Massornas parti

En positiv nyhet. Över 5 miljoner väntas ha registrerats sig som medlemmar i Venezuelas nya enade socialistparti när registreringskampanjen avslutas i helgen. Uppslutningen har överträffat alla förväntningar.

Fyfan

Precis det som jag varnade för igår har nu inträffat. Protesterna blev allt mer isolerade och något behövdes för att öka trycket. Nu har en protesterande student I Caracas avrättats. Detta har redan börjat användas av media för att hetsa upp stämningen. Misstänkta förövare ska ha gripits och erkänt att de mot betalning utfört gärningen. Hej CIA.

Varning!

Dagen efter att RCTV stängt ner sin signal iscensatte oppositionen en noga planerad aktion. Hundratals studenter från främst privata institut blockerade motorvägar. I de välbärgade delarna av Caracas blockerades gator med brinnande skräp. En intensiv mediakampanj startades av TV-och radiostationer, samt nästan samtliga större tidningar. Kom ihåg att den stora delen av massmedia är en AKTIV DEL AV OPPOSITIONEN. Allt annat är lögn. CNN Espanol och en mängd andra internationella massmedier hakade på med en extremt vinklad rapportering. TV-kanalen Globovision provocerar öppet med inte så dolda budskap. Många tror att Globovision vill provocera myndigheterna att tillfälligt stoppa deras sändningarna i 36 timmar. Detta skulle skruva upp läget och öka attackerna från internationell media.

Jag vill utfärda en varning inför de närmaste dagarnas mediarapportering. Det som skedde under åren 2001-2004 var att när protesterna och oppositionens mobilisering började avta så inträffade mycket märkliga saker. Regeringen varnar för att oppositonen söker dödsfall bland demonstranterna. Detta för att ge nytt bränsle i mediakampanjen. Så var mycket skeptiska till om det inträffar "oväntade händelser" den närmaste tiden. Stora intressen står på spel.

PS. Det sägs att revolutionen kommer genomföra en gigantisk mobilisering i Caracas på lördag. Vi får se hur det kommer rapporteras i media.

Stor fest i Caracas

I Caracas firas idag demokratiseringen av kanal 2. Kuppmakarna och fascisterna (RCTV) får inatt lämna över till en ny public service kanal (TVES).
RCTV lär tyvärr sända vidare över kabel. RCTV har om möjligt blivit allt mer osmakligare ju närmare slutet på deras sändningslicens har kommit. Igår uppmanade kanalens "ankare" Miguel Angel Rodrigez president Hugo Chávez mamma att "övertala" sin son att förnya kanalens licens. Annars kunde Chávez "hälsa vara hotat". Sjukt.

Huh?

Militär manas inta Venezuela-tv
Caracas. Högsta domstolen i Venezuela gav på fredagen militären order om att ta kontroll över en oppositionell tv-station som president Hugo Chavez stängt.

Huh??? Vem är galningen som skriver TT-notiser om Venezuela?

Reportrar utan gränser

Reportrar utan gränser (RSF) har länge bedrivit ett skyttegravskrig mot revolutionen i Venezuela. Deras senaste uttalande om Venezuela är helt enkelt bara för absurt.

Reporters Without Borders condemns the decision of the Venezuela Supreme Court to rule an appeal by Radio Caracas Televisión (RCTV) against the loss of its licence as “inadmissible”.

RSF "fördömer" ett beslut av högsta domstolen??? På vilka grunder då? Vill RSF överta rollen som HD för Venezuela? Märkligt..
I ett annat märkligt uttalande vill RSF läxa upp Ecuadors vänsterpresident Rafael Correa.

We are also concerned about your recent description of the media as “corrupt and mediocre.”

Jaha. Vad är problemet? I RSF:s sagovärld är massmedia ofelbara hjältar som slåss för "sanningen". Att massmedia i latinamerika skrupellöst tjänar sina ägares intressen kan knappast undgått RSF. Istället för att bekymra sig för att Rafael Correa säger vad han tycker borde RSF oroa sig för att media ofta är just “corrupt and mediocre”.

