Dagens Chávez

Chávez favorit ett år innan presidentvalet

2011-10-25T19:34:00.003+01:00

Hugo Chávez får stöd av ca 60% av Venezuelas befolkning ett år innan presidentvalet 2012. Ekonomin har kommit igång efter ett brant prisfall på olja under finanskrisen 2008. Det mesta är upplagt för ett ny seger. Det som oroar är Chávez hälsa. Han säger sig var fri från den cancer som han drabbades av tidigare i år. Men som alla vet kan cancer komma tillbaka, ofta i en skoningslös form.

Den radikala oppositionen har försvagats och mainstream oppositonen visar upp ett moderatare ansikte. Ingen pratar längre om valbojkott. Chávez förmodade huvudmotståndare i nästa års val, Henrique Capriles Radonski, hoppas vinna mittenväljare genom utlova fortsatt stöd får Chávez sociala program. En smart strategi. Men presidentvalet kommer framför allt bli en folkomröstning om Chávez. Och då spelar det mindre roll vad oppositonen gör. Om ekonomin tuffar på nästa år kan ingen hota en frisk Chávez.

Långt uppehåll

2010-02-17T15:36:00.002+01:00

Pga av tidsbrist har jag tyvärr inte uppdaterat bloggen på länge. Den politiska utvecklingen i Latinamerika och Venezuela är naturligtvis fortfarande högintressant och jag ska försöka ta upp bloggandet igen.

I Venezuela är fokusering stor på det viktiga parlamentsval som ska hållas i september. Oppositionen försöker samla sig för att göra ett så bra val som möjligt. Efter flera år av en stark ekonomisk uppgång har det nu vänt neråt. Det lägre oljepriset och allmänt försämrade ekonomiska läget har tvingat regeringen i Venezuela minska utgifterna och stödet för president Hugo Chávez har minskat något. Oppositionen försöker kanalisera missnöjet men har svårt att formulera en egen politik. Det blir iallafall en spännande och viktig valrörelse.

Viktigt med starkt Ryssland

2008-08-20T08:18:00.006+01:00

Med anledning av den uppblossande konflikten i Georgien hörs många åsikter om Ryssland. Sverige är visserligen ännu inte NATO-medlem men våra massmedier har duktigt "NATO-anpassat" sig och försöker spela på den gamla ryss-skräcken. På vänsterkanten köper inte alla den massmediala bilden. Men ändå är det få som inser vikten av ett stark självständigt Ryssland. Bristen på geopolitisk analys är påtaglig. I en värld där USA försöker upprätta något som närmast liknar en världsdiktatur är det centralt att stater som Ryssland och Kina växer sig starkare. Det öppnar möjligheter för andra att hävda sin självständighet. Ett exempel är Venezuela.

Venezuelan President Hugo Chavez, visiting Moscow to pursue weapons and energy deals, on Tuesday called for a strategic alliance with Russia to protect his country from the United States.

Chavez has repeatedly accused Washington of plotting an invasion to destabilize his government, despite U.S. denials.

The alliance would mean "we can guarantee Venezuela's sovereignty, which is now threatened by the United States," Chavez told reporters shortly after his arrival in Moscow.

Chavez is in Russia to broker a number of deals involving weapons purchases, oil exploration and possibly the creation of a joint financial institution.

Västimperialisterna älskade naturligvis 90-talets Ryssland. Miljoner ryssar på svältgränsen. Massmedia och naturtillgångar kontrollerade av maffia-oligarker. Ett försvar i förfall.
Idag har Ryssland styrka att våga värna självständighet. Det ska ryssarna och alla andra vara tacksamma för.

SvD,SvD,AB,DN

Mediamöten i Caracas

2008-03-28T13:47:00.001+01:00

Intressanta mediadebatter i Caracas denna vecka.

Dueling media forums set for Venezuela
The Associated Press

President Hugo Chavez said Thursday he expects a "great debate" this weekend as dueling media conferences dissect and defend Venezuela's stance toward the press.

The Inter-American Press Association, or IAPA, one of the region's largest free speech groups, kicks off its semiannual meeting in Caracas on Friday. A day earlier, Chavez backers opened the "Latin American Meeting on Media Terrorism" forum to examine what they call slanted coverage of his government.

Chavez predicted that IAPA delegates "are going to be saying there's a dictatorship in Venezuela," while his supporters will explore issues including alleged links between media outlets and the U.S. government.

"I don't know if I'll go, I have so many things on the agenda," Chavez said in Brazil, noting he'd been invited to both gatherings. "The most important thing is that there's going to be a great debate."

The IAPA has criticized Chavez's record on press freedom, accusing him of using government-friendly prosecutors and judges to bring trumped-up charges against journalists.

Chavez denies any such crackdown, noting that dozens of newspapers, TV and radio stations regularly criticize his left-leaning government.

At an opening session of the state-sponsored forum, Venezuelan Information Minister Andres Izarra said some news media spread disinformation against Chavez and accused Washington of using the press for "psychological operations" against governments it doesn't like.

He also criticized coverage by the Miami Herald and Colombia's El Tiempo, and referred to CNN and Fox News coverage of the U.S. invasions of Iraq and Afghanistan as "propaganda."

Viva Chávez! En uppvisning i moraliskt ledarskap

2007-12-05T05:10:00.000+01:00

Haz click en cualquier video para verlo
Puedes ver otros en radiomundial.com.ve

Högern, imperialismen och deras företrädare i Venezuela har gjort allt för att sabotera den venezuelanska demokratin. Sedan Hugo Chávez valdes till president har han och folket kämpat för införa verklig demokrati i landet. Den bolivarianska revolutionen har kämpat för att inkludera den stora majoriteten i samhällslivet.

De har kämpat för att statens institutioner ska svara emot folkets behov och inte en genomkorrumperad elit. Moståndet från den elit som samlat all makt i sina händer har som bekant varit kompakt. Statskupp, industrisabotage, våldsamma kravaller, falska anklagerser om valfusk, bojkottade valrörelser. Allt detta påhejat av imperialismen och dess massmedier som effektivt kontrollerar våran världsbild. De som kämpat för demokrati i Venezuela har hängts ut som anti-demokrater av hycklande, självgoda, självutnämnda "demokrater" i västvärlden.

Venezuela kan idag stolt försvara sina institutioner. De förfogar över latinamerikas mest transparenta valsystem. De har en högsta domstol som inte kan köpas. De har massmedier där VERKLIG ideologisk MÅNGFALD råder.

Hugo Chávez tal efter valnederlaget i söndags är en uppvisning i moraliskt, etiskt och demokratiskt ledarskap. Moral, etik och demokrati i ordens verkliga mening. Inte som tomma floskler i händerna på näringslivkonsulter, ledarskribenter eller PR-byråer. Viva Chávez! Mas nada..

"Diktatorn Chávez"

2007-12-03T09:37:00.000+01:00

I typisk "totalitär" och "diktatorisk" stil valde Hugo Chávez att erkänna förlusten i folkomröstningen om den reformerade konstitutionen trots att en hel del röster fanns kvar att räkna och Nej-sidan hade ett övertag på endast 1.4%. Chavez sade sig lita på valmyndighetens bedömning att tendensen var oåterligkallig. Som den "auktoritära" ledaren Chavez är gratulerade han också sina motståndare för segern.

Chávez manade anhängarna till reformen att inte låta sig nedslås: "Vårt radikala förslag kan inte genomföras...just nu. Vi fortsätter bygga vår socialism ifrån den utmärkta konstitution vi har".

Jag vill tänka positivt och på sikt är möjligtvis en knapp Nej-seger bättre än en knapp Ja-seger. Mer tid, utbildning och kamp behövs. En Ja-seger med svagt mandat hade försvårat implementationen av reformen.

Respektera Venezuela!

2007-12-02T11:27:00.000+01:00

Det är bara att stämma in i följande uppmaning av bl.a Londons borgmästare Ken Livingstone.

Democracy in action in Venezuela

Saturday December 1, 2007
The Guardian

We believe that the lives of millions of Venezuelans have been transformed by the progressive social and democratic policies of Hugo Chávez's government. Extreme poverty has been halved, illiteracy nearly eliminated, participation in education has more than doubled and free basic healthcare extended to nearly 20 million people. Unemployment has fallen to a historic low.
The constitution introduced by President Chávez, approved by Venezuelans in a popular referendum, is one of the most democratic in the world and enshrines rights of previously excluded and minority groups. An emphasis on social inclusion has improved the position of women and Venezuela's black, mixed-race and indigenous majority.
Venezuela's government has directly promoted participatory democracy through community councils, urban land committees and other local bodies. President Chávez's sweeping social, political and economic agenda, has been endorsed by Venezuelans in 11 democratic elections that have been consistently judged free and fair by international observers. Tomorrow the Venezuelan people will once again be called on to vote on a series of reforms to the 1999 constitution proposed by President Chávez.
Venezuela is one of the few countries in the world where both the constitution and any revisions to it must be approved by a majority of citizens in a national referendum. We call on the international community to respect the outcome of the coming referendum and support the sovereign and democratic right of the Venezuelan people to self-determination.
Ken Livingstone
Colin Burgon MP
Chair, Labour Friends of Venezuela
Jon Cruddas MP
Treasurer, Labour Friends of Venezuela
Harold Pinter, Tony Benn, Ken Loach, Diane Abbott MP, David Chaytor MP, Julie Morgan MP, Lembit Opik MP, Linda Riordan MP, Caroline Lucas MEP
Billy Hayes
General secretary Communication Workers' Union
Gerry Morrissey
General secretary, Bectu
Keith Norman
General secretary, Aslef
Gemma Tumelty
President, NUS
Lee Jasper
National Black Alliance
Bruce Kent and 36 others

Varning för manipulationer

2007-12-01T11:13:00.000+01:00

Igår avslutatade Chávez kampanjen i Caracas

Läget är nervöst inför söndagens folkomröstning. Jag tror att Chávez och Ja-sidan borde vinna med minst 55% av rösterna. Opinionsmätningarna har gett spridda resultat och är oftast gjorda av partiska intressen. Avgörande blir hur de olika sidorna kan mobilisera på valdagen.

Mycket talar för att oppositionen komer avfärda valresultatet och iscensätta en plan för att försätta Venezuela i kaos. Att Venezuelas har kanske världens säkraste valsystem spelar ingen roll. Måndagen kommer antagligen att bli våldsam. Frågan är hur våldsam. Ingenting kan uteslutas. En stor varning måste utfärdas för hur massmedia kommer att beskriva händelseförloppet.

Se också detta:

WASHINGTON, D.C. - In an interview made available Wednesday, November 28, the head of a widely-cited polling firm contradicted his firm's own findings that had suggested a majority of likely voters would vote against proposed constitutional changes favored by Venezuelan President Hugo Chávez.

In an interview with Reuters posted online yesterday, Luis Vicente Leon, a pollster for Datanalisis stated, "The most probable [projection] is that there will be no surprise and Chavez will win 60 percent against 40 percent."

Datanalisis' prior survey has been the most widely cited poll in the international media in the run-up to Sunday's referendum. The poll, conducted on behalf of private businesses, and reported in the media on November 24, reported that "about 49 percent of likely voters oppose the reforms while 39 percent favor."[1]

Vicente Leon's statements directly contradict the results of the poll. If the 60/40 projection is correct, CEPR calculated that the odds of obtaining the prior poll result - i.e. 49 percent of respondents saying no -- would be one in two billion trillion.

"As a statistical matter, Mr. Vicente Leon's remarks can be considered an admission that his previous poll was not valid," said CEPR Co-Director Mark Weisbrot.

CEPR had warned just yesterday that dubious or fake polls might be used to influence public perceptions during the election.

17 dagar kvar

2007-11-15T17:24:00.000+01:00

Med bara 17 dagar kvar till folkomröstningen om grundlagsreformen i Venezuela verkar situationen ha förbättrats lite. För bara någon vecka sedan verkade det som oppositionen skulle bojkotta folkomröstningen och istället satsa allt på att skapa kaos i landet. Våldsamheterna har dock mattats av och allt fler inom oppositionen har nu tagit ställning för att deltaga i folkomröstningen genom att rösta NEJ. Visserligen har flera politiska partier aldrig tvekat om sitt deltagande men dessa röster har censurerats av oppositionens massmedia. Nu släpps dessa röster fram vilket tyder på att de verkliga bossarna inom oppositionen har gett upp tanken på att stoppa folkomröstning med våld.

Kungen och Chávez

2007-11-12T22:23:00.000+01:00

Incidenten på toppmötet i Chile är visserligen just bara en incident. Men den upphetsade stämning var ingen tillfällighet. Den markerar att den latinamerikanska vänstern tar för sig. I grunden handlar det om intressekonflikter. Spaniens storföretag har en historisk stark ställning att försvara i latinamerika. Men flera länder vill nu minska sitt beroende av västvärlden, bl.a genom att reglera sina marknader och i vissa fall nationalisera strategiska delar av ekonomin. Det spanska kapitalet är inte intresserat av detta.

I flera massmedier har det raporterats att den spanske kungen lämnade mötet p.g.a Chávez tal. Detta är inte sant. Kungen rusade ut från mötet i vredesmod när Daniel Ortega klagade på spanska företags inblandning i Nicaraguas valrörelse.

Dock är det sant att kungen bad Chávez "hålla käften" efter att Chávez klagat på den f.d. spanska premiärministern Aznars ständiga attacker på Venezuela. Jag gissar att Chávez i sitt inre jublade när när han upptäckte det. I 2 dagar har nu Chávez "svarat" monarken efter retorikens alla regler. "Ingen kan få tyst på oss, allra minst någon kung". "Statschefer borde respektera varandra. Och vi är båda statschefer, visserligen med den lilla skillnaden att jag blivit vald av mitt folk 3 gånger." "Herr Kung, vi kämpade ett långt krig för bli befria oss från den spanska överhögheten. Vi barn till Bolivar vägrar ta order från någon monarki. Vi är fria, vare sig ni vill eller inte.". Chávez undrade också om kungen var inblandad i statskuppen 2002. USA och Spanien var de länder som öppet stödde kuppjuntan. Relationerna mellan länderna väntas dock inte förändras nämnvärt. Båda har för mycket att förlora på det.

I Venezuela har oppositionen av ren reflex gått till "försvar" för den spanska kungen. Och Chávez-anhängarna hyllar stolt sin president och retar oppositionen för deras brist på respekt för sitt eget land.

Högerhuliganer i Caracas

2007-11-03T02:57:00.001+01:00

I brist på folkligt stöd försöker privata massmedier och våldsamma demonstranter skapa en bild av Venezuela som ett land i kaos och missnöje. I vilket västland som helst hade dessa våldsverkare varit fängslade men i Venezuela behandlas dom med silkeshandskar. En bidragande anledning lär vara massmedias försök att presentera Chavez regering som "repressiv". Uppgifter om att 500 högerstudenter under hösten "utbildats" av CIA i Miami verkar rimliga. Målet med våldet är att producera motreaktioner från polisen som sen kan vräkas ut i privata massmedier som bevis på "repression". Polis är dock välutbildad. Demonstrationerna är en del av högerns kampanj för att stoppa folkomröstningen om ändringar i konstitutionen.

Venezuela når FN-mål

2007-10-18T18:09:00.000+01:00

Venezuela avancerar.

The Venezuela government said Wednesday that it has met some of the benchmarks laid out in the United Nations’ Millennium Goals programme, which aims at reducing extreme poverty by half, much ahead of the 2015 deadline.

Planning Minister Jorge Giordani said, “Extreme poverty in Venezuela currently stands at 7.8 percent” of the population, down from 21 percent in 2002, Spanish news agency EFE reported Thursday.

Speaking at a press conference Wednesday, attended by a number of ministers as well, he said the figures show that Venezuela has reduced extreme poverty by more than 50 percent, eight years ahead of the target date.

Education Minister Adan Chavez said an existing illiteracy rate of just over four percent proves Venezuela has also met the goal of universal primary schooling.

“By 2008 we should have, if not everyone literate, all (illiterates) in the classroom environments” provided by the government’s literacy programme, the minister added, referring to an initiative that draws heavily on techniques developed in Cuba.

Chávez: 'Galbraithiano'

2007-09-29T22:56:00.000+01:00

Visserligen är inte artikeln från The Nation tillgänglig gratis. Men jag publicerar den ändå för denna bloggs begränsade svenska läsekrets.

Chávez: 'Galbraithiano'
by GREG GRANDIN The Nation
[from the October 15, 2007 issue]

Last year, the New York Times reported that Hugo Chávez, in his
speech before the United Nations--the one in which he called George
W. Bush the Devil and urged Americans to read Noam Chomsky--expressed
regret that he hadn't had a chance to meet the linguist before he
died. A call to Mr. Chomsky's house, the Times writer quipped, found
him very much alive. The Times, though, had to issue a quick
correction when, upon review of the original Spanish, it became clear
that Chávez was referring not to Chomsky but rather to John Kenneth
Galbraith, who had indeed passed away a few months before.

There is something more than a little ironic about this incident,
where the press, in a rush to ridicule the controversial Hugo Chávez,
lost John Kenneth Galbraith in translation, for it is exactly the
Harvard economist's brand of New Deal social democracy, itself long
expunged from public discussion, that would allow for a more honest
consideration not just of Chavismo but the broader Latin American
left of which it is a vital part.

Chávez has described himself as a "Galbraithiano" and says he started
reading the economist, whose books have been available in Spanish in
Latin America since the 1950s, as a teenager. Long before he began
referring to Chomsky and other currently better-known political
thinkers, he cited Galbraith to explain his economic policies; at the
beginning of his presidency, in 1999, for example, he urged a
gathering of Venezuelan industrialists to support his mild reform
program, quoting Galbraith to warn that if they didn't, the "toxins"
generated by "extreme economic liberalism" could "turn against the
system and destroy it."

