"Läskande läsning" (Refréscate Leyendo) är venezuelanska Banco del Libros Coca-Cola-sponsrade program för att uppmuntra barn att läsa (samt dricka läskedrycker?). Nu har Banco del Libro tydligen belönats i Sverige. Banco del Libro är 2007 års mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.
Coca-Colas..förlåt Banco del Libros "bokbuss"
Banco del Libro (eller Coca-Cola?) undervisar...
...och dom venezuelanska kidsen låter sig inspireras
Visst, Dagens Chávez har fördomsfullt negativa åsikter om multinationella jättar som Coca-Cola. Men måste ungarna i Venezuelas lära sig tycka om läskedrycker i allmänhet och Coca-Cola i synnerhet när Banco del Libro uppmuntrar till läsning? Och måste Astrid Lindgrens minnesfond hylla detta? Cola-drycken är ju förutom att vara onyttig väldigt beroendeframkallande (vilket jag själv har erfarenhet av). Är det inte ganska absurt att ett så oblyg marknadsförings-jippo riktat mot små barn belönas? Vore intressant att veta om Astrid Lindgrens minnesfond har några synpunkter kring detta.
Läs mer här, här, här och här.
Andra bloggar om: Venezuela, Coca-Cola, Astrid Lindgren
mars 14, 2007
Astrid Lindgren och Coca-Cola
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
12 kommentarer:
Är väl bättre dom lär sig läsa med Coca-Cola än inte lär sig alls?
Dom lär ingen läsa. Dom åker runt med sin Coca-Cola buss och uppmuntrar till läsning och läskdrickande.
Snacka om att det goda med det onda eller om det nu var tvärtom... Är alla bokbussarna sponsrade eller är det bara en enstaka buss? Något anmärkningsvärt anser jag. Ungefär som om våra biblioteksbussar skulle ha en blaffiga McDonalds-bågar. Det skulle aldrig Bamse ha tillåtit!
Nej det verkar som dessa Coca-Cola bussar är en huvudsyssla för Banco de Libros och jag fattar inte att Astrid Lindgrens fond ger dom så mycket pengar.
Jag skulle gärna vilja få lite källhänvisningar om var du fått informationen om Coca colas sponsring ifrån. Det vore intressant att läsa mer om den och dess omfattning.
AnnCharlott
Bara dom länkar som finns i artikeln. Refréscate Leyendo's hemsida beskriver omfattningen ganska bra. Länkarna från venezuela är ju såklart på spanska. Vill understryka att Banco del Libro har andra viktiga projekt också, som framgår bl.a av dom svenska artiklarna.
Ibland kan ju det onda uppvägas av det goda, men visst har det gått för långt när barn blir beroende av coca-cola bara för att de vill läsa barnböcker. De amerikanska företagen vet hur de ska få framtida konsumenter...
Vilken bild av Venezuela, att folk där inte skulle kunna läsa och att barnen inte skulle gå i skolan. Vad jag vet kan kubanska barn också läsa utan Coca Cola-sponsring.
Hörde lite off-topic att venezolanska staten skulle sprida 2,5 miljoner exemplar av "Les miserables". För övrigt fick ju alla de drygt 1 miljon som lärde sig läsa under "Yo si puedo"-kampanjen ett "hembibliotek" med typ 15 titlar.
Jag har sett det själv, en liten behändig låda med många sidor av bl.a. för oss svenskar rätt tråkiga Bolívarbiografier, men också klassiker som Don Quixote.
Men klart att Coca Cola vill få oss att tro att de behövs för att kunna lära våra (arbetarklassens) barn att läsa...det är samma gamla patronmentalitet, och vi är alla fast i ett mentalt slaveri där vi ständigt matas och matar oss själva med vantro på vår förmåga att lösa våra egna problem som exploaterade och/eller exkluderade människor.
Vad gäller barn och indoktrinerande reklam så finns det flera groteska exempel på det i boken "No Logo". Där beskrivs skolor i Nordamerika där vending machines och reklamposters finns i skolbyggnaderna och där bespisningen tagits över helt av burger, -godis, -läskföretagen. Till detta kan räknas de alltmer nyliberala reklamsändningarna i TV som riktar sig till åldersgrupper i typ 5-8 år.
Vad blir effekten av detta? fördumning? diabetes typ 2? passivitet? missbruk? hjärt- och kärlsjukdomar?