Marcel Granier

Marcel Granier (till vänster på bilden) är boss på TV-kanalen RCTV. Och han är verkligen boss, han styr precis vilket budskap som kanalen ska förmedla. Den "förlust" för yttrandefriheten som kommer att "drabba" Venezuela när TV-kanalens sändningslicens går ut består i att Marcel Granier inte längre kan använda kan använda det nationella marknätet för att genom sin TV-kanal föra ut sitt budskap. Marcel Granier tillhör den elit som ser sig själva som "ägare" av Venezuela. De tror de står över alla lagar och demokratiska spelregler. År 2001 togs ett beslut där Marcel Granier och andra delar av den venezuelanska eliten (antagligen var USA pådrivande) tog beslutet att "avsluta" regeringen Chávez till varje pris. Nya lagar om större statlig kontroll över landets oljetillgångar samt en måttlig jordreform togs av regeringen trots att oligarkerna tydligt förklarat att dom inte kunde acceptera det. Konfrontationen var oundviklig.

Massmedierna förvandlades till fullfjädrade kampanjorgan och var helt avgörande för den kortvariga militärkuppen. Sen följde oljestrejken, folkomröstningen med efterföljande anklagelse om valfusk, bojkotten av parlamentsvalen och slutligen presidentvalet i höstas. Marcel Granier har varit ett nyckelperson i samtliga skeenden. Taktiken har varit att aldrig erkänna regeringen Chávez som legitim. Detta för att legitimisera försök att störta regeringen genom odemokratiska metoder. I RCTV har Hugo Chávez inte kallats president utan "teniente coronel", den grad som Chávez hade i det militära.

Marcel Granier har snart förlorat sitt krig. Det var allt eller inget. Han visste att Chávez aldrig skulle ge RCTV 20 nya år att konspirera på. Nu återstår 5 dagar...

Läs mer om Marcel Granier här.

Propagandakriget går in i slutfasen

I Venezuela går den uttragna mediakampanjen till stöd för TV-kanalen RCTV nu in i hysterisk slutfas. På söndag går kanalens sändningstillstånd för sändningar över marknätets kanal 2 ut och kommer inte att förnyas. RCTV och den högerextrema nyhetskanalen Globovision ägnar nästan all sändningstid åt kampanjen. Även många tidningar och radiostationer deltar. Nästan alla oppositionens partier och NGO:s har i brist på annan vettig sysselsättning dragit på sig TV-kanalens tröja. Amerikanska skattebetalare (som finansierar många av oppositionens organisationer) står antagligen för en stor del av notan. Kampanjen förs också internationellt. Företrädare för RCTV och oppositionen har rest i skytteltrafik mellan Washington, Madrid och Bryssel för att söka stöd hos olika organisationer och organ.

Vad är syftet med kampanjen? För den radikala delen av oppositionen är det solklara målet att med RCTV som förevändning skapa ett läge där Chávez kan störtas från makten. Men ett mer verklighetsförankrat syfte med kampanjen är att svartmåla Chávez och revolutionen både internt och internationellt. Budskap som "Chávez tystar kritiker", "Chávez stänger ner den fria pressen" etc sprids över världen.

Bakom de braskande rubrikerna har dock Venezuelas revolution på nytt inspirerat till en viktig debatt världen över. De privata mediamogulernas självpåtagna roll som ägare över information och radiovågor ifrågasätts. De mäktiga mediaoligarkerna i Latinamerika är livrädda för att Venezuela nu sätter ett exempel som fler vågar följa.