Galbraith is celebrated not just by Chávez but by a wide range of
reformers, including Ecuador's new president, Rafael Correa, himself
an economist. This popularity reflects a growing enthusiasm for the
state regulation of the economy that Galbraith prescribed. As Latin
America struggles to remedy the damage caused by two decades of
failed free-market orthodoxy--which has produced dismal growth rates
and widespread social turmoil and misery--politicians are
rehabilitating key macroeconomic principles unthinkable a decade ago.
Argentina, for example, has generated the region's most impressive
growth by lowering interest rates, maintaining a competitive currency
exchange rate, enacting price controls to stem inflation and driving
a hard bargain with international creditors, thus wiping out
two-thirds of the country's external debt and freeing up state
revenue for social spending and investment.

Galbraith has attracted admirers in Latin America not just for his
macroeconomics but for his critique of corporate monopolies. His
belief that corporations are political instruments with the incentive
and ability to corrupt democracy resonates today in a region where
much of the economy is controlled by foreign firms and where
corporate TV (which Galbraith believed had little to do with free
speech and everything to do with manufacturing consumer demand) has
become a bulwark of elite privilege. Galbraith's solution was to use
the state to set up a system of what he called "countervailing
power," enacting aggressive union protection, unemployment insurance,
subsidies, welfare and minimum wage guarantees to counter monopolies
and force a more just distribution of national wealth.

In Latin America, a similar version of democratic developmentalism
held sway in the early 1940s. Reformers from across the political
spectrum believed the region's oligarchy to be an obstacle to
modernization and thought the best way to weaken its deadening grip
was to empower those in its thrall. But the cold war cut short this
democratic experiment, as Washington threw its support behind
reactionary allies in order to insure continental stability.

Developmentalism continued into the 1970s but under the auspices of
either authoritarian or military regimes, which responded to demands
for a more equitable share of power and wealth with increasing
repression, culminating in the wave of terror that swept the region,
from Chile to Guatemala, in the 1970s and '80s. This violence, which
in many countries decimated the left, made possible the radical
free-market economics that reigned throughout Latin America during
the last two decades of the twentieth century.

The re-emergence of the Latin American left signals a revival of
democratic developmentalism, but with a key difference. While in the
1940s reformers sought to extend political power through unions and
peasant associations vertically linked to parties or leaders, today
they rely on a diverse, horizontal array of "new social movements" to
counter their countries' extreme concentration of wealth and
political power--Brazil's Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem
Terra, for example, or Bolivia's Movimiento al Socialismo, less a
political party than a coalition of social movements, or Ecuador's
powerful indigenous groups.

But it is Venezuela that has the most advanced partnership between a
state reclaiming the right to regulate the economy and a diverse
array of antineoliberal social movements. What sets Chavismo apart
from past populist experiments in Latin America is its heterogeneity.
It is impossible to spend any time in urban barrios, among co-op
members, community media and other cultural activists, or in the
countryside with peasant organizers and not be impressed with their
diversity of interests, civic investment and commitment to building a
more humane society.

The countervailing power of left civil society organizations--many
existed before Chávez's ascendance; some were founded afterward--has
turned Venezuela into a vibrant democracy and is key to understanding
not just the government's survival in the face of a series of
formidable antidemocratic assaults but its evolving program, as many
of its initiatives come not top-down but from the grassroots. Last
December a respected Chilean polling firm found that in Latin America
only Uruguayans held a more favorable view of their democracy than
Venezuelans.

The question Venezuela faces is how to institutionalize this
relationship between a fortified executive and an empowered citizenry
while protecting individual rights and limiting corruption. Debates
are under way over a series of constitutional reforms, to be voted on
in a national referendum in December, that attempt to do just that.
While the international media have focused on a proposal to remove
presidential term limits, other initiatives would greatly strengthen
community councils, created two years ago as the building blocks of
Venezuela's "participatory democracy," in charge of a range of local
issues, from education and healthcare to sanitation and road repair.
While critics see the councils as another mechanism for Chávez to
strengthen his power, the Washington Post writes that in "the
neighborhoods, it's hard to find anything but bubbling enthusiasm."

Could Chavismo devolve into old-style authoritarianism? Of course.
But the record so far indicates otherwise. For all his rhetorical
excess, Chávez has presided over an unprecedented peaceful social
revolution, doubling his electoral support in the process. Save for
Chile's Popular Unity government--which never received nearly as much
approval at the polls as Chávez's Bolivarian experiment has--it is
hard to think of another instance where such a profound reordering of
political and economic relations has been ratified so many times at
the ballot box. This is a remarkable accomplishment, for revolutions,
by their nature, tend to generate crises that drain away much of
their initial support, producing cycles of violence and repression.

This achievement is rarely reported on in the US media. Chávez often
repeats an observation by one of his favorite economists to bring
home the point. "Never before," the Venezuelan president quotes
Galbraith as saying, "has the distance between reality and
'conventional wisdom' been as great as it is today."

Greg Grandin is the author of Empire's Workshop: Latin America, the
United States, and the Rise of the New Imperialism (Metropolitan). He
teaches history at NYU.

Skön bild

2007-09-28T13:06:00.000+01:00

Hugo Chávez inviger skola. En del av den jättesatsning som görs i Venezuela på utbildningsområdet.

Chomsky om Venezuela

2007-09-28T12:57:00.000+01:00

Aktivisten Eva Golinger har startat en ny läsvärd blogg från Caracas. Hon har också intervjuvat Noam Chomsky. Han tar bland annat upp fallet RCTV.

"However, let me say that I agree with the western criticism in one crucial respect. When they say nothing like that could ever happen here, that's correct. But the reason, which is not stated, is that if there had been anything like RCTV in the United States or England or Western Europe the owners and the managers would have been brought to trial and executed – In the United States executed, in Europe sent to prison permanently, right away, in 2002. You can't imagine the New York Times or CBS News supporting a military coup that overthrew the government even for a day. The reaction would be "send them to a firing squad" . So yeah, it wouldn't have happened in the west because it would never have gotten this far. It seems to me that there should be more focus on that."

Chomsky inser också det avgörande i att Latinamerikas ekonomier integreras för att undvika beroende och utsatthet.

"If Brazil and Venezuela can cooperate on major projects, joint projects, maybe ultimately the gas pipeline through Latin America. That's a step towards regional integration, which is a real prerequisite for defense against outside intervention. You can't have defense against intervention if the countries are separated from one another and if they are separated internally from elites and general populations, so I think these are extremely important developments."

Rösta från 16 år

2007-09-07T17:42:00.000+01:00

Det verkar nu som om en sänkt rösträttsålder till 16 år kommer läggas till i det reformförslag som president Chávez föreslagit och senare kommer underställas en folkomröstning.

Bart Jones

2007-09-05T16:12:00.000+01:00

Bart Jones är f.d. korrespondent för AP i Caracas och har nu skrivit boken Hugo!, en biografi över Hugo Chávez. I Washington Post svarar Bart Jones på frågor om bl.a medias bevakning av Venezuela.

Many reporters often either "parachute" into the country and stay at five-star hotels, or live in very exclusive neighborhoods. They tend to see the country through the eyes of the elites, and don't always spend the same amount of time in Venezuela's impoverished barrios where Chavez has his support base. There are also other factors why the voice of Chavez's opponents get heard more loudly than his supporters. The opponents are wealthy, powerful people who are well-connected in the United States. The supporters are generally poor, powerless people with few connections.

Inget överaskande för den som följt den snedvridna rapporteringen om Venezuela.

Chávez kritiserar europeiska cyniker

2007-08-26T19:51:00.000+01:00

Hugo Chávez kallade idag de européer som kritiserat det föreslagna bortagandet av begränsningar för presidentmandatperioder för cyniker.

"I stora delar av Europa kan stats-och regeringschefer väljas om hur många gånger som helst. Men när vi i Venezuela föreslår samma sak kallar dom det för diktatur."

Chávez fortsatte med att håna de europeiska monarkierna.

"Det är anmärkningsvärt att i Europa i det 21:a århundradet fortfarande finns monarkier, där statschefen tillsätts genom arv. Detta gäller t.ex Storbrittanien, Spanien, Sverige och Danmark. Men detta struntar de europeiska cynikerna i. Istället anklagar dom Venezuela. Förhoppningsvis kommer de europeiska länderna precis som vi konsultera sin befolkning om vilken typ av politiskt och ekonomiskt system de vill ha."

Hugo Chávez påminde också om Europas imperialistiska arv.

"Europa har aldrig tagit ansvar för sina handlingar i Afrika och Amerika. Det "kultiverade" Europa blir upprörda om man påminner dem om detta. För de ser oss fortfarande som barbarer."

John Pilger regerar

2007-08-23T09:26:00.000+01:00

Så. Har nu äntligen fått tag i och kollat på John Pilgers film The War On Democracy. Den fokuserar på Latinamerika och folkens kamp för demokrati och rättvisa. Och allt vad detta innebär på USA:s "bakgård". Filmen innehåller fruktansvärda vittnesmål om tortyr och övergrepp. Men filmen är i grunden väldigt positiv. Inte minst pga av de framsteg som sker i t.ex Venezuela och Bolivia. Pilger intervjuvar också Hugo Chávez.

Filmer som dessa är ovärderliga i det annars så kompakt dystra mediaklimatet. Pilger pratar med människor som inte existerar enligt västvärldens massmedia. De människor vars kamp, krav och livsvillkor är totalt likgiltiga för liberala tyckare.

The War On Democracy kommer förhoppningsvis sändas på svensk TV så snart som möjligt. Men med en hyfsat internetuppkoppling kan filmen ses med hygglig kvalitet här.

Mer Pilger
Pilger-citat: "Liberal Democracy is moving toward a form of corporate dictatorship."

Detta kunde inte vara tydligare när man läser NY Times senaste attack på Chávez och Venezuela. NY Times attackerar Chávez för att vara "odemokratisk". Och dom försöker förklara varför.

Mr. Chávez’s plan is just another step in the march to increase his government’s control over Venezuela’s politics and economy.

Just så. Folkvalda och regering ska enligt den nyliberala modellen inte lägga sig i ekonomi och politik. Sånt ska skötas av privata intressen. Allt annat är "odemokratiskt".
Vidare får menar NY Times att han ska skämmas för att hans supportrar varit så framgångsrika så att dom genom att väljas till parlament och guvernörsposter gett Chávez alldeles för stor makt.

And his government has not been shy about using the apparatus of the state to boost Mr. Chávez’s vast popularity among Venezuela’s poor.

Genom att genomföra populära reformer som gynnar stora grupper har Chávez "fuskat". Folkvalda ska ju som sagt bara administrara och inte störa storföretagens och överklassens överhöghet. Att försöka regera för den stora massan är väldigt "fult" gjort av Chávez.
Den liberala "demokratin" verkar allstå gå ut på att så lite som möjligt ska styras av folkvalda. När folkvalda utövar makt är detta alltså "odemokratiskt". För övrigt nämner NY Times Orwell i sin ledare...

Slutligen. Ännu mer Pilger. Missa inte hans artikel i Aftonbladet. Här ett litet smakprov:

Propagandan som riktades mot Allende och, i ett senare skede, mot den sandinistiska vänsterregeringen i Nicaragua, har stora likheter med dagens kampanj mot de växande folkliga demokratiska rörelserna i Latinamerika. Kampanjen tar först och främst sikte på Venezuela, och i synnerhet Chávez, och själva hätskheten i angreppen antyder att något spännande håller på att hända - och så är det verkligen. Tusentals fattiga venezuelaner får nu träffa en läkare för första gången i sitt liv, deras barn blir vaccinerade och de får dricka rent vatten.

Mer än 25 000 kommunala råd har upprättats vid sidan om de gamla korrumperade lokala byråkratierna. Många utgör levande exempel på fungerande gräsrotsdemokrati. Talespersoner väljs, men alla beslut, idéer och utgifter måste godkännas av en rådsförsamling. I städer som sedan länge kontrollerats av oligarker och deras servila medier har denna explosion av folklig makt börjat förändra människors liv.

Andra bloggar om: John Pilger, The War On Democracy, Hugo Chávez, Venezuela, Latinamerika, Ny Times, Sydamerika

Colombia, USA:s nya Vietnam?

2007-08-21T21:39:00.000+01:00

Emedan det globala kapitalets mediadiktatur för ett hysteriskt krig för att svartmåla Hugo Chávez och demokratiseringsprocessen i Venezuela hörs det inte mycket ifrån USA:s främsta allierade i området, gangsterstaten Colombia. Extrem orättvisa och fattigdom präglar detta liberala mönsterland. Den jordägande maffia-eliten behåller greppet med hjälp dödspatruller och amerikanska marinkårssoldater. Folkliga mobiliseringar har blodigt slagits ner genom åren. Nu försöker vänstern återigen organisera sig politiskt. Kommer detta tillåtas eller blir väpnad kamp det enda alternativet?
Dick Emanuelsson unika reportage från Colombia får ni inte missa.

Det okända kriget i Colombia som pågått i 41 år drar in allt fler militärer från USA och inhyrda legoknektar från hela världen. Parallellerna med Vietnam börjar skönjas i ett krig som USA påstod vara mot kokainkartellerna men där USA-officerare avslöjas som knark- och vapenhandlare.

Latinamerikareportern DICK EMANUELSSON har besökt gerillakontrollerat område i södra Colombia och fattigområden i södra Bogta som är utsatta för en mordvåg av de paramilitära dödsskvadronerna. Här är hans rapport som skiljer sig mycket från den gängse bilden av den colombianska konflikten i massmedia.

Läs hela reportaget här.

Andra bloggar om: Colombia, Uribe, FARC

Hotet från det goda exemplet - därför fruktar dom Chávez

2007-08-21T16:01:00.000+01:00

Viva Åsa Linderborg! Hon skriver suveränt om Venezuela och hysteriska liberaler i Aftonbladet.

Få gör liberalerna så nervösa som Venezuelas folkvalde president Hugo Chávez. I söndagens Expressen beklagar ledarredaktionen att den nya författningen tillåter att ”vänsterdiktatorn” Chávez väljs om ”i all oändlighet” (19 aug).
Men i så fall är Sverige också en diktatur, eftersom Reinfeldt kan sitta på livstid om han väljs tillräckligt ofta.

Jo, ibland kan demokratin verka skrämmande.

Venezuela saknar ”maktdelning” konstaterar liberalerna - riksbanken kontrolleras av de folkvalda! De vill att det ska vara som i Sverige, där ett gäng ”experter” styr penningpolitiken. Bakom det slafsiga talet om maktdelning - i Venezuela och världen över - döljer sig drömmen om institutioner med pålitligt borgerliga tjänstemän som styr utvecklingen bortom medborgarnas inflytande.

Läs fortsättningen här.

Om folket vill ha Chávez som president och Chávez vill fortsätta så SO BE IT. Det stavas DEMOKRATI. Det mest patetiska med liberalerna är deras hycklande lovsong till "ombyte vid makten". I deras samhälle sitter ju samma oligarkelit på den ekonomiska och mediala makten generation efter generation. Och givetvis bortom all demokratisk kontroll. Den liberala demokratisynen går ut på att flytta så mycket makt som möjligt bortom folkligt inflytande. Samt att begränsa de folkvaldas handlingsutrymme så långt det går. Att begränsa mandatperioder är en sådan begränsning.

Andra bloggar om: Åsa Linderborg, Venezuela, Hugo Chávez

Viktig läsning

2007-08-17T09:45:00.000+01:00

Venezuelanalysis är tillbaka! Och där hittar jag en text skriven av Ignacio Ramonet som är så bra och viktig att jag måste återpublicera den här.

By: Ignacio Ramonet - Le Monde Diplomatique

Few governments in the world have been victims of devastating campaigns full of hatred. The Venezuelan government, led by President Hugo Chávez, is one of those victims. His enemies have tried everything: Coup d’État, oil strike, flow of capital, plots… After the attack against Fidel Castro, a similar situation has not ever happened in Latin America.

The most miserable lies have been said about Chávez, all of them orchestrated by the new propaganda office called -National Endowment for Democracy, Freedom House, financed by Bush Administration. With unlimited financial resources, this lying machine manipulates important media and organizations for the defense of Human Rights which are at the service of sinister plans.

Likewise, part of the social-democrat left-branched party surrender before these groups of liars.

Why so much hate? Nowadays, the social-democracy in Europe is experiencing a crisis of identity. The historic circumstances seem indicating that Chávez has the responsibility of assuming the international leadership of the left’s recognition.

While in the old continent the European construction has made impossible any alternative to neo-liberalism, in Brazil, Argentina, Bolivia and Ecuador, inspired in the Venezuelan model, some experiences keep alive the emancipation hope of poor people.

In this regard, Chávez’s sense of balance is outstanding. This is the reason why he has become into a reference in many poor countries.
Has not Venezuela been refounded on a new base, legitimated by a new constitution that guarantees people’s participation in the social changes, always within the most painstaking respect of democracy and liberties? (1)

Has the government not given back the dignity to five million poor people?

Has it not recovered for the public the state owned oil company PDVSA?

Has it not de-privatized and given back the main telecommunication company to people, as well as the electric company of Caracas?

Has it not nationalized the Orinoco oil fields?

Finally, has it not assigned part of its oil income to obtain autonomy before the international financial institutions and to finance social programs?

• More than three million hectares of land have been distributed among peasants.
• Millions of children and adults have been taught to read and write.
• Thousands of medical centers have been settled in the popular suborns.
• Thousands low-income people with eye diseases have been operated for free.
• Basic food products have been subsidized and offered to poor people at a low price, 42% less than in the market.
• The weekly working hours have been reduced from 44 to 36 and the minimum wage was about 204 euros per month (the highest in Latin America after Costa Rica).

The result of all these measures is that between 1999 and 2005 poverty dropped from 42.8% to 33.9% (2). The population that works in the informal economy decreased from 53% to 40%. This decrease of poverty allows the maintaining of economic growth, which - in the last three years – reached 12% (one of the highest in the world), supported by a consumption rate that has increased up to 18% during a year. (3).

Given these results, without mentioning the achievements reached in the international policy, is it not surprising that President Chávez has become a target for where the owners of the world and their agents want to shoot?

Notes:
(1) The lies concerning RCTV have just been denied since this channel has resumed its programs by cable and satellite from July 16.
(2) Poverty Rates in Venezuela. Getting the Numbers Right, Center for Economic and Policy Research, Washington DC, May 2006.
(3) Read the repport "Chávez, not so bad for business", Business Week, New York, June 21, 2007.

