december 05, 2007

Viva Chávez! En uppvisning i moraliskt ledarskap

Haz click en cualquier video para verlo
Puedes ver otros en radiomundial.com.ve

Högern, imperialismen och deras företrädare i Venezuela har gjort allt för att sabotera den venezuelanska demokratin. Sedan Hugo Chávez valdes till president har han och folket kämpat för införa verklig demokrati i landet. Den bolivarianska revolutionen har kämpat för att inkludera den stora majoriteten i samhällslivet.

De har kämpat för att statens institutioner ska svara emot folkets behov och inte en genomkorrumperad elit. Moståndet från den elit som samlat all makt i sina händer har som bekant varit kompakt. Statskupp, industrisabotage, våldsamma kravaller, falska anklagerser om valfusk, bojkottade valrörelser. Allt detta påhejat av imperialismen och dess massmedier som effektivt kontrollerar våran världsbild. De som kämpat för demokrati i Venezuela har hängts ut som anti-demokrater av hycklande, självgoda, självutnämnda "demokrater" i västvärlden.

Venezuela kan idag stolt försvara sina institutioner. De förfogar över latinamerikas mest transparenta valsystem. De har en högsta domstol som inte kan köpas. De har massmedier där VERKLIG ideologisk MÅNGFALD råder.

Hugo Chávez tal efter valnederlaget i söndags är en uppvisning i moraliskt, etiskt och demokratiskt ledarskap. Moral, etik och demokrati i ordens verkliga mening. Inte som tomma floskler i händerna på näringslivkonsulter, ledarskribenter eller PR-byråer. Viva Chávez! Mas nada..

december 03, 2007

"Diktatorn Chávez"

I typisk "totalitär" och "diktatorisk" stil valde Hugo Chávez att erkänna förlusten i folkomröstningen om den reformerade konstitutionen trots att en hel del röster fanns kvar att räkna och Nej-sidan hade ett övertag på endast 1.4%. Chavez sade sig lita på valmyndighetens bedömning att tendensen var oåterligkallig. Som den "auktoritära" ledaren Chavez är gratulerade han också sina motståndare för segern.

Chávez manade anhängarna till reformen att inte låta sig nedslås: "Vårt radikala förslag kan inte genomföras...just nu. Vi fortsätter bygga vår socialism ifrån den utmärkta konstitution vi har".

Jag vill tänka positivt och på sikt är möjligtvis en knapp Nej-seger bättre än en knapp Ja-seger. Mer tid, utbildning och kamp behövs. En Ja-seger med svagt mandat hade försvårat implementationen av reformen.

december 02, 2007

Respektera Venezuela!

Det är bara att stämma in i följande uppmaning av bl.a Londons borgmästare Ken Livingstone.

Democracy in action in Venezuela

Saturday December 1, 2007
The Guardian


We believe that the lives of millions of Venezuelans have been transformed by the progressive social and democratic policies of Hugo Chávez's government. Extreme poverty has been halved, illiteracy nearly eliminated, participation in education has more than doubled and free basic healthcare extended to nearly 20 million people. Unemployment has fallen to a historic low.

The constitution introduced by President Chávez, approved by Venezuelans in a popular referendum, is one of the most democratic in the world and enshrines rights of previously excluded and minority groups. An emphasis on social inclusion has improved the position of women and Venezuela's black, mixed-race and indigenous majority.

Venezuela's government has directly promoted participatory democracy through community councils, urban land committees and other local bodies. President Chávez's sweeping social, political and economic agenda, has been endorsed by Venezuelans in 11 democratic elections that have been consistently judged free and fair by international observers. Tomorrow the Venezuelan people will once again be called on to vote on a series of reforms to the 1999 constitution proposed by President Chávez.

Venezuela is one of the few countries in the world where both the constitution and any revisions to it must be approved by a majority of citizens in a national referendum. We call on the international community to respect the outcome of the coming referendum and support the sovereign and democratic right of the Venezuelan people to self-determination.