När nu staten återtar kontrollen över kanal 2 drömmer radikala revolutionärer i Venezuela om att hämnas på oppositionens brutala mediaoffensiv genom att ersätta RCTV med en ren socialistisk propagandakanal. Detta har dock avfärdats helt av regeringen. Det vore ett moraliskt och taktiskt självmål av gigantiska mått. Den nya TV-kanalen som ersätter RCTV är tänkt att bli en public service kanal med förebilder i Europa. Oberoende producenter och "community media" står nu inför utmaningen att producera en ny typ av drama och underhållning till den nya kanalen som kan konkurera med dom privata TV-kanalernas "billiga" såpor och "tävlings-lekprogram".

Vad kommer att hända på söndag? Både oppositionen och revolutionen kommer att mobilisera folk på gatorna i Caracas. Det finns en liten desperat sektor inom oppositionen som kommer att vilja ställa till någon form av oroligheter. Antagligen kommer det att begränsas till att de bränner bildäck och spärrar av gator i sina egna välbeställda kvarter (vilket hänt tidigare). Eller så händer ingenting. Klart är dock att situationen är helt annan nu än under statskuppen 2002. Oppositionens mobilisering var mycket större då. Och framförallt så finns inte kuppmakarna kvar inom militär-och säkerhetstjänst.

Chávez - styrka eller svaghet?

Efter en diskussion i kommentarerna om personen Hugo Chávez roll i revolutionen skulle jag vilja återpublicera en del av Erik Anderssons suveräna sammanfattning av läget i Venezuela.

Chávez - styrka eller svaghet?

Utvecklingen i Venezuela, med drag av såväl gräsrotsdeltagande som stark centralmakt, utgör en sammansatt helhet. Snarare än att vara ett resultat av motstridiga tendenser framdrivna av antagonistiska krafter, är detta en följd av medvetna beslut. Den bolivarianska rörelsen har den blandning mellan en ledarposition för Hugo Chávez som "El comandante" och aktiv folkrörelse som man har, inte som en summa av en dragkamp, utan som en strategi. Denna strategi baserar sig på en syn på Chávez som en sammanhållande kraft, ett gemensamt språkrör, och kanske framförallt som en organisatör. I Venezuela finns ett myller av vänstergrupper som samarbetar i gemensamma fronter och startar olika initiativ, men deras mobiliseringskraft står sig slätt mot densamma hos en man: Hugo Chávez.

När Chávez med bestämd min säger att "nu ska vi utrota analfabetismen", "nu ska vi få folk till valurnorna", "nu ska vi diskutera socialism", då sluter bokstavligt talat miljoner upp. Att den förmågan hos Hugo Chávez är en tillgång för en progressiv regering torde stå klart, och det är den bolivarianska rörelsens ledarskap väl medvetna om. Därför använder man Chávez som en katalysator, samtidigt som han uppenbart har en förmåga att lyfta upp frågor som ligger och pyr i folkdjupet - som när han på valnatten förklarade krig mot den korruption som svårt plågar Venezuela.

Samtidigt medför den ständiga fokusen på "El comandante" stora risker - att så starkt betona en enskild persons vikt, riskerar att hämma folks förmåga till självständig handling i ett läge när just det blir viktigare för varje dag som går. Som bekant kan arbetarklassens befrielse bara vara dess eget verk, och detsamma gäller givetvis alla Venezuelas gatuförsäljare och bönder som utgör grundstommen i den bolivarianska rörelsen. Till skillnad från övergången från feodalism till kapitalism - som i hög grad var en flera hundra år lång "rent ekonomisk" omvandlingsprocess, måste övergången från kapitalism till socialism nödvändigtvis vara ett medvetet verk.

En central del i en lärandeprocess är praktik, och människor växer med ansvar. Därför måste budskapet från den bolivarianska rörelsens ledning vara glasklart till folket: "det är ni som ska göra´t!". Att samtidigt använda Chávez som en katalysator för masskampen och få aktiviteten från basen att fungera mer självgående är den bolivarianska rörelsens stora utmaning.