Opinion article by Ignacio Ramonet / Le Monde Diplomatique / Rebelion.org

Andra bloggar om: Venezuela, Chavez

Föreslagna grundlagsförändringar

2007-08-16T12:14:00.001+01:00

Igår presenterade Hugo Chávez sina förslag till förändringar av grundlagen. För att förändringarna ska bli verklighet måste de godkännas av parlamentet samt av en folkomröstning. Några förslagna förändringar är:

Sex timmars arbetsdag
Gräsrotsdemokratin i form av kommunala råd (consejo comunales) får grundlagsskydd
Socialt skydd (pension, semester etc) till egenföretagare
Stärkta rättigheter för ursprungs-och afro kulturer
Förutom privat egendom grundlagsskyddas även kollektiv och "social" egendom
Privata monopol "förbjuds"
Presidenten väljs på 7 år och begränsningen för antalet gånger en president kan omväljas tas bort
Centralbankens "oberoende" försvinner

Läs mer i DN och SvD.

Hej igen

2007-08-15T13:43:00.000+01:00

Dagens Chávez är tillbaka efter ett sommaruppehåll!

En trist nyhet för alla läsare av den suveräna websiten VenezuelaAnalysis, den viktigaste källan för analys och nyheter från Venezuela på engelska. För tillfället har webadressen tagits över av någon slags dating-site. Förhoppningsvis är detta väldigt tillfälligt. VenezuelaAnalysis får helt enkelt inte försvinna. Tills vidare finns ett alternativ i Vheadline. En något rörig portal. Men den innehåller mycket kommentarer och nyheter.

Vad händer i Venezuela? Ikväll kommer president Chávez presentera sitt förslag till förändringar av konstitutionen. Mycket viktigt således. Frågan om konstitutionen lär dominera dagordingen under hösten. Och slutligen kommer en folkomröstning hållas.

Den mest omskrivna förändringen av konstitutionen handlar om att begränsningarna av antalet gånger en person kan återväljas som president ska tas bort. Detta älskar korkade liberaler att misstolka som att "Venezuela ska ha en folkomröstning om att förlänga Chavez mandat på obestämd tid."

Snälla ska det vara så svårt! Presidentval kommer att hållas vart sjätte år precis som vanligt! Mandatet är således på 6 år. Chávez kommer att var president t.o.m år 2012. Om förändringen av konstitutionen godkänns i en folkomröstning samt av parlamentet kan Chávez välja att ställa upp i presidentvalet som då kommer hållas. Och har möjlighet att isåfall bli vald för 6 nya år. Glasklart?

Sommarstiltje

2007-06-25T23:14:00.000+01:00

I Venezuela drar den stora fotbollsturneringen Copa America nu igång. Fotboll har inte samma tradition i Venezuela som i övriga latinamerika och landslaget har aldrig varit framgångsrikt. Nu hoppas man dock att hemmaplan ska ändra på det. Men framförallt vill Venezuela visa upp ett framgångsrikt arrangemang. Turneringen håller på till i mitten av juli och lär tillsammans med sommartiden dämpa den politiska aktiviteten i landet. Bloggen kommer också uppdateras sparsamt de närmaste veckorna. Så ha en bra sommar allihop!

PS. För den som är fotbollsintresserad så kommer matcherna kunna ses på Canal +. Framförallt Argentina och Brasilien borde garantera högklassiga matcher.

The War On Democracy by John Pilger

2007-06-15T08:48:00.001+01:00

Ny film av John Pilger. Den verkar den minst sagt lovande!! Grym trailer!

Andra bloggar om: John Pilger, Venezuela

Hyllning

2007-06-14T11:07:00.000+01:00

Kom bara på hur grymt imponerad jag är av alla svenska bloggare, aktivister etc som bestämmt sig för att inte låta massmedias svartmålning av Venezuela stå oemotsagd. Kunskapen och intresset är imponerande. Som vanligt tror högern att den tryggt kan förlita sig på att den globala massmediadiktaturen ska berätta för oss om världen. Och tala om för oss vad som är rätt och fel. Vad som är ont och gott. Den senaste kampanjen mot Venezuela har dock stött på motstånd från gräsrötter världen över.

Den lärdom man kan dra från den senaste massmediakampanjen (som varit värst i Spanien, Latinamerika och USA) är att den globala massmediadiktaturen inte är så hycklande, manipulerande och partisk som man kan tro. DEN ÄR MYCKET VÄRRE.

Många är medvetna om att massmedia styrs av starka intressen. Men i brist på alternativ blir de ändå offer för de vinklingar och manipulationer som erbjuds. Det finns ingen motbild. Själv vägrar jag nu låta min bild av olika skeenden i världen styras av massmedias bild. Om alternativa informationskällor saknas föredrar jag att förklara mig okunnig i frågan. Vilket fler borde göra. Det är absurt hur många tror sig ha en färdig åsikt om länder och skeenden på andra sidan jorden efter att ha läst några TT-notiser.

Alltså, stort tack till alla som lägger ner tid och kraft för en humanare och mer rättvis värld.

PS. Tycker det skett en mindre explosion av hemsidor och bloggar som skriver bra om Venezuela. Min länklista har inte alls hängt med och det finns många som borde finnas där men saknas pga bristande uppdateringar av listan.
Andra bloggar om: Venezuela, media, Chavez

Adelante - Socialism på liv och död

2007-06-14T10:59:00.000+01:00

Bättre sent än aldrig. Självklart måste också Dagens Chávez puffa för denna dokumentärfilm.

"Adelante - socialism på liv och död" är en dokumentärfilm inspelad i
Venezuela i februari 2007. Vi får möta gräsrotsaktivister, arbetare
och revolutionärer från sociala rörelser som har en sak gemensamt - de
kämpar för revolutionen underifrån.

Filmen är gjord av Stefan Kangas och Olof Holmgren som går kursen
Förändra Världen! på Kvarnby folkhögskola. Att Förändra Världen är Ung
Vänsters egen kurs i marxism, feminism och organisation. Varje år
genomför kursen en resa och i år åkte de till Venezuela för att
studera den bolivarianska revolutionen. Om man vill söka till förändra
världen kan man gå in på Kvarnby folkhögskolas hemsida.

Filmen finns att ladda ned i DVD-kvalitet på piratebay.org. Du behöver ett bittorrent-program för
att ladda ned filen, t.ex. µTorrent.

Du kan även se den nedan:

Rafael Correa och media

2007-06-14T08:33:00.000+01:00

Ecuador har valt en president som kommer arbeta för sitt folk. Inte för en nationell och internationell ekonomiskt elit. Givetvis har massmedia redan startat en aggressiv kampanj emot honom. Och värre lär det bli. Redan nu varnar han för att han inte kommer visa samma extrema tolerans som sin presidentkollega Hugo Chávez.

Ecuadorian President Rafael Correa on June 10 vowed to annul the broadcast license for any television channel that plots against his government, and endorsed Venezuelan ruler Hugo Chávez' decision not to renew the broadcast license for Caracas-based private television station RCTV, AFP reported.

"I am telling you this very clearly: if any television channel is found to have supported a coup d'etat and taken sides with coup-plotters -like RCTV did in Venezuela-, I will cancel it immediately," Correa told Hoy newspaper.

He added that "Hugo Chávez did not do this, as he waited and did not renew the broadcast license for the TV channel."

The revolution will not be "Youtubed"?

2007-06-12T22:12:00.000+01:00

Videon som jag inkluderade i min förra bloggpost har tillsammans med 400 andra videor med anknytning till revolutionen i Venezuela raderats av YouTube. Den privata spanska TV-kanalen Antena3 anmälde YouTube användaren Luigino. Den anmälda videon var en mycket bra debatt om TV-kanalen RCTV (där ett par skärpta spanska intellektuella briljerade). Därefter raderades samtliga videor som denna venezuelanska revolutionär skapat på YouTube. Mycket märkligt eftersom det finns tusentals videoklipp från Antena3 på YouTube. Läs mer här och här (på spanska).
Tidigare har YouTube raderat videoklipp där amerikanska soldater jävlats med lokalbefolkningen i Irak. Den viktiga lärdomen från detta är att yttrandefriheten på internet inte är given när den kontrolleras av storföretagen.

Andra bloggar om: Censur, Yttrandefrihet

Dagens mobilisering i Caracas

2007-06-02T23:49:00.001+01:00

Mäktigt. Bloggen tar nu ett uppehåll på ca en vecka. Mobiliseringar och protester lär fortsätta nästa vecka så håll ögonen öppna men var skeptiska till vad ni läser och ser.

Redan över?

2007-06-01T22:56:00.000+01:00

Det verkar som läget i Venezuela börjar normaliseras. Oppositionens protestvåg (som aldrig var särskilt kraftfull) har dött ut. Och i morgon har revolutionen en jättemobilisering i Caracas. Det ser bra ut.

Massornas parti

2007-05-31T18:58:00.000+01:00

En positiv nyhet. Över 5 miljoner väntas ha registrerats sig som medlemmar i Venezuelas nya enade socialistparti när registreringskampanjen avslutas i helgen. Uppslutningen har överträffat alla förväntningar.

Fyfan

2007-05-31T17:47:00.000+01:00

Precis det som jag varnade för igår har nu inträffat. Protesterna blev allt mer isolerade och något behövdes för att öka trycket. Nu har en protesterande student I Caracas avrättats. Detta har redan börjat användas av media för att hetsa upp stämningen. Misstänkta förövare ska ha gripits och erkänt att de mot betalning utfört gärningen. Hej CIA.

Varning!

2007-05-30T18:29:00.000+01:00

Dagen efter att RCTV stängt ner sin signal iscensatte oppositionen en noga planerad aktion. Hundratals studenter från främst privata institut blockerade motorvägar. I de välbärgade delarna av Caracas blockerades gator med brinnande skräp. En intensiv mediakampanj startades av TV-och radiostationer, samt nästan samtliga större tidningar. Kom ihåg att den stora delen av massmedia är en AKTIV DEL AV OPPOSITIONEN. Allt annat är lögn. CNN Espanol och en mängd andra internationella massmedier hakade på med en extremt vinklad rapportering. TV-kanalen Globovision provocerar öppet med inte så dolda budskap. Många tror att Globovision vill provocera myndigheterna att tillfälligt stoppa deras sändningarna i 36 timmar. Detta skulle skruva upp läget och öka attackerna från internationell media.

Jag vill utfärda en varning inför de närmaste dagarnas mediarapportering. Det som skedde under åren 2001-2004 var att när protesterna och oppositionens mobilisering började avta så inträffade mycket märkliga saker. Regeringen varnar för att oppositonen söker dödsfall bland demonstranterna. Detta för att ge nytt bränsle i mediakampanjen. Så var mycket skeptiska till om det inträffar "oväntade händelser" den närmaste tiden. Stora intressen står på spel.

PS. Det sägs att revolutionen kommer genomföra en gigantisk mobilisering i Caracas på lördag. Vi får se hur det kommer rapporteras i media.

Stor fest i Caracas

2007-05-27T19:49:00.000+01:00

I Caracas firas idag demokratiseringen av kanal 2. Kuppmakarna och fascisterna (RCTV) får inatt lämna över till en ny public service kanal (TVES).
RCTV lär tyvärr sända vidare över kabel. RCTV har om möjligt blivit allt mer osmakligare ju närmare slutet på deras sändningslicens har kommit. Igår uppmanade kanalens "ankare" Miguel Angel Rodrigez president Hugo Chávez mamma att "övertala" sin son att förnya kanalens licens. Annars kunde Chávez "hälsa vara hotat". Sjukt.

Huh?

2007-05-26T16:36:00.000+01:00

Militär manas inta Venezuela-tv
Caracas. Högsta domstolen i Venezuela gav på fredagen militären order om att ta kontroll över en oppositionell tv-station som president Hugo Chavez stängt.

Huh??? Vem är galningen som skriver TT-notiser om Venezuela?

Reportrar utan gränser

2007-05-22T14:53:00.000+01:00

Reportrar utan gränser (RSF) har länge bedrivit ett skyttegravskrig mot revolutionen i Venezuela. Deras senaste uttalande om Venezuela är helt enkelt bara för absurt.

Reporters Without Borders condemns the decision of the Venezuela Supreme Court to rule an appeal by Radio Caracas Televisión (RCTV) against the loss of its licence as “inadmissible”.

RSF "fördömer" ett beslut av högsta domstolen??? På vilka grunder då? Vill RSF överta rollen som HD för Venezuela? Märkligt..
I ett annat märkligt uttalande vill RSF läxa upp Ecuadors vänsterpresident Rafael Correa.

We are also concerned about your recent description of the media as “corrupt and mediocre.”

Jaha. Vad är problemet? I RSF:s sagovärld är massmedia ofelbara hjältar som slåss för "sanningen". Att massmedia i latinamerika skrupellöst tjänar sina ägares intressen kan knappast undgått RSF. Istället för att bekymra sig för att Rafael Correa säger vad han tycker borde RSF oroa sig för att media ofta är just “corrupt and mediocre”.

Marcel Granier

2007-05-22T13:10:00.000+01:00

Marcel Granier (till vänster på bilden) är boss på TV-kanalen RCTV. Och han är verkligen boss, han styr precis vilket budskap som kanalen ska förmedla. Den "förlust" för yttrandefriheten som kommer att "drabba" Venezuela när TV-kanalens sändningslicens går ut består i att Marcel Granier inte längre kan använda kan använda det nationella marknätet för att genom sin TV-kanal föra ut sitt budskap. Marcel Granier tillhör den elit som ser sig själva som "ägare" av Venezuela. De tror de står över alla lagar och demokratiska spelregler. År 2001 togs ett beslut där Marcel Granier och andra delar av den venezuelanska eliten (antagligen var USA pådrivande) tog beslutet att "avsluta" regeringen Chávez till varje pris. Nya lagar om större statlig kontroll över landets oljetillgångar samt en måttlig jordreform togs av regeringen trots att oligarkerna tydligt förklarat att dom inte kunde acceptera det. Konfrontationen var oundviklig.

Massmedierna förvandlades till fullfjädrade kampanjorgan och var helt avgörande för den kortvariga militärkuppen. Sen följde oljestrejken, folkomröstningen med efterföljande anklagelse om valfusk, bojkotten av parlamentsvalen och slutligen presidentvalet i höstas. Marcel Granier har varit ett nyckelperson i samtliga skeenden. Taktiken har varit att aldrig erkänna regeringen Chávez som legitim. Detta för att legitimisera försök att störta regeringen genom odemokratiska metoder. I RCTV har Hugo Chávez inte kallats president utan "teniente coronel", den grad som Chávez hade i det militära.

Marcel Granier har snart förlorat sitt krig. Det var allt eller inget. Han visste att Chávez aldrig skulle ge RCTV 20 nya år att konspirera på. Nu återstår 5 dagar...

Läs mer om Marcel Granier här.

Propagandakriget går in i slutfasen

2007-05-22T05:10:00.000+01:00

I Venezuela går den uttragna mediakampanjen till stöd för TV-kanalen RCTV nu in i hysterisk slutfas. På söndag går kanalens sändningstillstånd för sändningar över marknätets kanal 2 ut och kommer inte att förnyas. RCTV och den högerextrema nyhetskanalen Globovision ägnar nästan all sändningstid åt kampanjen. Även många tidningar och radiostationer deltar. Nästan alla oppositionens partier och NGO:s har i brist på annan vettig sysselsättning dragit på sig TV-kanalens tröja. Amerikanska skattebetalare (som finansierar många av oppositionens organisationer) står antagligen för en stor del av notan. Kampanjen förs också internationellt. Företrädare för RCTV och oppositionen har rest i skytteltrafik mellan Washington, Madrid och Bryssel för att söka stöd hos olika organisationer och organ.

Vad är syftet med kampanjen? För den radikala delen av oppositionen är det solklara målet att med RCTV som förevändning skapa ett läge där Chávez kan störtas från makten. Men ett mer verklighetsförankrat syfte med kampanjen är att svartmåla Chávez och revolutionen både internt och internationellt. Budskap som "Chávez tystar kritiker", "Chávez stänger ner den fria pressen" etc sprids över världen.

Bakom de braskande rubrikerna har dock Venezuelas revolution på nytt inspirerat till en viktig debatt världen över. De privata mediamogulernas självpåtagna roll som ägare över information och radiovågor ifrågasätts. De mäktiga mediaoligarkerna i Latinamerika är livrädda för att Venezuela nu sätter ett exempel som fler vågar följa.

När nu staten återtar kontrollen över kanal 2 drömmer radikala revolutionärer i Venezuela om att hämnas på oppositionens brutala mediaoffensiv genom att ersätta RCTV med en ren socialistisk propagandakanal. Detta har dock avfärdats helt av regeringen. Det vore ett moraliskt och taktiskt självmål av gigantiska mått. Den nya TV-kanalen som ersätter RCTV är tänkt att bli en public service kanal med förebilder i Europa. Oberoende producenter och "community media" står nu inför utmaningen att producera en ny typ av drama och underhållning till den nya kanalen som kan konkurera med dom privata TV-kanalernas "billiga" såpor och "tävlings-lekprogram".

Vad kommer att hända på söndag? Både oppositionen och revolutionen kommer att mobilisera folk på gatorna i Caracas. Det finns en liten desperat sektor inom oppositionen som kommer att vilja ställa till någon form av oroligheter. Antagligen kommer det att begränsas till att de bränner bildäck och spärrar av gator i sina egna välbeställda kvarter (vilket hänt tidigare). Eller så händer ingenting. Klart är dock att situationen är helt annan nu än under statskuppen 2002. Oppositionens mobilisering var mycket större då. Och framförallt så finns inte kuppmakarna kvar inom militär-och säkerhetstjänst.

Chávez - styrka eller svaghet?

2007-05-15T15:10:00.000+01:00

Efter en diskussion i kommentarerna om personen Hugo Chávez roll i revolutionen skulle jag vilja återpublicera en del av Erik Anderssons suveräna sammanfattning av läget i Venezuela.