Vilket ansvar kommer då den folkföraktande överklassen att ta? Den överklass som i vanlig borgerlig, odemokratisk tradition skapat missförhållandena? Dom kommer naturligtvis att svära sig fria som vanligt.
Plötsligt vaknar man upp och inser att ens välgörare egentligen är ens sugar daddy.
Ändamålet helgar kanske medlen men det finns gränser, det tycker även Banco del Libro. Coca Cola har skänkt bussarna, som numera är tre stycken - Venezuela är ett stoooort land, så det förslår inte så långt ändå. I bussarna finns inte en läskeblask så långt ögat når, bara böcker och BdL´s personal. Det regleras i kontrakt som BdL inte ruckar en tum på, tvärtom var de beredda att säga upp det när CC ville påverka mer. I stora delar av världen går det inte att bedriva läsfrämjande verksamhet - eller annan fattigdomsbekämpning/utbildningsutveckling för den delen - i den omfattning som behövs utan bidrag från stiftelser och företag.
Kultursponsring förekommer i Sverige också - om valet var noll bibliotek eller bibliotek där hyllorna betalades av IKEA, vad skulle du välja?
Frågar Agneta, som i ALMA-juryns uppdrag besökt BdL
Para los amigos suecos y del resto del mundo, una aclaratoria, desde el punto de vista de una venezolana, profesional y madre, de más de 40 años, cuyo Credo es muy parecido al Credo de Aquiles (Nazoa).
Si, el que ganó al Premio fue el Banco del Libro. Plantearse otra cosa es, a mi juicio, desconocer la historia, la trayectoria y el trabajo de una institución que ha sabido llegar a muchos rincones de nuestro país llevando el mensaje del poder transformador de la lectura a niños, docentes, padres, bibliotecarios…a través de muy diversas actividades, programas y proyectos.
Me atrevo a decir esto, porque tal planteamiento pareciera tener origen en dos de los pocos defectos que tenemos los venezolanos: Uno, no nos valorarnos lo suficiente, ni en la justa medida, por lo tanto nos es difícil valorar la trayectoria de nuestras instituciones. Dos, nos la pasamos viendo siempre la paja en el ojo ajeno.
Tal planteamiento es síntoma, además, de mala memoria o de poco conocimiento del asunto sobre el que hablamos (Opinar sin saber, quizás sea un tercer defecto). Me refiero al desconocimiento de la diversidad de actividades que ha desarrollado y desarrolla el Banco del Libro, especialmente de la diversidad de personas que en diferentes tiempos han impregnado, con su particular visión del mundo y modos de hacer, las actividades que les ha tocado planificar o realizar.
Por otra parte, valerse del aporte por concepto de Responsabilidad Social de una empresa (como Coca Cola, o cualquier otra) y poder desarrollar un programa es una práctica no solo legal sino muy utilizada por diferentes instituciones en nuestro país. Allá Coca Cola, si algún día los niños que aprenden a leer críticamente deciden no tomar más Coca Cola, ni ningún otro refresco, al conocer sus posibles efectos perjudiciales, como ocurrió con mi hijo. En ninguna de las actividades realizadas por el Programa Refréscate Leyendo a las que yo he asistido he visto repartir refrescos a los niños. Pero si he visto a muchos niños, niñas y jóvenes de nuestros barrios desayunar con refrescos porque es más barato y llena más.
Poner en duda el merecido Premio del Banco del Libro por realizar un proyecto en alianza con Coca Cola es, también a mi juicio, poner en duda los beneficios de una nueva Ley de Ciencia y Tecnología que invita a todas las empresas del país con cierto nivel de ingreso bruto a apoyar ( invertir) actividades y programas de transferencia de conocimiento y tecnología, de divulgación de la ciencia…. tanto de instituciones oficiales como privadas. Me pregunto si el apoyo (dinero) proveniente de las tabacaleras y productoras y distribuidoras de licores, por solo mencionar dos casos, hará que en un futuro se ponga en tela de juicio los merecidos éxitos de algún proyecto beneficiado por esta Ley. Que a mí, en particular, me parece una Ley no solo oportuna sino necesaria.
Felicitaciones al Banco del Libro y a todo su personal obrero y profesional: El Premio es de ustedes, y de nadie más.
Skriv en kommentar