Inte mycket att tillägga här. Utan ett starkt ledarskap hade revolutionen aldrig överlevt de våldsamma attacker som riktats emot den. Men revolutionen är naturligtvis sårbar när en enda person spelar en så viktig roll. Det finns dock inga genvägar för att "lösa" detta "problem". Bara ett medvetet, organiserat och enat folk kan säkra en positiv utveckling för Venezuela på lång sikt. I detta sken ska lanseringen av det "enade socialistpartiet" ses.

Socialismen och Jesus

Ofta har socialister och vänstern fått föra en tuff fight mot religionens grepp om befolkningen. Fattiga människor intalas att deras räddning kommer efter döden. Gör inte uppror nu. Revolutionärer brännmärks.
Jag älskar hur Hugo Chávez hanterar detta möjliga "problem" i det hyfsat djupt religiösa Venezuela. Han säger:
-Jesus var revolutionär, de fattigas försvarare och han gjorde dessutom uppror mot imperiet!
-Jesus var den första socialisten!

Den konservativa katolska hiarkin i Venezuela vet inte hur den ska hantera detta budskap. Det resulterar i bittra anti-Chavez tirader som bara får dom att se ännu dummare ut. Revolutionen har också en hel del präster på sin sida. Ofta de som predikar den s.k. befrielseteologin.

Revolutionen i Venezuela kommer att stöta på många faror och utmaningar. Men jag tror inte att religionen är en av dom.

Gå till offensiv!

Lyssnar på en "debatt" på P1 om Chávez och Venezuela. Folkpartiets Birgitta Ohlsson är dock inte intresserad av någon debatt. Hon är uté efter att demonisera Chávez, Venezuela och alla som inte delar hennes FOX-news linje. Jag blir lite ledsen över detta. Samt desillusionerad. Jag har föreställt mig att Birgitta Ohlsson var en av få borgeliga företrädare som skulle kunna tänkas föra en nyanserad debatt om t.ex Venezuela. Naivt.

Hans Linde från vänsterpartiet säger flera bra saker. Men han borde vara mycket tuffare och hårdare mot den oförskämda och oseriösa Birgitta Ohlsson. Tendenser till bristande självförtroende och defensivt tänkade är något vänstern måste lämna bakom sig bums! Detta om något borde Hugo Chávez inspirera till. Vad tycker ni?

Hjälp

Latinamerikansk överklass + FOX News. Hjälp!

We want to hear the truth!

Dokumentär om tv-kanalen RCTV. Sändningstillståndet för att sända över kanal 2 på marknätet går ut den 27 maj och det kommer inte förnyas. ÖVERSATT TILL ENGELSKA.

Palmgren i Venezuela

Dissade tidigare Lars Palmgren men "credit is due where credit is due" (hur säger man det på svenska?). Palmgren har åkt till Venezuela och pratar med människor som berättar om sin verklighet.

– Jag är stolt, säger José Luis. Tidigare överlevde vi knappt. Vi odlade majs, men här fanns ingenting annat. Men nu...
Han pekar återigen ut över cementblocken, mot den nybyggda skolan och mot gatorna som håller på att asfalteras.
– Allt det här har vi gjort och vi har fler planer...

Läs eller lyssna på Lars Palmgrens inslag här. Ska bli intressant att se hur han följer upp det här.

1 maj i Latinamerika

Venezuelanska oljearbetare firar att Venezuela nu tar över kontrollen över sina oljetillgångar. Dessutom tog Venezuela defenitivt adjö till institutioner som IMF och Världsbanken.

Jättedemonstration på Cuba. Dock dök inte Fidel Castro upp som det ryktats om. Demonstranterna krävda rättvisa i fallet Luis Posada Carriles, terroristen som nyligen släpps fri av en amerikansk domstol.

I Ecuador firade presidenten Rafael Correa (som syns i mitten av bilden) 1 maj. Det var första gången på 30 år som landets president brytt sig om 1 maj.