Chávez - styrka eller svaghet?

Utvecklingen i Venezuela, med drag av såväl gräsrotsdeltagande som stark centralmakt, utgör en sammansatt helhet. Snarare än att vara ett resultat av motstridiga tendenser framdrivna av antagonistiska krafter, är detta en följd av medvetna beslut. Den bolivarianska rörelsen har den blandning mellan en ledarposition för Hugo Chávez som "El comandante" och aktiv folkrörelse som man har, inte som en summa av en dragkamp, utan som en strategi. Denna strategi baserar sig på en syn på Chávez som en sammanhållande kraft, ett gemensamt språkrör, och kanske framförallt som en organisatör. I Venezuela finns ett myller av vänstergrupper som samarbetar i gemensamma fronter och startar olika initiativ, men deras mobiliseringskraft står sig slätt mot densamma hos en man: Hugo Chávez.

När Chávez med bestämd min säger att "nu ska vi utrota analfabetismen", "nu ska vi få folk till valurnorna", "nu ska vi diskutera socialism", då sluter bokstavligt talat miljoner upp. Att den förmågan hos Hugo Chávez är en tillgång för en progressiv regering torde stå klart, och det är den bolivarianska rörelsens ledarskap väl medvetna om. Därför använder man Chávez som en katalysator, samtidigt som han uppenbart har en förmåga att lyfta upp frågor som ligger och pyr i folkdjupet - som när han på valnatten förklarade krig mot den korruption som svårt plågar Venezuela.

Samtidigt medför den ständiga fokusen på "El comandante" stora risker - att så starkt betona en enskild persons vikt, riskerar att hämma folks förmåga till självständig handling i ett läge när just det blir viktigare för varje dag som går. Som bekant kan arbetarklassens befrielse bara vara dess eget verk, och detsamma gäller givetvis alla Venezuelas gatuförsäljare och bönder som utgör grundstommen i den bolivarianska rörelsen. Till skillnad från övergången från feodalism till kapitalism - som i hög grad var en flera hundra år lång "rent ekonomisk" omvandlingsprocess, måste övergången från kapitalism till socialism nödvändigtvis vara ett medvetet verk.

En central del i en lärandeprocess är praktik, och människor växer med ansvar. Därför måste budskapet från den bolivarianska rörelsens ledning vara glasklart till folket: "det är ni som ska göra´t!". Att samtidigt använda Chávez som en katalysator för masskampen och få aktiviteten från basen att fungera mer självgående är den bolivarianska rörelsens stora utmaning.

Inte mycket att tillägga här. Utan ett starkt ledarskap hade revolutionen aldrig överlevt de våldsamma attacker som riktats emot den. Men revolutionen är naturligtvis sårbar när en enda person spelar en så viktig roll. Det finns dock inga genvägar för att "lösa" detta "problem". Bara ett medvetet, organiserat och enat folk kan säkra en positiv utveckling för Venezuela på lång sikt. I detta sken ska lanseringen av det "enade socialistpartiet" ses.

Socialismen och Jesus

2007-05-15T14:05:00.000+01:00

Ofta har socialister och vänstern fått föra en tuff fight mot religionens grepp om befolkningen. Fattiga människor intalas att deras räddning kommer efter döden. Gör inte uppror nu. Revolutionärer brännmärks.
Jag älskar hur Hugo Chávez hanterar detta möjliga "problem" i det hyfsat djupt religiösa Venezuela. Han säger:
-Jesus var revolutionär, de fattigas försvarare och han gjorde dessutom uppror mot imperiet!
-Jesus var den första socialisten!

Den konservativa katolska hiarkin i Venezuela vet inte hur den ska hantera detta budskap. Det resulterar i bittra anti-Chavez tirader som bara får dom att se ännu dummare ut. Revolutionen har också en hel del präster på sin sida. Ofta de som predikar den s.k. befrielseteologin.

Revolutionen i Venezuela kommer att stöta på många faror och utmaningar. Men jag tror inte att religionen är en av dom.

Gå till offensiv!

2007-05-11T14:36:00.000+01:00

Lyssnar på en "debatt" på P1 om Chávez och Venezuela. Folkpartiets Birgitta Ohlsson är dock inte intresserad av någon debatt. Hon är uté efter att demonisera Chávez, Venezuela och alla som inte delar hennes FOX-news linje. Jag blir lite ledsen över detta. Samt desillusionerad. Jag har föreställt mig att Birgitta Ohlsson var en av få borgeliga företrädare som skulle kunna tänkas föra en nyanserad debatt om t.ex Venezuela. Naivt.

Hans Linde från vänsterpartiet säger flera bra saker. Men han borde vara mycket tuffare och hårdare mot den oförskämda och oseriösa Birgitta Ohlsson. Tendenser till bristande självförtroende och defensivt tänkade är något vänstern måste lämna bakom sig bums! Detta om något borde Hugo Chávez inspirera till. Vad tycker ni?

Hjälp

2007-05-08T00:45:00.000+01:00

Latinamerikansk överklass + FOX News. Hjälp!

We want to hear the truth!

2007-05-07T23:08:00.000+01:00

Dokumentär om tv-kanalen RCTV. Sändningstillståndet för att sända över kanal 2 på marknätet går ut den 27 maj och det kommer inte förnyas. ÖVERSATT TILL ENGELSKA.

Palmgren i Venezuela

2007-05-06T11:10:00.000+01:00

Dissade tidigare Lars Palmgren men "credit is due where credit is due" (hur säger man det på svenska?). Palmgren har åkt till Venezuela och pratar med människor som berättar om sin verklighet.

– Jag är stolt, säger José Luis. Tidigare överlevde vi knappt. Vi odlade majs, men här fanns ingenting annat. Men nu...
Han pekar återigen ut över cementblocken, mot den nybyggda skolan och mot gatorna som håller på att asfalteras.
– Allt det här har vi gjort och vi har fler planer...

Läs eller lyssna på Lars Palmgrens inslag här. Ska bli intressant att se hur han följer upp det här.

1 maj i Latinamerika

2007-05-02T12:30:00.000+01:00

Venezuelanska oljearbetare firar att Venezuela nu tar över kontrollen över sina oljetillgångar. Dessutom tog Venezuela defenitivt adjö till institutioner som IMF och Världsbanken.

Jättedemonstration på Cuba. Dock dök inte Fidel Castro upp som det ryktats om. Demonstranterna krävda rättvisa i fallet Luis Posada Carriles, terroristen som nyligen släpps fri av en amerikansk domstol.

I Ecuador firade presidenten Rafael Correa (som syns i mitten av bilden) 1 maj. Det var första gången på 30 år som landets president brytt sig om 1 maj.

Populär radikalisering

2007-04-30T18:46:00.000+01:00

Efter Hugo Chávez valseger i december har revolutionen i Venezuela gått in i en ny radikalare fas. Vilket enligt en ny opinionsmätning verkar gillas av väljarna.

Do you approve or disapprove of Hugo Chávez’s performance as president?

Approve 64.7%
Disapprove 29.0%

Source: Datanálisis

Märklig nyhet från Paraguay

2007-04-29T11:56:00.000+01:00

Det styrande Colorado-partiet i Paraguay säger sig nu vara "socialister". Jag vet väldigt lite om detta land. Men detta parti har ofta beskrivits som ett högerparti. "Med denna förändring av ideologin kan vi fortsätta styra i 50 år till ", menar Paraguays president Nicanor Duarte. Colorado-partiet har varit statsbärande sedan andra världskriget. Den politiska analytikern Miguel Ortiz tror att detta är ett sätt för partiet att anpassa sig till förändringar i regionen.

Gunnar Hökmark "lider" med Venezuela

2007-04-25T18:54:00.000+01:00

Efter en statskupp, ett försök att förstöra landets ekonomi samt femtioelva valförluster koncentrerar sig nu den venezuelanska oppositionen på att svartmåla landet utomlands. Den mexikanska f.d presidenten och Coca-Cola-bossen Vicente Fox hjälper till. Det moderata stjärnskottet i EU-parlamentet Gunnar Hökmark har stor förståelse för sina latinamerikanska överklasspolares "lidande" under "förtrycket".

Sitter just nu i ett möte med den demokratiska rörelsens ledare i Venezuela Julio Borges och Mexikos tidigare president Vicente Fox som tillsammans besöker EPP-ED Gruppen för att skapa engagemang mot det förtryck som i dag utvecklas i Venezuela under vänsterns paradfigur Chavéz. Det är ett nytt Kuba som växer fram och med samma ansvarslösa sätt att använda sig av landets rikedomar.

Jo. Stora satsningar på sjukvård och utbildning för den fattiga befolkningen är ju verklig ett "ansvarslöst" sätt att spendera. Suck.

Smärtfri nationalisering

2007-04-25T18:05:00.000+01:00

Som väntat går de internationella oljejättarna med på att "lämna över" kontrollen över oljeutvinningen vid Orinoco River.

Officials for companies including Chevron, BP PLC, France's Total SA and Norway's Statoil ASA signed agreements to begin turning over a majority stake of the oil projects in the Orinoco River basin to the state.

Venezuelan Energy Minister Rafael Ramirez, who also signed the agreements, said Houston-based ConocoPhillips had yet to sign a similar memorandum of understanding. Exxon Mobil Corp. previously signed one of the agreements, he said.

Det handlar alltså inte om att kasta ut några bolag. Men Venezuela tar över kontrollen. Venezuela har en av världens största oljereserver vilket bidrar till att få oljejättar vill riskera framtida affärer genom att tjafsa allt för mycket med den venezuelanska regeringen.

"Den extrema fattigdomen nu under 10%"

2007-04-23T17:57:00.000+01:00

Enligt regeringen är nu andelen extremt fattiga i Venezuela under 10% av befolkningen. För några år sedan var siffran över 30%. Hög tillväxt som främst gynnat de fattiga samt stora satsningar på sociala program har gett resultat.

Läs mer om kampen mot fattigdomen på den utmärkta bloggen Oilwars.

Enighet skapar bitterhet

2007-04-18T14:31:00.000+01:00

Nästan samtliga sydamerikanska presidenter slöt upp när Venezuela stod som värd för ett toppmöte som fokuserade på integration av energipolitiken. Hugo Chávez betonade att Venezuelas gigantiska oljereserv tillhörde hela Sydamerika. Media i vår del av världen (väst) brukar ignorera dylika toppmöten. Kanske för att mycket av mediabevakning av Sydamerika brukar gå ut på att blåsa upp mer eller mindre konstruerade motsättningar. Sanningen är att det finns en stor enighet om ett utökat långsiktigt sammarbete rörande energipolitiken.

The First South American Energy Summit agreed on the organization of a South American Energy Council to follow up hemispheric energy-related agreements, reported Tuesday Venezuelan President Hugo Chávez and his Colombian counterpart Álvaro Uribe.

"It has been a perfect summit. All of them were very happy as they left. The creation of a South American Energy Council was approved," Chávez told reporters after the plenary meeting in Margarita Island.
"The ministerial council has been created to manage everything related to South American deals on energy matters," said previously Uribe, as quoted by Efe.

The meeting "laid the foundations for a South American agreement including the issue of oil, gas, alternative fuels, fuels made of agricultural products, such as sugar cane, African oil palm, and the issue of hydro-electric energy," he added.

I amerikansk press beskrivs mötet med en bitter, nästan desperat anti-Chavez propaganda.

The disputes again highlighted the roadblocks facing Venezuelan President Hugo Chavez as he tries to spread his "Bolivarian" vision of a unified, left-leaning continent allied against Washington.

"This exposes enormous tensions and divisions in the hemisphere," said Michael Shifter, a senior analyst with the Inter-American Dialogue, a Washington policy center. "There's a lot of uneasiness with Chavez, both in terms of his economic policy and his political ideas."

Till USA:s stora förtret finns det just nu inte ett enda land i Sydamerika som INTE har goda relationer med Venezuela. Vilket gör att vissa "analytiker" och "journalister" blir allt mer verklighetsfrånvända i sin propaganda. Men dom har säkert bra betalt.

Andra bloggar om: Sydamerika, Venezuela, Chavez, energi, media

Håll ögonen på...

2007-04-15T15:36:00.000+01:00

...dagens folkomröstning i Ecuador. Den nyinstallerade vänsterpresidenten Rafael Correa satsar allt på ett kort. Om inte folket röstar för förslaget om en kongress för att skriva om konstitutionen avgår han. Correa försöker mobilisera landets fattiga befolkning medan den politiska, ekonomiska och mediala eliten utgör oppositionen. Precis som i Venezuela.

Uppdatering: Det blev en mycket klar seger för Correas förslag om en ny kongress för att skriva om konstitutionen. BBC rapporterar.

A Cedatos-Gallup exit poll of 40,000 voters nationwide showed 78% in favour and 11.5% opposed. Mr Correa said "fear had been left behind". "The future was at stake, the country was at stake and Ecuadoreans have said yes to that future."

Mr Correa responded to the referendum with an announcement that Ecuador had repaid its final debt to the International Monetary Fund. He added: "We don't want to hear anything more from that international bureaucracy."

The president also warned he would kick out the representative of the World Bank in Ecuador if the government received, as he put it, pressure from the organisation.

Hugo Chávez kommentar till folkomröstningen behöver inte översättas.

¡Viva el Ecuador! ¡Viva Correa!

Andra bloggar om: Ecuador, Rafael Correa

The revolution will not be televised

2007-04-13T21:58:00.000+01:00

För idag 5 år sedan besegrades den kortvariga diktaturen i Venezuela och Hugo Chávez kunde återvända till presidentposten. Det folkliga upproret skedde i total mediaskugga. De privata TV-kanalerna stoppade alla nyhetssändningar och istället visades bl.a tecknad film. Se en video från firandet av femårsdagen här.

Massiv uppslutning 5 år efter kontra-kontra-revolutionen

Ny granskning av Banco del Libro

2007-04-12T21:20:00.000+01:00

Dagens Chávez skrev tidigare om Banco del Libro, årets mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Och deras "strategiska parterskap" med Coca-Cola.

Nu verkar bl.a våran blogg inspirerat till vidare granskning av Banco del Libro. En artikel på New Colombia News Agency har mer information.

A las pocas horas, el blogg de solidaridad con Venezuela DagensChavez ("El Chavez del Día", traducido de sueco) destapó la noticia de que la organización premiada con 500 000 euros (SIC) tenía entre sus proyectos un bibliobús financiado por la mexicana-USAmericana Coca-Cola FEMSA. En la página Web del proyecto que lleva el nombre de ' Refréscate Leyendo' se puede ver cómo el bibliobús del Banco del Libro está cubierto de símbolos alusivos al tristemente célebre refresco, y hasta se pueden observar dibujos infantiles de la famosa botella de la Chispa de la Vida.

¿Qué diría la autora de Pippi Mediaslargas del uso que, después de muerta, se hace de su nombre?

Pero hay más, desgraciadamente.

Escarbando un poco sobre la ONG en ciernes pudimos constatar que El Banco del Libro, que pertenece a la red guarimbera y golpista SINERGIA, el 14 de septiembre de 2005 recibió la suma de 17 630 dólares de la Oficina de Iniciativas de Transición de la USAID. Además, otro de los proyectos de esta "ONG" está financiado por Iniciativa Para la Construcción de Confianza (VICC) que es un programa de la USAID a través de su socio Development Alternatives, Inc. (DAI).

Enligt artikeln har Banco del Libro tagit emot pengar av USAID. Vilket borde få alla varningsklockor att ringa. Speciellt när vi pratar Venezuela. USAID lyder under State Department och används för att befrämja amerikanska intressen utomlands. USAID var en av de amerikanska finansiärer som pumpade in pengar till den venezuelanska oppositionen strax innan kuppförsöket för 5 år sedan.

Uppdatering: Här är artikeln i annan version på svenska.

Andra bloggar om: Venezuela, Coca-Cola, USAID, Banco del Libro

Den "balanserade" Magnus Linton

2007-04-12T15:00:00.000+01:00

Ett exempel på den hätska venezuelanska pressen

Bloggaren och Expressen-skribenten Magnus Linton är en vanlig Chávez-bashare men ändå inte. För det märkliga med honom är att han blandar upp sina demoniserande texter om Hugo Chávez och Venezuela med att klaga på "högerpressens" illasinnade behandling av Venezuela. Lintons inställning skulle kunna sammanfattas som att "Chávez är "farlig och otäck" men den tokhöger som kallar Chávez "farlig och otäck" är lögnaktig och propagandistisk".

I vissa kretsar lyckas Linton på detta sätt få ryktet om sig att vara "balanserad". Och det är ju fint och gulligt. Högern älskar naturligtvis Linton eftersom dom med honom som hänvisning häva ur sig "titta, även vänstern ogillar Chávez". Magnus Linton kallar sig nämligen "vänster".

Nåväl, i sitt senaste påhopp på Venezuela gör Linton gällande att yttrandefriheten skulle vara hotat.

en av få läsvärda o regeringskritiska venezolanska tidningar - tal cual - publicerade för en tid sen denna satirkolumn som gjorde narr av presidenten, o för ett par veckor sen delade en av de allt mer regeringstyrda domstolarna ut en bötessumma på 50 000 dollar för den publicistiska hädelsen

Oj. Pressen i Venezuela är nu tydligen så hårt hållen att dom inte ens får "göra narr" av presidenten. Eller?

Det fall Linton tar upp handlar om ett "öppet brev" skrivet till Hugo Chávez 7-åriga dotter Rosines som publicerades i tidningen Tal Cual. "Brevet" bestod av olika uppmaningar till Rosines som indirekt kritiserar hennes pappa. En organisation som ser till barns rättigheter anmälde tidningen och en domare i Rosines hemstad dömde tidningen till böter enligt lagen om "skydd för barn och minderåriga". Vad som är rätt eller fel kan diskuteras. Men inget av detta berättar Magnus Linton. I kommentarerna fantiserar Linton vidare om att lagen om "insulting public authorities and institutions" skulle ha används i fallet. Att fritt fantisera och spekulera om saker du inte vet ett smack om gränsar till att ljuga Magnus Linton.

Den som följer media i Venezuela vet att det inte råder brist på yttrandefrihet. Tvärtom. Jag uppmanar Linton att hitta ett land med en press som är mer hånfull, grovt förolämpande, nedsättande och aggressivt kritisk till den sittande regeringen än den i Venezuela.

Jag är dock inte mindre "balanserad" än att jag kan berätta om att vissa inskränkningar i yttrandefriheten visst finns. På senare tid har de privata TV-kanalerna börjat avbryta sina gäster när de öppet uppmanar miltären att störta regeringen. Sådana uppmaningar måste nu lindas in lite snyggare för att få passera.

"Adiós, Hugo Chávez"

2007-04-11T22:06:00.000+01:00

För idag 5 år sedan störtades Hugo Chávez i en blodig militärkupp. Jublade högst gjorde den anti-demokratiska, imperialistiska och klassföraktande bombhöger som ofta kallar sig "liberaler". Dagen till ära publicerar Dagens Chávez en av dessa "liberalers" hyllning till den så synes lyckade statskuppen. När Per T. Ohlssons skrev sin artikel hade kuppjuntan stängt ner de sista oberoende radio-och TV-kanalerna. Häxjakten på vänsteraktivister pågick forfarande. Alla demokratiska institutioner hade upplösts. Per T. Ohlsson trodde det var klappat och klart.

Per T. Ohlsson, Sydsvenska Dagbladet, den 13 april 2002
Adiós, Hugo Chávez
John Pilger heter en Londonbaserad filmare som med lätt paranoida betraktelser har nått kultstatus hos tokvänstern. På Aftonbladets kultursida skrev han häromveckan om Hugo Chávez, president i Venezuela. Pilger berättade om en folkkär demokrat och reformator som - naturligtvis - var föremål för USA:s onda anslag.

Men hotet mot Chávez kom inifrån. Eller snarare: underifrån. Protesterna mot hans vanstyre växte. Näringsliv och fackföreningar, konservativa och radikala - alla hade fått nog. Generalstrejk proklamerades. Medlemmar av Chávez "bolivariska cirklar", hyllade av Pilger, svarade med våldsamma motangrepp.

Kulmen nåddes i torsdags, då över 150 000 människor tågade mot presidentpalatset Miraflores i huvudstaden Caracas. Chávez vaktstyrka öppnade eld. Minst tio personer dödades. Strax efteråt tvingades Chávez avsäga sig presidentämbetet. En civil övergångsregering har tillsatts under Pedro Carmona Estangas.

Hugo Chávez tycks ha levt i föreställningen att hans bakgrund som officer garanterade krigsmaktens lojalitet, men till sist vände sig även militären emot honom. Det avgjorde hans öde.

Chávez, som 1992 gjorde ett misslyckat kuppförsök, bars i valet 1998 fram till makten på en våg av missnöje. Han lovade att bekämpa korruption och fattigdom och värna de medborgerliga fri- och rättigheterna. Sedan gjorde han tvärtom. Under kuppartade former skrevs konstitutionen om. Regimkritiska tidningar attackerades. Chávez val av utländska vänner - Fidel Castro, Saddam Hussein och Colombias Farcgerilla - ökade knappast respekten för hans regim. Det blev valutakris. Och misären fördjupades: trots att Venezuela är världens fjärde största oljeexportör lever 85 procent av invånarna i fattigdom.

Hugo Rafael Chávez Frias var en olycka för Venezuela. Men hans fall innebär inga garantier för framtiden. Ekonomin är försvagad. Partiväsendet ligger i spillror. De sociala orättvisorna är skriande. Latinamerikanska militärer är sällan goda demokrater. Och beväpnade Chávezanhängare rör sig fortfarande i landet.

Den nya regeringen måste så snabbt som möjligt genomföra val och ta initiativ till politiska, sociala och ekonomiska reformer. Det kräver tålamod av ett hårt prövat folk - och stöd från omvärlden.

Det blev ingen ny Castro i Latinamerika. Massorna - inte USA:s marinkår - satte stopp för det. Nu väntar vi bara på John Pilgers analys.

Andra bloggar om: Venezuela, Chavez, Per T. Ohlsson, Sydsvenskan

Bloggtips

2007-04-11T12:51:00.000+01:00

DN och SvD berättar att Fidel Castro i en ny artikel uppmärksammat CIA-terroristen Luis Posada Carriles. Bloggen These Exiled Years har en utmärkt sammanfattning av Carriles terrorverksamhet och USA:s koppling till densamma.

Posada föddes på Kuba 1928 men lämnade landet efter revolutionen och anlände 1961 till USA där han tränades av CIA för att ingå i de exil-kubanska invasionsstyrkorna vid anfallet mot Grisbukten. Det var här, vid CIA:s School of the Americas i Fort Benning, som han lärde känna den framtida ordföranden för Cuban-American National Fundation - CANF, Jorge Mas Canosa. Efter att det kubanska folket slagit ner invasionsförsöket vid Grisbukten så arbetade Posada Carriles för CIA:s Operation 40 som agent i Miami.

1968 lämnade han USA för Venezuela där han blev ledande medlem av den ökända säkerhetstjänsten DISIP han fortsatte dock att få 3000 dollar från CIA varje månad. Han avskedades 1974 och startade en privat detektivbyrå i Caracas.

Läs fortsättningen här.

Revolutionära läkare

2007-04-11T11:08:00.000+01:00

Över 1000 nyexaminerade venezuelanska läkare svors in vid en cermoni i Caracas på tisdagen. Läkarna är specialutbildade för att verka i det ambitiösa närsjukvårdsprogrammet Barrio Adentro. På landsbygden och i fattiga stadsdelar har Barrio Adentro hjälpt miljoner fattiga venezuelaner. Programmet är uppbyggt av kubanska läkare och Kuba är nu också involverade i utbildningen av venezuelaner som undan för undan kommer ersätta de kubanska läkarna som verkar i Venezuela. Kubas vicepresident Carlos Laje deltog också i cermonin.

Hugo Chávez betonade vikten av de humanistiska värden som läkare och sjukvård måste förmedla. Att alltid sätta människovärdet i centrum. Inte egenintresset eller vinstintresset.
Chávez anklagade imperialismen och kapitalismen för att strunta i människors behov. Han varnade för att jordens resurser och miljö på sikt kommer att utarmas med dagens kapitalistiska världsordning. Och därmed hotas också människans existens.

Men, tillade Chávez, det räcker inte med att bara kritisera och klaga. Vi försöker bygga något nytt, ett alternativ. Ett nytt sätt att leva, en ny ekonomi, ett nytt samhälle. Se en kort videosnutt från cermonin här.

Andra bloggar om: Hugo Chavez, Venezuela, Kuba, kapitalismen, miljö

Venezuelakväll i Stockholm

2007-04-09T20:38:00.000+01:00

Solidaritetskväll med revolutionen i Venezuela

Tid: Lördag 14 april kl. 16.00 (insläpp 15.30)
Plats: Kafé 44 (Tjärhovsgatan 44)
Ingen åldersgräns - drogfritt

50 kronor inträde tillförmån för de ockuperade fabrikernas organisation i Venezuela (FRETECO). Mat och dryck serveras för en billig peng.

13:e april för fem år sedan reste sig det Venezolanska folket mot de USA-stödda kuppmakare som tagit makten i landet. Dagen efter var demokratin återinrättad. Vi uppmärksammar femårsdagen av händelsen med en Venezuelakväll på Kafé 44.

Folket i Venezuela är på fötterna och vägrar gå tillbaka till det som en gång varit. Ivrigt driver man på, och upprättar demokratiska råd på fabriker och i bostadsområden. Nu talas det över allt om att skapa det nya, socialistiska samhället. Under Venezuelakvällen kommer vi genom filmer och föredrag lyfta fram och diskutera vad som håller på att hända i Venezuela. Vad innebär det och hur berör det oss i Sverige?

Program

Film: The Revolution will not be televised

Valet i Venezuela - vart är landet på väg?

Kalle Holmqvist, författare till boken "Venezuela och drömmen om ett nytt Amerika" berättar om sina upplevelser under valet i Venezuela och den riktning landet är på väg åt. Frågestund och diskussion om utvecklingen i Venezuela.

Arbetarkontroll och kampen för socialism i Venezuela

Visning av två korta filmer från den arbetarstyrda fabriken Sanitarios Maracay och kampen för nationaliseringar. Introduktion av ämnet av Egil Karlow från Hands off Venezuela följt av frågor och diskussion.

Vänsterpartiet och Venezuela

Eva Björklund från Vänsterpartiet talar om Vänsterpartiets inställning till Venezuela.

Att Förändra Världen: resa i revolutionen

Matti Eladhari och August Flensburg från folkhögskolekursen "Att förändra världen" på Kvarnby Folkhögskola berättar om sin resa i Venezuela, visar bilder och berättar om kursens tidnings-, bok- och filmprojekt om Venezuela.

Hur bygger vi en solidaritetsrörelse med Venezuela?

Kortfilm om Hands off Venezuela-kampanjen i världen visas.

Introduktion om solidaritetsarbetet hålls av Erik Andersson från Hands off Venezuela, därefter öppen diskussion om hur vi kan förstärka solidariteten med det venezolanska folket.

Musik:

Toffer: Hiphop från Haninge (www.myspace.com/toffer136) inleder konserten.

The Shishnicks: 9-mannaband ( http://web.comhem.se/the-shishnicks) lirar ska med radikala budskap.

Arrangörer: Hands off Venezuela, Ung Vänster Storstockholm och SSU-Facken
www.handsoffvenezuela.se

Kontakt: Erik Andersson 0730-396942, rakovskyzamora@gmail.com

Macho-revolutionen som bytte spår

2007-04-06T14:02:00.000+01:00

I den katolska kyrkan och macho-kulturens Latinamerika har homosexuella det tufft. Så också på Kuba. Under revolutionens tidiga år betraktades homosexuella och andra sexuella minoriteter med misstänksamhet.

The 1959 Communist Revolution made efforts to stop discrimination, notably against blacks, women and the disabled. But gay men occupy a delicate place on this Caribbean island where Latin-style "machismo" is strong and many Cuban men still expect their wives to stay at home to cook, clean and raise children.

The 1938 Cuban Penal Code, which was based on Spanish law and is similar to legislation elsewhere in Latin America, penalised "habitual homosexual acts" and public displays of homosexuality. In 1979, homosexuality was legalised but public displays of such behaviour remained banned until 1987, when that clause was also dropped.

Nu är Kuba på väg att ta nya steg mot liberal lagstiftning vad gäller sexuella minoriteter.

"We have to abolish any form of discrimination against those persons," Ricardo Alarcon, president of Cuba's national assembly, said recently. "We have to redefine the concept of marriage. Socialism should be a society that does not exclude anybody."

The national assembly is also currently debating a proposal which will give transsexuals the right to have sex change operations. Like all medical procedures performed on the island, they will be carried out free of charge by the world class Cuban health service.

This official change of heart did not come out of the blue, and neither did the earlier repression. Machista culture has deep roots in all Latin American and Caribbean countries that suffered under slavery and colonialism. In Jamaica, for example, homosexuality is punishable with a prison sentence, and some clubs and bars even display notices reading "Adam and Eve, yes. Adam and Steve, no".
Cuba, being a secular country, avoided the anti-homosexual religious overtones of its neighbours. However, repression of homosexuals continued after the 1959 revolution under the umbrella of a dogmatic interpretation of Marxism. It is a tribute to the humanistic essence of the Cuban Revolution that its leadership was able to face up to its mistakes and change course. Cuba is now set to become the most socially liberal country in the Americas.

Andra bloggar om: Kuba, homosexuella, diskriminering

Chávez strategi för Latinamerika

2007-04-05T00:03:00.000+01:00

Dagens Chávez tjatar om det här med IMF och Chávez strategi för Latinamerika. Men det är viktigt. För att förstå varför Chávez ses som ett "hot" och demoniseras av ni vet vilka. Och för vikten av att alla progressiva krafter då och då lyfter blicken (från t.ex och iofs intressanta diskussioner om Hugo Chávez personliga gudstro, yrkesbakgrund etc) och inser Venezuelas betydelse för regionen i stort. Mark Weisbrot förklarar bra.

For example, before the Nicaraguan elections last November, US government officials made many threats to the voters of that country that if they elected Daniel Ortega, they would suffer greatly from cutoffs of loans, aid, and even the remittances that many Nicaraguans depend upon from their relatives in the United States. None of these threats have been carried out. This is partly because Washington knows it would be useless and counterproductive to do so, since Nicaragua would simply replace US-controlled funding sources with more borrowing from Venezuela. The same is true for Bolivia, which has vastly increased its hydrocarbon revenues, and is in a stronger bargaining position knowing that it has an international lender that will not try to interfere with its domestic political agenda. The new progressive president of Ecuador, who faces a number of important political battles to deliver on his promises of governmental reform, pro-poor and pro-development policies, is also strengthened by having Venezuela as a lender. When the Argentine government decided to say goodbye to the IMF in January of 2006 by paying off their remaining $9.9 billion in debt, Venezuela’s loan of $2.5 billion helped that government to avoid pushing its reserves down to dangerously low levels.

In all of these cases and more, Venezuela’s financial support is helping other governments to deliver on their promises to their own voters, thereby contributing not only to stability but to the strengthening of democracy in the region. Washington-sponsored aid, by contrast, has often had the opposite effect – provoking "IMF riots," and sometimes economic crises (e.g. the 1998-2002 Argentine depression), by trying to impose policies that were deeply unpopular and, as we now know, economically flawed.

Venezuelas generösa och offensiva regionala strategi baseras på den bolivarianska tanken om ett enat Latinamerika. Men Venezuelas ställning i närområdet är också avgörande för landets ekonomiska och politiska framtid. USA kommer inte upphöra med sina försök att destabilisera och isolera ett självständigt Venezuela.

"Den hårdföre presidenten"

2007-04-04T19:43:00.000+01:00

Jag gillar inte denna "torrlag"(Ley seca)!

Vilka presidenter kan man bara sådär utan vidare kalla "hårdför" i en enkel TT-notis? Tja, kan tänka mig en rad ledare som beordrat olagliga anfallskrig, ockupationer, bombningar och annat mys men som "journalisten" knappast skulle komma på tanken att kalla "hårdför". Men tydligen har Hugo Chávez förtjänat detta, bl.a för att regeringen i Venezuela infört tillfälliga begränsningar i alkoholförsäljningen (Ley seca). På detta till synes oskyldiga sätt formas opinionen. Små subjektiva omdömmen som "kryddar" notiserna.

I den fritt översatta och redigerade TT-notisen (ursprunglingen från den amerikanska nyhetsbyrån AP) får det plats skojdumma citat och spekulationer om att Irans vänskap med Chávez skulle ha något med saken att göra. Den verkliga orsaken till begränsningar i alkoholförsäljningen under påskveckan fick inte plats. Förra året dödades över 100 personer i Venezuelas påsktrafik. Många av olyckorna tros ha varit alkoholrelaterade. Men denna tråkiga verklighet hade såklart solkat ner den skojtokiga notisen om den halvgalna presidenten i det tropiska landet.

Tillägg: Karikatyren med liemannen kommer från från tidningen Diario Vea

El pueblo unido jamás será vencido

2007-04-04T15:01:00.000+01:00

Diagrammet visar resultatet av en opinionsundersökning gjord strax före presidentvalet i höstas. Undersökningen underskattar stödet för Chavez något. I valet fick Hugo Chávez 63% och oppositionens kandidat Manuel Rosales 37% av rösterna.

Staplarna till höger visar stödet för dom båda presidentkandidaterna fördelat på olika socialgrupper. Överklassen och den övre medelklassen i socialgrupp A och B utgör 5% av befolkningen. Här är stödet för oppositionens kandidat överväldigande. Endast 17% planerade att rösta på Chávez.

I den undre medelklassen fördelas stödet jämt mellan kandidaterna. Men den fattiga majoriteten i socialgrupp D och E sluter i stor utsträckning upp bakom Chávez och revolutionen.

"Chávez är inte Chávez, Chávez är folket", brukar revolutionärerna i Venezuela säga. Vad menas med detta? Eliten har tillgång till pengar, massmedier, kontakter, utbildning och sjukvård. Politiska partier har varit toppstyrda och djupt korrumperade. Den fattiga majoriteten har i årtionden varit osynliggjord, exkluerad och mer eller mindre icke-existerande i massmedier och det offentliga "rummet".

President Chávez har fått uppdraget av den fattiga majoriteten att förändra landet. Genom att enas kring Chávez ger dom uttryck för sina intressen och för sin talan. Det är viktigt att komma ihåg när så mycket av intresset kretsar kring personen Chávez och hans "maktambitioner".

OBS! Klicka på diagrammet för att förstora bilden.

PS. El pueblo unido jamás será vencido = Ett enat folk kan aldrig besegras

Andra bloggar om: Hugo Chavez, Venezuela, revolution

Ditt och datt

2007-03-30T11:33:00.000+01:00

Lite av det som är aktuellt i Venezuela just nu:

Upptakten för skapandet av det nya Venezuelas Enade Socialistparti. Hugo Chávez manar samtliga partier som stödjer revolutionen att ansluta. Han varnade för den splittring och dogmatism som skadat vänstern genom historien. Chávez betonade att partiet måste bli folkets instrument för att kontrollera makten. Inte maktens instrument för att kontrollera folket. Hela Chávez tal (ca 3 timmar långt) kan ni se här, eller läs mer här.
Kongressen är i fullt gräl med Högsta Domstolen. I ett till synes märkligt beslut har HD beslutat att bonusar och liknande ej får beskattas. Vilket fått kongressen att gå i taket. För dom som läst i svensk media att "Chávez kontrollerar alla institutioner" kan konflikten verka förvirrande (ok visst, grälet är nog så förvirrande ändå). Läs mer här.
Public Service i Venezuela. När sändningslicensen för RCTV går ut i slutet av maj kommer kanal 2 (där RCTV nu sänder) att bli en Public Service kanal. Regeringen studerar olika typer av de Public Service modeller som finns i Europa för att skapa en kanal där ingen chef ensam kan bestämma över innehåll och opinionsbildning. Läs mer här. Samtidigt har RCTV spelat in en musikvideo i bästa "We are the world-we are the children"-stil för att protestera över beslutet att inte ge kanalen nytt sändningstillstånd. Se videon här.

SvD önskedrömmer

2007-03-29T14:25:00.000+01:00

Experterna på SvD:s ledarredaktion har uttalat sig om Venezuelas oljeindustri.

Det statliga ojebolaget PDVSA står för ungefär 45 procent av statsbudgetens intäkter och svarar för 78 procent av exporten. Men guldägget vårdas inte. Redan nu minskar produktion och vinst. På sikt undermineras företagets produktionskapacitet, eftersom pengar kanaliseras till president Hugo Chavez sociala program i stället för att gå till investeringar.

Har ledarredaktionen åkt till Venezuela för att på närmare håll studera PDVSA och dess investeringsstruktur? Mindre troligt.

Har dom läst någon "analys" av någon bitter f.d. boss på PDVSA (dom kallar sig ofta "branschanalytiker" nuförtiden)? Mer troligt.

I över 4 år har dessa "experter" spått (läs: hoppats på) PDVSA:s omedelbara kollaps. Tidens gång och den grymma verkligheten har dock tröttat ut dom värsta domedagsprofeterna.

Venezuelas oljeproduktion håller sig på en stabil nivå i samförstånd med OPEC:s kartellpolitik. Inkomsterna har ökat flera gånger om i takt med högre priser och omförhandlade royalty-avtal för dom multinationalla oljebolagen som verkar i Venezuela. Just nu finns alla pengar i världen för både nödvändiga investeringar och sociala satsningar. Den "minskade vinsten" handlar som SvD själva påpekar (men inte verkar dra några slutsatser av) om ökade satsningar på sociala program.

Men det är klart. "På sikt" kan ju allting gå åt h-vete. Och framför allt kan ingen med säkerhet utesluta det redan idag. Vi får väl återkomma till frågan "på sikt".

Andra bloggar om: SvD, Venezuela, olja

Noterat

2007-03-29T09:49:00.000+01:00

Den internationella solidaritetskampanjen Hands off Venezuela har nu fått en svensk hemsida.

ALBA - det humanistiska hotet

2007-03-28T17:43:00.000+01:00

Hittade följande lägesrapport från Bolivia.

Byn Yapacaní med runt 30 000 invånare, som ligger precis i Bolivias hjärta i det stora Amazonas, är en av många platser där människor fått känna på vad ALBA-avtalet mellan Venezuela, Kuba och Bolivia i praktiken innebär. ALBA, Alternativa Bolivariana para las Américas, är skapat på initiativ av Venezuelas president Hugo Chávez som ett svar på USAs frihandelsavtal ALCA. Enligt Bolivias president Evo Morales är Bolivia det mest gynnade landet i samarbetet.

Vi börjar vårt besök på det toppmoderna sjukhuset som invigdes i juni. Sjukhuset är ett av tjugo som Kuba varit med att utrusta. Här arbetar vanligtvis ett 50-tal kubanska läkare och sjuksköterskor. Just idag befinner sig dock en stor del av den kubanska personalen i Vallegrande i södra delen av landet för att hedra Che Guevara då det är årsdagen sedan han blev avrättad där av boliviansk militär.

Den kubanska läkaren Esteban Sánchez Alta visar oss runt. I korridorerna sitter fullt med folk på golvet och väntar, mestadels kvinnor. 200 patienter dagligen behandlas här, mestadels för parasitsjukdomar.

Esteban Sánchez Alta arbetar under en tvåårig kontraktstid här i Yapacaní. Kubanska staten betalar lönen som är densamma som på Kuba, 200 dollar i månaden.

-Tanken är att vi ska vara här temporärt. Flera bolivianska ungdomar från byn har fått stipendium för att studera medicin på Kuba. När de studerat klart kan de ersätta oss kubanska läkare, säger Esteban Sánchez Alta.

Läs hela artikeln här.

Att folken i Latinamerika hjälper varandra att överkomma social problem skrämmer livet ur lokala eliter och naturligtvis USA. Republikanernas presidentkandidat John McCain hymlar inte.

The Arizona senator said that "everyone should understand the connections" between Chavez, Morales and communist Cuban President Fidel Castro.

"They inspire each other. They assist each other. They get ideas from each other," McCain said. "It's very disturbing."

Nu väntas Ecuador, Nicaragua och flera karibiska stater ansluta sig till ALBA. Det humanistiska "hotet" sprider sig.

Fjärde gradens bananrepublik

2007-03-28T12:26:00.000+01:00

BoRev.Net håller tokkoll på allt som sägs och skrivs om Venezuela i USA. Inte ens landsortstidningarnas insändarsidor går under BoRevs radar. Kan inte undanhålla er denna "pärla" från Winston-Salem Journal .

Presidential candidates Sen. Hillary Clinton, former Sen. John Edwards and Sen. Barack Obama are jockeying for position in the 2008 elections. How is it possible they are even on the ballot, after concluding that homosexuality is not immoral?

Gen. Peter Pace, chairman of the Joint Chiefs of Staff, publicly said that acts of homosexuality are immoral. It is not acceptable because a group of weak-minded politicians with higher aspirations say so. The words in the Bible, which go back 3,000 years, specifically state that for a man to lie with a man as with a woman is an abomination. Are they above the teachings of the Bible? I think not! In my humble opinion, all the candidates running are in it for personal gain. None of them are longing to get in there for this nation’s people.

Look around; we are no longer a world power. We are being dictated to by fourth-rate banana nations. Unfortunately, our leader turned out to be a weak leader. President Bush visits countries and is publicly ridiculed by the likes of President Hugo Chavez of Venezuela. Prayer and the belief in our Lord are the only remedy to solidify this country.

DANIEL DePAULIS SR.
Winston-Salem

Om ändå den kristna högern kunde hålla sig till böner (eller hur Pat Robertson)!

Den komplexa imperialismen

2007-03-27T21:55:00.000+01:00

Att USA är vår planets dominerande supermakt råder det ingen tvekan om. Men hur utövas denna makt förutom dom uppenbara anfallskrigen? Vilka krafter balanserar upp denna makt och hur? Globala maktstrukturer finns nånstans där i bakgrunden i mediarapporteringen. Ofta klädd i ord som "fredsbevarande trupper", "mänskliga rättigheter", "demokrati", "terrorism", "religiösa motsättninger", "världssamfundet" etc etc. Bakomligganden intressen och orsakssamband förtigs.

Prof. James Petras försöker i sin artikel "Understanding Empire: Hierarchy, Networks and Clients" förklara och beskriva den komplexa världsordningen.

At the top of the imperial system are those imperial states whose power is projected on a world scale, whose ruling classes dominate investment and financial markets and who penetrate the economies of the rest of the world. At the apex of the imperial system stand the US, the European Union (itself highly stratified) and Japan. Led by the US they have established networks of ‘follower imperial states’ (largely regional hegemons) and client or vassal states which frequently act as surrogate military forces. Imperial states act in concert to break down barriers to penetration and takeovers, while at the same time, competing to gain advantages for their own state and multinational interests.

Just below the central imperial states are newly emerging imperial powers (NEIP), namely China, India, Canada, Russia and Australia. The NEIP states are subject to imperial penetration, as well as expanding into neighboring and overseas underdeveloped states and countries rich in extractive resources. The NEIP are linked to the central imperial states (CIS) through joint ventures in their home states, while they increasingly compete for control over extractive resources in the underdeveloped countries. They frequently ‘follow’ in the footsteps of the imperial powers, and in some cases take advantage of conflicts to better their own position.

Läs hela artikeln här! Den är väl värd att läsa i sin helhet så gör det. Den tar också upp Venezuela, kriget i Somalia, Israels särställning och mycket mer.

Tack till Latin American News Review för tipset.

Andra bloggar om: imperialism, USA, världsordning

Mer fakta

2007-03-26T22:42:00.000+01:00

Staplarna visar Venezuelas totala statsskuld (som del av BNP) samt den internt respektive externt upplånade skulden. Efter oljestrejken 2003 har tillväxt och avbetalningar gjort att att Venezuela har sin lägsta statsskuld i modern tid. Den ligger nu på 24% av BNP och väntas under året sjunka till 20%. Venezuela har också minskat sin utlandsskuld och en större andel av statsskulden är nu internt upplånad.

Tack till OilWars för diagrammet.

Tack DN!

2007-03-26T12:27:00.000+01:00

DN:s ledarredaktion "oroas" av utvecklingen i Latinamerika. Så bra! Ännu en bekräftelse på att den blytunga filt av ekonomisk och militär imperialism som tillsammans med genomkurrupta oligarker tryckt ner Latinamerika i djup misär börjar förlora greppet.

Vänstervågen böljar än en gång in över Latinamerika. Hur långt den når, hur många länder den sveper med sig, och hur mycket fattigdom och sargade demokratiska rättigheter den lämnar efter sig återstår att se.

Smaka på den närmast uppgivna bitterheten i den formuleringen. DN orkar inte ens försöka problematisera verkligheten längre. "Vänster" är fattigdom och förtryck. Sådeså. Punkt. FOX News någon? Varför går inte DN hela vägen och skriver rakt ut att "demokrati" i Latinamerika kräver avgrundsdjup misär, dödspatruller samt ekonomisk fjärrstyrning från Washington genom IMF?
Dagens Chávez återkommer med fler inlägg om den liberala demokratisynen.

Läs mer här och här.

Lite fakta

2007-03-25T19:44:00.000+01:00

Staplarna visar inkomstutveckling i Venezuela åren 2003-2006, uppdelat i socialgrupper. De fattigaste 58% av befolkningen återfinns i socialgrupp E. Medelklassen i socialgrupp D och C. Till höger visas reallöneutvecklingen för varje socialgrupp mellan åren 2005-2006 samt 2003-2006.

Efter att oljeindustrin stått stilla i ett par månader årsskiftet 2002-2003 drabbades Venezuela av en kraftig ekonomisk nedgång. Medelklassen var dom stora förlorarna och sammantaget har deras reallöner sjunkit något åren 2003-2006. Dock vände det uppåt förra året. De fattigaste venezuelanerna i socialgrupp E har däremot sett sina inkomster öka med hela 130%!!

Den högkonjunktur som nu råder i Venezuela kommer verkligen den fattiga majoriteten till del. "Trickle-up economics" istället för "trickle-down".

Tack till OilWars för diagrammet.

Liberalernas militärkupp

2007-03-24T09:33:00.000+01:00

I år är det fem år sedan Hugo Chávez störtades i en militärkupp. Efter ett par dagar havererade kuppförsöket då ett folkligt uppror förde Chávez tillbaka till presidentposten. Det unika händelseförloppet gav upphov till många intressanta reaktioner. När Chávez troddes vara historia jublades det självsäkert på liberala ledarsidor världen över. Detta samtidigt som kuppmakarna stängde ner alla oberoende radio- och TV stationer, startade en häxjakt på vänsteraktivister och massakrerade protesterande fattiga venezuelaner. Så stort var det liberala engagemanget för "mänskliga rättigheter" och "yttrandefrihet". New York Times hyllning till militärkuppen är så intressant att den är värd att publiceras i sin helhet.

New York Times, April 13, 2002
Hugo Chávez Departs
With yesterday's resignation of President Hugo Chávez, Venezuelan democracy is no longer threatened by a would-be dictator. Mr. Chávez, a ruinous demagogue, stepped down after the military intervened and handed power to a respected business leader, Pedro Carmona. But democracy has not yet been restored, and won't be until a new president is elected. That vote has been scheduled for next spring, with new Congressional elections to be held by this December. The prompt announcement of a timetable is welcome, but a year seems rather long to wait for a legitimately elected president.

Washington has a strong stake in Venezuela's recovery. Caracas now provides 15 percent of American oil imports, and with sounder policies could provide more. A stable, democratic Venezuela could help anchor a troubled region where Colombia faces expanded guerrilla warfare, Peru is seeing a rebirth of terrorism and Argentina struggles with a devastating economic crisis. Wisely, Washington never publicly demonized Mr. Chávez, denying him the role of nationalist martyr. Rightly, his removal was a purely Venezuelan affair.

Public faith in Venezuela's institutions began eroding well before Mr. Chávez burst on the scene with a failed 1992 coup. Corruption discredited both main parties, and a patronage-fueled bureaucracy devoured the country's abundant oil revenues, leaving many Venezuelans desperately poor. Mr. Chávez was elected president in 1998 promising change he never delivered. He courted Fidel Castro and Saddam Hussein, battled the media and alienated virtually every constituency from middle-class professionals, academics and business leaders to union members and the Roman Catholic Church.

This week's crisis began with a general strike against replacing professional managers at the state oil company with political cronies. It took a grave turn Thursday when armed Chávez supporters fired on peaceful strikers, killing at least 14 and injuring hundreds. Mr. Chávez's response was characteristic. He forced five private television stations off the air for showing pictures of the massacre. Early yesterday he was compelled to resign by military commanders unwilling to order their troops to fire on fellow Venezuelans to keep him in power. He is being held at a military base and may face charges in Thursday's killings.

New presidential elections should be held this year, perhaps at the same time the new Congress is chosen. Some time is needed for plausible national leaders to emerge and parties to reorganize. But Venezuela urgently needs a leader with a strong democratic mandate to clean up the mess, encourage entrepreneurial freedom and slim down and professionalize the bureaucracy.

One encouraging development has been the strong participation of middle-class citizens in organizing opposition groups and street protests. Continued civic participation could help revitalize Venezuela's tired political parties and keep further military involvement to a minimum.

Med andra ord. "Demokrati" är något som ska kontrolleras och organiseras av eliten. Om folket röstar fel så ska eliten gå in och "korrigera". Gärna med våld om det är nödvändigt. Dagens Chavez återkommer med fler inlägg om den liberala demokratisynen.

Andra bloggar om: Demokrati, New York Times, Venezuela

Noam Chomsky om Latinamerika och Chávez

2007-03-22T17:43:00.000+01:00

Noam Chomsky har en förmåga att klart och tydligt förklara skeenden och orsakssamband. Alltid påläst och uppdaterad. I en ny intervju ger han sin syn på utvecklingen i Latinamerika.

Latin America at last is beginning to do something, not much, but something about the internal fracturing of the societies, which is extreme. Each of those societies is characterized by a very wealthy small elite, and a huge impoverished mass. There's also a pretty close correlation to race. The wealthy elite tends to be the white, Europeanized part of the society; the huge impoverished mass tends to be the Mestizo, Indian, Black part of the society. Not a perfect correlation, but it's very noticeable. And that's beginning to be addressed, in large part as a result of the pressure of mass popular movements, which are very significant in Latin America now more than any other part of the world.

It's in this context that the Venezuelan phenomenon surfaces. Venezuela is indeed now, under Chavez, using its oil wealth to accelerate these processes--both the international integration and the internal integration. It's helped countries of the region free themselves from U.S. controls, exercised in part through the traditional threat of violence, which has been much weakened, and in part through economic controls. That's why country after country is kicking out the IMF, restructuring their debts, or refusing to pay them, often with the specific help of Venezuela.

Friheten sprider sig alltså i Latinamerika. Alla "frihetsälskande" liberaler kan lämpligtvis sända sina gratulationer till närmaste venezuelanska konsulat.

Uppdatering: Trodde det inte det skulle vara nödvändigt. Men efter att nynazister och andra högerextremister börjat skriva kommentarer vill jag bara påpeka att rasistisk dynga, hatfyllda förolämpningar och liknande kommer raderas.

Andra bloggar om: Chomsky, Latinamerika, Hugo Chavez

Ord och inga visor

2007-03-21T16:50:00.000+01:00

Äntligen en bra beskrivning av vad Sveriges utrikespolitik under Carl Bildt är värd.

Den kubanske FN-ambassadören anklagade Carl Bildt för hyckleri, eftersom han i sitt tal om mänskliga rättigheter inte nämnde USA:s Guantanamobas på Kuba eller USA:s krig i Irak. Han konstaterade också att Kuba är medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter medan Sverige inte förtjänat en plats i rådet. Han tycker, att det vore bättre om Carl Bildt stannade i Stockholm.

Förhoppningsvis kan någon berätta mer för den kubanska FN-ambassadören om Bildts roll som hejarklacksledare till ett av våran tids största brott mot mänskligheten, kriget och ockupationen av Irak. Det borde underlätta den fortsatta ordväxlingen.

Uppdatering: Erik Svensson beskriver bra det monumentala hyckleri som Carl Bildt sysslar med.

Till dessa grova amerikanska människorättsbrott kan vi också lägga de rapporter om tortyr, som inte bara kommer från Guantanamobasen, utan även från Abu Ghraibfängelset i Irak, Bhagram-fängelset utanför Kabul och övriga amerikanska fångläger runt hela världen där USA håller tiotusentals människor inspärrade, ofta i hemlighet, där de blir utsatta för tortyr och inte har några möjligheter att få veta vad de anklagas för. Kubas brott mot de mänskliga rättigheterna är rena amatörteatern jämfört med den professionella Gulag-industri som Bush-administrationen har byggt upp sedan 2001. Att inte Carl Bildt inser detta visar bara med all önskvärd tydlighet att han är en amerikansk marionett på sin ministerpost som är alltför djupt nergrävd i sina oljeaffärer med diverse skumma regimer för att kunna se brott mot mänskliga rättigheter som utförs av hans idoler och uppdragsgivare.

För Bildt blir "mänskliga rättigheter" bara en ursäkt för att peka ut dom länder han inte gillar (dvs dom som inte lyder order ifrån Washington). Begreppet "mänskliga rättigheter" förlorar all verklig innebörd om det används på det sättet Carl Bildt gör.

Andra bloggar om: Kuba, imperialism, Carl Bildt

Mer om Chávez Haiti-besök

2007-03-20T22:51:00.000+01:00

Dagens Chavez skrev tidigare om Hugo Chávez redan smått legendariska Haiti-besök. HaitiAnalysis.com berättar mer.

On Monday March 12, 2007, beginning at about 7:30 AM throughout the streets of the capital the cry of "Chávez" was heard. In front of the airport in Port-au-Prince legions of supporters arrived minute after minute. "Chávez, Chávez, it is you whom we seek... President Préval needs your help to return Aristide" people sang joyfully on their way to greet Venezuelan President Hugo Chávez. By 10:00 AM supporters had set up signs and streamers praising Chávez and denoucing Bush.: "Viva Chávez, Down Bush", "President Aristide must return to his country". "We love you, Chávez". Supporters from Cite Soleil denounced the violence of the "blue helmets" in their community. Tens of thousands had gathered.

Resten hittar ni här.

Ynkligt Lars Palmgren

2007-03-20T13:54:00.000+01:00

Lars Palmgren är Sveriges Radios "utsända" i Latinamerika. Från sin bostad i Chile kan man gissa att han följer utvecklingen i Venezuela genom CNN eller någon lokal högertiding. Han tvekar inte att sväva ut i rena lögner, lösa spekulationer och personliga föraktfulla omdömmen om utvecklingen i Venezuela. Nu har han fått syn på något igen och känner sig manad att "informera".

Efter sin senaste valseger, i slutet av förra året, utlovade Hugo Chavez en stor nationell debatt om den venezuelanska vägen till socialismen.

Fram för allt skulle den föras inom det enade socialistparti som Chavez avsåg grunda utifrån det halvdussin partier som nu ingår i hans regeringskoalition.

Nej Lars, det nya partiet kommer skapas från grunden. Av dom revolutionärer som deltar i lokalt organiserade råd i fattiga bostadskvarter. Av fackföreningar, bonderörelser och andra sociala rörelser.

I Venezuela har politiska partier ett välförtjänt dåligt rykte. Dom fungerar oftast som helt odemokratiska toppstyrda organisationer där anhängare belönas för sin lojalitet med politiska och ekonomiska gentjänster. Detta gäller även dom partier som stöder president Chávez. Många revolutionärer stöder Chávez men inget politiskt parti. Detta ökar beroendet av Chávez som enande kraft. Rädslan för vad som skulle hända om denna enande kraft skulle försvinna är stor. Därför har under en längre tid krav ställts på ett nytt demokratiskt parti som ska skydda och stärka revolutionen. Nu håller det på att bli verklighet.

Ingen större entusiasm
Men beslutet att bilda ett nytt parti, under Chavez ledning, har inte mötts av någon större entusiasm.
De tre största partierna i koalitionen, bland dem kommunistpartiet, har istället höjt varnande röster om risk för toppstyre och minskad demokrati och har sagt att de vill föra ut diskussionen till sina medlemmar innan de fattar några beslut om att uppgå i det nya socialistpartiet.

Ingen större entusiasm...suck. Inget ämne har mött lika stort jubel som när Chávez pratar om det nya socialistpartiet. Men partiet kommer utgå ifrån basen. Ingen generalsekreterare eller ordförande i dom nuvarande parti-hierarkierna kan räkna med högt uppsatta positioner. Därför är dom som väntat skeptiska.

Men tveksamhet av det slaget är i Hugo Chavez ögon nästan detsamma som förräderi.
Vill arbeta själv
I sitt senaste tv-program Aló presidente uppmanade Chavez de tre partierna att lämna regeringskoalitionen och låta honom arbeta i lugn och ro för att bygga sitt enade socialistparti.
– Ni kanske inte tror på socialismen, ni kanske inte ens är socialister, och aldrig har varit, fnyste Chavez.

Förräderi? Ja han är ju smått galen och fanatisk den där Hugo Chávez. Varför skriver du inte att Chávez bl.a sa att han hoppades att "dom kunde skiljas som vänner" eller att "dom skulle kunna bli en verkligt bra och positiv kraft som opposition". Varför måste du på ren slentrian demonisera Chávez?

Sedan en månad tillbaka så styr Hugo Chavez Venezuela via dekret, kongressen har under åtta månader gett honom sådana befogenheter att den i praktiken avskaffat sig själv.

Nu pratar vi om Venezuela och Chávez och då är det fritt fram att ljuga och fantisera fritt Lars? Men du kanske kan informera kongressen. Dom arbetar för fullt med lagförslag inom en mängd områden och det vore ju synd om dom gör detta alldeles i onödan om dom nu tydligen är "avskaffade".

Den utlovade stora debatten om den venezuelanska vägen till socialismen låter mer och mer som en monolog.

Så bra att du framför dina egna fördomsfulla åsikter så slipper vi tvivla. Jag frågar dig Lars. Finns det NÅGOT land där medborgarna diskuterar politik, ideologi och socialism mer än i Venezuela? Men du ser inte denna debatten på CNN Lars. Den förs på arbetsplatser, skolor och i bostadskvarteren.

Krig är fred och demokrati är diktatur. Tyvärr ser svensk mediabevakning ut så här idag. Världens mäktiga krigsförbrytare behandlas "objektivt" och "nyktert". Och dom som försöker sätta emot demoniseras av subjektiva journalister.

Ännu mer Barbara och Hugo Chávez

2007-03-18T15:55:00.001+01:00

Uppdatering: Såg hela den oklippta intervjun på venezuelansk TV. Var ca. 75 minuter lång och den klippte alltså ABC ner till ca 8 minuter. Det mest fascinerande är hur ABC helt ohämmat redigerar och klipper ihop olika sekvenser. Det man trodde var ett sammanhängande citat av Chávez kunde vara från helt olika delar av intervjun.

Chávez i sällsynt intervju

2007-03-17T14:17:00.001+01:00

Barbara Walters på TV-kanalen ABC intervjuar Hugo Chávez i en av få intervjuer med honom på amerikansk TV. Walters är veteran och en känd och etablerad TV-profil i USA. Just därför behöver hon inte delta i demonisering av Chávez utan möter honom med öppet sinnelag, vilket hon kommer attackeras för av den amerikanska högern. Som vanlig i amerikansk TV blir det ganska ytligt och snuttifierat. Men missa inte slutet när Chávez pratar engelska!

Dom flesta "journalister" från dom stora mediabolagen rapporterar oftast från något lyxhotell i Caracas om hur Chávez hotar "demokratin" (läs: amerikanska intressen). Barbara Walters besökte istället ett av Caracas fattiga "barrios" för att prata med befolkningen

Astrid Lindgren och Coca-Cola

2007-03-14T18:15:00.000+01:00

"Läskande läsning" (Refréscate Leyendo) är venezuelanska Banco del Libros Coca-Cola-sponsrade program för att uppmuntra barn att läsa (samt dricka läskedrycker?). Nu har Banco del Libro tydligen belönats i Sverige. Banco del Libro är 2007 års mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

Coca-Colas..förlåt Banco del Libros "bokbuss"

Banco del Libro (eller Coca-Cola?) undervisar...

...och dom venezuelanska kidsen låter sig inspireras

Visst, Dagens Chávez har fördomsfullt negativa åsikter om multinationella jättar som Coca-Cola. Men måste ungarna i Venezuelas lära sig tycka om läskedrycker i allmänhet och Coca-Cola i synnerhet när Banco del Libro uppmuntrar till läsning? Och måste Astrid Lindgrens minnesfond hylla detta? Cola-drycken är ju förutom att vara onyttig väldigt beroendeframkallande (vilket jag själv har erfarenhet av). Är det inte ganska absurt att ett så oblyg marknadsförings-jippo riktat mot små barn belönas? Vore intressant att veta om Astrid Lindgrens minnesfond har några synpunkter kring detta.

Läs mer här, här, här och här.
Andra bloggar om: Venezuela, Coca-Cola, Astrid Lindgren

Chávez hjälte på Haiti

2007-03-14T11:00:00.001+01:00

Hugo Chávez mottogs som en hjälte när han anledde till Haiti. Haiti är Amerikas fattigaste land och har en historia full av kamp för sitt oberoende. Sedan USA 2004 kidnappade landets populära president Aristide och förde ut honom ur landet är anti-Bush stämningarna påtagliga. Chávez lovade stöd och hjälp till landets sociala program och fortsatt leverans av olja under fördelaktiga villkor. Haitis nuvarande president Rene Preval betonade vikten av solidaritet och samarbete mellan "Syd-Syd".

Bush på defensiven

2007-03-12T16:08:00.000+01:00

Ursprungsbefolkningen i Guatemala välkomnar Bush

Kantat av protester och avspärrningar fortsätter Bush sin resa genom latinamerika. I Brasilien och Uruguay handlade det mest om tekniska handelsfrågor. Både Brailien och Uruguay har självständiga center-vänster regeringar som inte gärna vill göra några större politiska utspel tillsammans med Bush. Först i Colombia kom dom lite större orden fram och Bush gav sitt fulla stöd till Colombias högerregim, USA:s enda verkliga allierade i Sydamerika. Allt detta medan allt mer om den colombianska regimens inblandning i kidnappningar, mord och narkotikahandel avsöljas.

Hugo Chávez är ständigt misshandlad av dom globala media-jättarna men ändå har dom spelat honom i händerna dom senaste dagarna. Strategen Chávez vet att massmedierna älskar att måla upp en konflikt och när Chávez gav sig ut på en mot-turné har journalisterna mest fokusera på motsättningen Bush-Chavéz. Detta var tydliggjort den bolivarianska revolutionen som alternativ till USA:s imperialism. Och när Bush dessutom vägrar att direkt kommentera Chávez utan istället kommer med krystade uttalanden i stil med "USA bryr sig visst om dom fattiga" hamnar Bush tydligt på defensiven. Kontrasten mellan Bush samtal långt bakom gigantiska militära avspärrningar och Chávez folkliga möten är också talande.

Kuba, Venezuela och Bolivias flaggor representerar "hopp och integration" i Latinamerika, här under ett Chávez-möte i Bolivia

Bush besök i Brasilien och Uruguay hade en tydlig målsättning. Strategin från USA har varit att visa upp dom moderata vänsterregeringarna som goda exempel. Bara detta visar på stora förändringar. För ett antal år sedan hade säkerligen USA konspirerat för att avsätta ledare som Lula men i och med Chávez har kartan ritats om. Lula framhålls nu som ett föredöme för hur sociala frågor kan prioriteras utan några större ingrepp i ekonomin. Målet är att söndra och härska. Lula utsätts ständigt för påstötningar om att han ska "hålla tillbaks" Chávez och Morales. I varje viktigt skede har dock Lula prioriterat solidariteten, t.ex när Morales nationaliserade brasilianska intressen i Bolivia.

Chávez gillar säkerligen inte att se Lula fotograferas tillsammans med Bush. Men tvärtemot mediabilden av Chávez så är han pragmatisk när det behövs. Ett starkt och enigt Sydamerika kräver att olika inrikningar och ideologier kan hålla samman under den gemensamma insikten att enighet ger styrka. Denna insikt lär knappast ha gått förlorad under Bush fiaskobetonade rundresa.

Fuera Bush y el imperialismo!

2007-03-10T16:20:00.000+01:00

Hugo Chávez talar om anti-imperialism och ett enat Latinamerika. Notera bannern "No al FMI (Nej till IMF)"

Hugo Chávez och en publik på 30 000 personer i River Plate, Argentina, visade vad dom tycker om Bush och hans rundresa i Latinamerika.: "Åk hem, gringo". "Bush försöker splittra vår enighet med sin resa, men han är för sent ute", menade Chávez. Fackföreningar, studenter och sociala rörelser deltog i mötet. Anti-imperialismen och den politiska medvetenheten i Argentina har ökat efter att 90-talets nyliberala politik underordnat IMF slutade i en fullständig katastrof för landet. Med hjälp av lån från Venezuela och Chávez har Argentina frigjort sig från IMF och har haft rekordtillväxt under som senaste åren.

Samtidigt som Chávez talade landade bara några mil därifrån George W. Bush i Uruguay. Tidigare under dagen gav George W. Bush prov på nya höjder av cynism under en presskonferens i Brasilien.

"I don't think America gets enough credit for trying to help improve people's lives. And so my trip is to explain, as clearly as I can, that our nation is generous and compassionate"

Dock verkar besöket i Brasilien och mötet med president Lula handlat mest om handel med etanol. Lula är en självständig ledare som tydligt visat att han prioriterar latinamerikansk integration och är knappast intresserad av att ta emot politisk rådgivning från Bush.

Chávez tas emot i Argentina av president Nestor Kirchner och hans fru, senator Cristina Kirchner

Från Uruguay kommer Bush åka till USA:s bästa vän i regionen, Colombia. I landet där journalister och fackföreningsledare mördas på löpande band har USA en pålitlig partner. Det är också Colombia som får den största delen av USA:s "bistånd" i Sydamerika, då i form av vapen och militär träning. Chávez fortsätter sin anti-imperialist tour till Bolivia och sen på måndag kommer protester mot Bush hållas i Venezuela.

Uppdatering: DN skriver under rubriken "Bush får mothugg av Chávez" och gör en hyfsad sammanfattning. Ska bara kommentera ett stycke.

Chávez var inbjuden av Argentinas president Nestor Kirchner. Hans peronistparti knappast kan kallas vänsterinriktat, men Kirchner har ändå lierat sig med den antiamerikanske Chávez.

Peronistpartiet är brett och innefattar en mängd olika politiska inriktningar. Kirchner tillhör partiets vänsterflygel och kan definitivt kallas vänsterinriktad. Sen kallas som vanligt Chávez "antiamerikan". "Anti-imperialist" är en bättre beskrivning, men imperialismen existerar som bekant inte i våra stora massmedier.

Andra bloggar om: Hugo Chávez, Bush, imperialism

Bush vs. Chávez

2007-03-08T22:53:00.000+01:00

När George W. Bush i dagarna inleder sin Latinamerika-turné tolkar dom flesta resan som ett försök av den nordamerikanska regeringen att motverka Hugo Chávez och Venezuelas allt större inflytande i regionen. Chávez verkar dela den uppfattningen och kommer att leda en protest-demonstration i Argentina samtidigt som Bush befinner sig i grannlandet Uruguay.

USA:s strategi dom senaste åren har gått ut på att försöka isolera Venezuela, men strategin har varit en närmast pinsamt fiasko för den amerikanska diplomatin och har något land isolerats så är det USA. Få regeringar i Sydamerika har varit särskilt roade av iden att agera USA:s sändebud i regionen. Internationella valutafonden har kastats ut av land efter land och USA:s frihandelsinitiativ ALCA som för bara några år sedan såg ut att bli verklighet har ingen längre hört talas om. En mycket målmedveten strategi av framförallt Venezuela och Hugo Chávez har förändrat maktbalansen i Sydamerika.

Att den amerikanska administrationen letar rådviligt för att återta initiativet och förbättra sin image märktes tydligt när Bush inför avresan höll ett linjetal om Latinamerika. Bush hyllade Simon Bolivar, pratade om någon slags revolution han hoppades på och återkom hela tiden till "social rättvisa". Ska man vara snäll så är inte trovärdigheten på topp direkt. Förutom retoriken innehöll inte talet särskilt mycket konkret. Bush tid vid makten börjar rinna ut och spekulationen har redan börjat om vad nästa president kan tänkas betyda för relationerna till Latinamerika.

Chávez har försiktigt uttryckt förhoppningar om en bättre relation med nästa president. Dock lär samtliga presidentkandidater använda tuff retorik emot Chávez under valrörelsen. I nyckelstaten Florida har exilkubanerna nämligen hittat sitt nya hatobjekt i Chávez.

Uppdatering: DN och SvD berättar om våldsamma protester när Bush landade i Brasilien.

Hugo Chávez i Nicaragua med Daniel Ortega

2007-03-06T19:54:00.001+01:00

Hinner inte skriva något ikväll men lägger ut videon på när på Hugo Chávez talar vid installationscermonin av Daniel Ortega på presidentposten i Nicaragua. Ortega får bl.a en replika på Bolivars svärd av Chavez. Största ljublet blir när Chávez hälsar till Fidel Castro. Kuba har hjältestatus i Nicaragua efter allt stöd under sandinisternas period vid makten på 80-talet.

Venezuela anledde med en 120 man stor delegation till Nicaragua och en mängd samarbetsavtal låg mer eller mindre klara direkt efter att Ortega vunnit valet. Under valkampanjen kom USA:s ambassadör i sann imperalistisk anda med vilda hot om indragna pengar ifall Ortega skulle vinna valet, varpå Ortega lungt förklarade att Venezuela skulle ge allt sitt stöd istället.

Folkbildning

2007-03-06T08:20:00.001+01:00

Hittade en ny video med engelsk textning där Chávez talar lite om kampanjen "Moral och Upplysning" som är en av 5 s.k. "motorer" som ska driva revolutionen framåt. På arbetsplatser, universitet och skolor ska tid avsättas för denna folkbildning.

I videons andra del pratar den oppositionella TV-kanalen Globovision med folk på gatan om vad dom tror om den nya läroplanen som ännu inte existerar med debatteras för fullt. Utbildningsminister Adan Chavez vill att solidaritet och jämlikhet ska genomsyra utbildningen. Videon är ihopklippt av någon mycket oppositionell "exil-venezuelan" i USA, som lagt till lite effekter för att försöka skrämmas lite (men det blir mest komiskt). Notera på slutet när exil-organisationen säger sig ha bevis för att Chavez vann valet med hjälp av valfusk. Jaha, varför sitter ni då och trycker på bevisen? Humor.

Föd inte våra fula fantasier!

2007-03-04T14:34:00.000+01:00

Vi i den djupt konspirationsteoretiska "avgrundsvänstern" har ibland stilla
undrat om Internationella valutafonden (IMF) verkligen alla gånger alltid haft sina låntagares bästa för ögonen. T.ex levererade Dagens Chávez nyligen den fult ironiska kommentaren "Nej, tror han det? Vad konspiratoriskt av honom", när det hävdades att Hugo Chávez såg på IMF som "an agent in the service of the U.S.''.

Alla sådana tankar är förstås löjliga men för oss fördomsfulla USA-hatare frodas lätt dylika feberfantasier. Trist nog finns det dom som envisas med att försvåra för oss. Nu senast f.d. chefsekonomen på IMF Kenneth Rogoff:

"The influence of Chavez in Latin America is cancerous. It's a very dangerous moment. And long-term U.S. interests could be deeply threatened."

Så jag har bara en ödmjuk vädjan. Snälla alla f.d. och nuvarande chefer på IMF, tänk på alla oss förlegade vänsterextremister innan ni uttalar er! Föd inte vår enfaldiga bakåtsträvande illvilja emot eran fina monitära institution!

Andra bloggar om: IMF, Chavez, fantasier, ironi

"Michael Treschow tackar TV4 och Jan Scherman för hjälpen med planerandet och utförandet av kuppen"

2007-03-03T12:10:00.000+01:00

När regeringen i Venezuela meddelade att staten inte skulle förnya sändningsavtalet för marksändningar med den privata TV-kanalen RCTV vaknade såklart dom vanliga Chávez-basharna till och hojtade om "förtryck mot oliktänkade" och andra förutsägbarheter. Även svenska bombhögern tog chansen (som namnet antyder föredrar bombhögern att just bomba obekväva TV-stationer).

Om RCTV verkligen förtjänade 20 nya år i den marksända etern spelade mindre roll för kritikerna. Att TV-stationen deltagit i en statskupp noterades visserligen på sina håll men sådana petitesser får väl varje regering tåla.

När jag skrev lite om RCTV och deras "journalistik" kommenterade Alf från Hands off Venezuela i Malmö fallet genom att sätta det hela i ett svenskt perpektiv.

Sådant här hör ju inte till ovanligheterna när det gäller RCTV. När det kritiseras att deras sändningstillstånd i marknätet inte förnyas tycker jag man kan fundera på ett Svenskt version av ett scenario.
Militären, svenskt näringsliv och en hittepå version av LO gör statskupp och avlägsnar statsminister Reinfeldt från makten. De river upp den svenska grundlagen och Treschow blir statsminister.
Michael Treschow tackar TV4 och Jan Scherman för hjälpen med planerandet och utförandet av kuppen.
Samtidigt kokar det bland massorna. När Reinfeldt kom till makten fick man för första gången en ledare som inte bara var ute efter att berika sig själv. De massiva reformer som genomförts (pigavdrag och sänkt A-kassa) har påverkat vardagen för de som varit mest utsatta. De som tidigare har sett politiken som de mäktigas lekstuga har plötsligt äntrat den politiska arenan. Massorna går ut på gatorna i miljoner för att protestera och går till Sagerska palatset. SÄPO vakterna där stödjer fortfarande Reinfeldt och griper Treschow. Kuppen misslyckas och Reinfeldt förs tillbaka i triumf.

Kuppmakare?

Några år senare får inte TV4 förnyat sändningstillstånd i marknätet. Man menar att aktivt deltagande i en statskupp går emot de villkor som krävs för ett sådant tillstånd. Medier på andra sidan jorden i Latinamerika rasar och kallar Reinfeldt som i valet efter kuppen fick 63% av rösterna en auktoritär diktator och drar paraleller till Hitler.

Läs också Erikarna Svensson och Andersson som tagit upp fallet RCTV.

Andra bloggar om: Chavez, media, hyckleri

Där satt den

2007-03-02T13:06:00.000+01:00

Ali Esbati fyrar av en skön liten "rant" om den absurda jämförelsen mellan Carl Bildt och Hugo Chávez.

Bara en förvirrad person kan få för sig att jämställa en folkkär president, sysselsatt med ett gediget revolutionärt demokratiseringsprojekt i en fientlig omgivning – en aggressiv supermakt runt knuten och en överväldigande majoritet av medierna hårt kontrollerade av revanschistiska antidemokrater, kuppmakare och kompradorborgare – med en i och för sig intelligent och småcharmig, men dock i överklassens vardagsfrånvända högfärd marinerad högerman, meriterad som välfärdsslaktande statsminister, global affärsidkare i mans- och smutstunga branscher samt gladlynt handskakare i de finare imperiesalongerna. Det tycks inte finnas några gränser för högerdebattörernas inskränkta och självgoda världsbild!

Vackert. Sweet. Buenisimo.

Krass mediamanipulation brutalt avslöjad

2007-03-02T05:59:00.000+01:00

Dom privata TV-bolagen och tidningarna i Venezuela kontrolleras av förmögna familjer, mäktiga industri-grupper och bankirer med kopplingar till USA. Dom bestämmde sig tidigt för att försöka göra sig av med Hugo Chávez.

Dom stora TV-kanalerna deltog glatt i både planering och utförande av statskuppen som tillfälligt avsatte Chávez 2002 och har kallats den första media-kuppen.

Alla medel är tillåtna när dom privata massmedierna bedriver sitt dagliga och ständigt pågående mediadrev emot Chávez och vänstern i Venezuela. Härom dagen drogs en helt ovetande och oskyldig amerikansk bloggare in i en märklig härva av manipulationer. Bloggaren la år 2005 upp foton som han tagit på Hummer-jeepar uppställa hos en återförsäljare i södra Kalifornien. Nu 15 månader senare dök ett av fotona lätt manipulerad upp på den stora privata venezuelanska TV-kanalen RCTV.

Södra Kalifornien...

...förvandlat(nåja) genom lite photoshopping till militärens högkvarter i Caracas, Fuerte Tiuna

Hela rader med stora dyra civila Hummer-jeepar ägda av revolutionära officerare. Massiv korruption i den falska socialistiska revolutionen såklart. Det kör vi på, tänkte TV-kanalen RCTV.

"Titta visst är det Fuerte Tiuna, nu fullt med alla dessa jeepar, vilken vacker revolution vi har", säger "journalisten" för det "granskande samhällsmagasinet" hånfullt.
"Vad är detta för socialism? Vad säger Chávez om detta? Vi borde fråga oss varför revolutionen måste köpa alla dessa stora bilar", fortsätter hon.

Andra bloggar om: media, bloggar, Venezuela

Därför fruktar dom Hugo Chávez

2007-03-01T03:03:00.000+01:00

Hugo Chávez imponeras av den brasilianska kulturen under sitt besök i Rio de Janeiro

Varför är "isolering av Chávez" ofta överst på agendan när Vita Huset yttrar sig om Sydamerika? Varför är västvärldens massmedia ofta så aggresivt negativa när dom skildrar Venezuela? Varför får liberala ledarskribenter världen över något oroligt i blicken när Hugo Chávez kommer på tal?

Bara rubriken på Bloombergs artikel (tack för tipset återigen BoRev.net) om Internationella valutafonden (IMF) ger många svar.
Chavez Exploits Oil to Lend in Latin America, Pushing IMF Aside
Just så, och artikeln är full av godbitar.

Venezuelan President Hugo Chavez is squeezing the International Monetary Fund out of Latin America, the region that once accounted for most of its business.

Underbar formulering.

IMF lending in the area has fallen to $50 million, or less than 1 percent of its global portfolio, compared with 80 percent in 2005. Meanwhile, Chavez has used his oil wealth to lend $2.5 billion to Argentina, offer $1.5 billion to Bolivia and hold $500 million out to Ecuador.

Solidaritet och integration bejbi.

Chavez, 52, is promoting what he calls a ``socialist'' alternative to the Washington-based IMF and its biggest shareholder, the U.S. Treasury. The timing couldn't be worse for the IMF, whose global clout is diminishing as countries from Uruguay to the Philippines pay their debts.

Snyft snyft. Stackars stackars IMF.
"Chavez is the No. 1 enemy of the IMF in the region,'' said Jose Guerra, a former head of economic research at Venezuela's central bank and now a professor at Universidad Central de Venezuela in Caracas. ``He views the IMF as an agent in the service of the U.S.''
Nähä gör han det? Så konspiratoriskt av honom.
"Chavez's effort to undermine the IMF is also an effort to undermine the Washington consensus on privatization and liberal economics,'' said Francisco Rodriguez, a professor of Latin American studies at Wesleyan University in Middletown, Connecticut.
You got that right doctor.
Oil revenue has helped Venezuela amass reserves of more than $34 billion. Chavez also controls an $18 billion pool of cash, known as the Fonden, transferred from the central bank and the state oil company Petroleos de Venezuela SA.

The bounty can't last, said Ted Truman, a former assistant U.S. Treasury secretary for international affairs.
Rättare sagt, du hoppas Ted. Senast jag tittade efter var oljepriset på väg upp precis som Venezuelas reserver.
Venezuelan purchases of $2.5 billion of Argentine government bonds helped Latin America's third-largest economy replenish its reserves after it repaid $9.5 billion of debt to the IMF in late 2005. Chavez said he wanted to ``help Argentina end its dependence on the IMF.''

Argentine President Nestor Kirchner, elected in May 2003, said IMF policies had ``devastated'' his country, which defaulted on $95 billion of debt in 2001. ``There is life after the IMF, and it's a good life,'' Kirchner said in Munich in April 2005.
Hmm undra varför USA har så svårt att "isolera" Venezuela?IMF Managing Director Rodrigo de Rato defended the fund's record in Latin America in a speech in New York on Feb. 16, saying that the region's economy grew 5 percent last year, and ``countries that liberalized trade and reformed the role of the state in the private sector have performed particularly well.''
Men herregud människa. Jorden anropar...Kuba, Venezuela och Argentina leder tillväxtligan, säger det dig nåt Director de Rato? Antagligen inte, IMF har förstört länder med "liberalized trade" i 20 år så varför sluta nu.
Prosperity in Latin America means hard times for the IMF, which depends on income from loans. The fund projects a loss of $103 million this fiscal year and is considering selling and investing some of its estimated $6.6 billion gold hoard to cover losses.
Que? IMF tjänar på fattigdom? Det förklarar ju en del...
``They're having problems, while here in Venezuela we're opening the Banco del Sur,'' Chavez gloated during a news conference in Caracas on Feb. 24.
Hehehe. Over and out.

Andra bloggar om: Chavez, IMF, Venezuela, Sydamerika

"How are you, Fidel?"

2007-02-28T22:23:00.001+01:00

Hugo Chávez tar i sitt radioprogram Aló Presidente ofta emot telefonsamtal från lyssnarna. Igår ringde Fidel Castro och det blev naturligtvis en världsnyhet.

Ser via BoRev.net att BBC översatt och skrivit ut gårdagens mycket intressanta samtal. Fidel är tillbaks. Inget snack om saken.

Carl "Hugo C" Bildt

2007-02-28T07:42:00.000+01:00

Carl "Hugo C" Bildt retar upp massmedia-eliten

Mycket ska man få höra innan öro...etc etc.
Men nu går Svenska Dagbladets förre chefredaktör Bertil Torekull ut och som synes på fullt allvar jämför Sveriges moderata utrikesminister Carl Bildt med våran revolutionära hjälte Hugo Chávez!? Skrämmande:
I så fall är Carl Bildts blogg ett gott första steg mot en svensk "Hugo Chávez-kultur" och därmed början till en principiell maktförskjutning mellan den första statsmakten och tredje.
-----
I Venezuela har landets president Hugo Chávez för vana att utan avbrott i timmar föra sin talan dagligen i tv. Han talar fritt ur hjärtat till medborgarna, utpekar motståndare, är sin egen självsvåldige domare, raljerar och knäpper på näsan, berömmer sig själv. Carl Bildts nya oklara dubbelroll som dels bloggande privatperson, dels en regeringens höge företrädare har likheter. På bloggen talar var och en oemotsagd, var bloggare är sin egen utgivare.
-----
En av våra högsta politiska förtroendemän använder på detta sätt en av honom själv kontrollerad plattform för att döma i en tvist om hans politiska vandel och är i bästa Chávezstil sin egen skiljedomare.
Dagens Chávez återhämtade sig dock snabbt från chocken och letade upp Bildts omtalade blogg för att gratulera över den smickrande jämförelsen:

Carl, ville bara snabbt gratulera dig för att du blivit jämförd med Venezuelas Hugo Chávez. Men låt nu inte detta stiga dig åt huvudet, för i ärlighetens namn har du en bit kvar, och då var jag snäll. Dock ska jag ge dig 3 råd på vägen för att drömmen Carl “Hugo C” Bildt ska bli verklighet:
1. Visa solidaritet med 3:e världen - både i ord och i handling. Och nej, att kräva öppnade marknader och “frihandel” är inte solidaritet i den riktiga världen.
2. Våga kritisera USA och Israel, inte EFTER dom startat sina olagliga krig, utan INNAN.
3. Fortsätt kritisera massmediepöbeln, dessa företrädare för mäktiga affärsintressen, drivna av girighet och dolda agendor, som tar sin makt för given trots att dom aldrig vunnit ett endaste litet val. Lycka till Carl!
/elliv
Viva Chávez!
http://dagenschavez.blogspot.com

Andra bloggar om: Bildt, Chavez

"El Caracazo" - början till slutet för nyliberalismen i Venezuela

2007-02-28T05:26:00.000+01:00

Erik Andersson uppmärksammar att det nu är 18 år sedan "El Caracazo", det folkliga uppror mot den skoningslösa IMF-politiken som slutade i en fruktansvärd massaker när militär sattes in.
Erik skrev även om "El Caracazo" förra året och precis som han gjorde då, minns Dagens Chávez dom stupade med hjälp av Erik Blombergs dikt "Gravskrift", tillägnad offren för massakern på strejkande arbetare i Ådalen 1931:

"Stupad i fredstid.
Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad av okända kulor.
Brottet var hunger.
Glöm dom aldrig."

Venezuelanska gruppen Lloviznando Cantos sjunger om "El Caracazo"

Nationalisera mera!

2007-02-27T08:51:00.000+01:00

Hugo Chávez inspekterar oljefält tillsammans med Argentinas president Nestor Kirchner.

Chavez meddelade igår att Venezuela tar kontrollen över oljeutvinningen vid Orinocofälten. Därmed har Venezuela slutfört en lång process där dom många internationella jättar som kontrollerat mycket av Venezuelas oljeresurser fått finna sig i av lämna ifrån sig makten.
Detta betyder inte att Venezuela skickar hem dessa bolag, men det är alltid den venezulanska staten som har aktiemajoriteten i dom olika anläggningarna. Berörda bolag denna gång är bl. a Exxon, Statoil och Total, som har att välja mellan att acceptera maktövertagandet eller lämna Venezuela.

Symboliskt nog satte Chavez den internationella arbetarrrörelsens högtidsdag 1 Maj som datum för nationaliseringen. Tills dess kommer bolagen skötas av en "övergångskommitté". Förutom att en större del av vinsterna hamnar hos staten har nationaliseringarna gjort det lättare för Venezuela att kontrollera volymen på sin produktion och därmed stärka samarbetet med OPEC.
Chavez har en inte obetydligt del i att OPEC stärks på senare år och detta förklarar en del av det höga oljepriset.

Trots hot och gnäll har dom flesta internationella oljebolagen valt att stanna kvar i Venezuela, helt enkelt eftersom dom också fortsättningsvis kommer göra hyfsade vinster. Så lär det bli också denna gång.

Andra bloggar om: Chavez, olja, Venezuela

Danger! Danger! Kubakommunisterna invaderar Latinamerika i tusental!

2007-02-26T20:52:00.000+01:00

Den lilla ön Kuba och dess ledare Fidel Castro är omåttligt populär i många av Venezuelas fattiga kåkstäder. Varför? Har invånarna förläst sig på Kommunistiska mannifestet och ser Fidel som den rättrogna förvaltaren av dom rätta idealen? Har dom åkt på charter till Kuba och förälskat sig i musiken och dom vackra stränderna? Nej knappast.

Förklaringen ligger i dom tusentals kubanska läkare som flyttat in i områden som aldrig tidigare sett röken av någon. Venezulandska läkare som nästan alltid kommer från medelklassen skulle aldrig våga sätta sin fot där. Förutom läkare finns det kubanska lärare (satsingen som nu gjort att nästan alla kan läsa och skriva har genomförts av kubaner), sportintruktörer och en mängd andra experter i Venezuela. Många av dom sociala framsteg som gjorts hade varit omöjliga utan Kuba. Nu utbildar kubaner venezulandska läkare som snart kommer kunna ersätta dom kubanska.

När Evo Morales vann presidentvalet i Bolivia åkte han direkt till Havanna för att förbereda dom socialsatsingar som nu ett år senare är verklighet. Liknande projekt är på gång i Nicaragua och Ecuador. Detta är det Kubanska HOTET. Kuba är ingen ekonomisk stormakt, inte heller någon militär. Kuba är en humanitär stormakt, och det är därför den lilla karibiska ön är så hatad av dess fiender.

Uppdatering: Och just därför är också Mikael Wiehes åsikter "kontroversiella".

Andra bloggar om: Kuba, Venezuela, Castro, Morales

Tillökning för revolutionen

2007-02-25T17:59:00.000+01:00

"Yo tambien soy chavista" ("jag är också chavez-supporter"). Ofödd chavez-supporter deltar i valkampanjen hösten 2006.

Utmärkta bloggen OKRIM OPINA har ställt saman ett diagram som visar antalet röster Hugo Chávez fått vid dom 4 tillfällen han valts av väljarna.

Som den röda linjen visar har Hugo Chávez röstantal nästan fördubblats på 6 år. En del av förklaringen ligger i befolkningsökning men den främsta orsaken är den politiska mobilisering som skett bland venezuelas fattiga befolkning. Apati och politiskt uppgivenhet har ersatts av organisering och demokratiskt arbete. Tänk på det nästa gång ni hör, ser eller läser någon "expert" i väst som "oroas" över demokratins utveckling i Venezuela.

Tack FOX News

2007-02-25T07:19:00.000+01:00

Vi är många som länge misstänkt att Hugo Chávez och hans politik varit betydelsefull för Latinamerikas kamp för självbestämmande och rättvisa.
Vi anade att USA:s makt och inflytande över sin egen "bakgård" hotades av Hugo Chávez
framfart. Nu behöver vi inte tvivla längre. I dagarna kom bekräftelsen från regeringstrogna
FOX News. Med en kavalkad av absurda lögner ackompanjerat med skakiga bilder på beväpnade män bekräftar FOX News att Hugo Chávez spelar roll. Tack Fox News!