Ken Livingstone
Colin Burgon MP
Chair, Labour Friends of Venezuela
Jon Cruddas MP
Treasurer, Labour Friends of Venezuela
Harold Pinter, Tony Benn, Ken Loach, Diane Abbott MP, David Chaytor MP, Julie Morgan MP, Lembit Opik MP, Linda Riordan MP, Caroline Lucas MEP
Billy Hayes
General secretary Communication Workers' Union
Gerry Morrissey
General secretary, Bectu
Keith Norman
General secretary, Aslef
Gemma Tumelty
President, NUS
Lee Jasper
National Black Alliance
Bruce Kent and 36 others

december 01, 2007

Varning för manipulationer


Igår avslutatade Chávez kampanjen i Caracas

Läget är nervöst inför söndagens folkomröstning. Jag tror att Chávez och Ja-sidan borde vinna med minst 55% av rösterna. Opinionsmätningarna har gett spridda resultat och är oftast gjorda av partiska intressen. Avgörande blir hur de olika sidorna kan mobilisera på valdagen.

Mycket talar för att oppositionen komer avfärda valresultatet och iscensätta en plan för att försätta Venezuela i kaos. Att Venezuelas har kanske världens säkraste valsystem spelar ingen roll. Måndagen kommer antagligen att bli våldsam. Frågan är hur våldsam. Ingenting kan uteslutas. En stor varning måste utfärdas för hur massmedia kommer att beskriva händelseförloppet.

Se också detta:

WASHINGTON, D.C. - In an interview made available Wednesday, November 28, the head of a widely-cited polling firm contradicted his firm's own findings that had suggested a majority of likely voters would vote against proposed constitutional changes favored by Venezuelan President Hugo Chávez.

In an interview with Reuters posted online yesterday, Luis Vicente Leon, a pollster for Datanalisis stated, "The most probable [projection] is that there will be no surprise and Chavez will win 60 percent against 40 percent."

Datanalisis' prior survey has been the most widely cited poll in the international media in the run-up to Sunday's referendum. The poll, conducted on behalf of private businesses, and reported in the media on November 24, reported that "about 49 percent of likely voters oppose the reforms while 39 percent favor."[1]

Vicente Leon's statements directly contradict the results of the poll. If the 60/40 projection is correct, CEPR calculated that the odds of obtaining the prior poll result - i.e. 49 percent of respondents saying no -- would be one in two billion trillion.

"As a statistical matter, Mr. Vicente Leon's remarks can be considered an admission that his previous poll was not valid," said CEPR Co-Director Mark Weisbrot.

CEPR had warned just yesterday that dubious or fake polls might be used to influence public perceptions during the election.

november 15, 2007

17 dagar kvar



Med bara 17 dagar kvar till folkomröstningen om grundlagsreformen i Venezuela verkar situationen ha förbättrats lite. För bara någon vecka sedan verkade det som oppositionen skulle bojkotta folkomröstningen och istället satsa allt på att skapa kaos i landet. Våldsamheterna har dock mattats av och allt fler inom oppositionen har nu tagit ställning för att deltaga i folkomröstningen genom att rösta NEJ. Visserligen har flera politiska partier aldrig tvekat om sitt deltagande men dessa röster har censurerats av oppositionens massmedia. Nu släpps dessa röster fram vilket tyder på att de verkliga bossarna inom oppositionen har gett upp tanken på att stoppa folkomröstning med våld.

november 12, 2007

Kungen och Chávez


Incidenten på toppmötet i Chile är visserligen just bara en incident. Men den upphetsade stämning var ingen tillfällighet. Den markerar att den latinamerikanska vänstern tar för sig. I grunden handlar det om intressekonflikter. Spaniens storföretag har en historisk stark ställning att försvara i latinamerika. Men flera länder vill nu minska sitt beroende av västvärlden, bl.a genom att reglera sina marknader och i vissa fall nationalisera strategiska delar av ekonomin. Det spanska kapitalet är inte intresserat av detta.

I flera massmedier har det raporterats att den spanske kungen lämnade mötet p.g.a Chávez tal. Detta är inte sant. Kungen rusade ut från mötet i vredesmod när Daniel Ortega klagade på spanska företags inblandning i Nicaraguas valrörelse.

Dock är det sant att kungen bad Chávez "hålla käften" efter att Chávez klagat på den f.d. spanska premiärministern Aznars ständiga attacker på Venezuela. Jag gissar att Chávez i sitt inre jublade när när han upptäckte det. I 2 dagar har nu Chávez "svarat" monarken efter retorikens alla regler. "Ingen kan få tyst på oss, allra minst någon kung". "Statschefer borde respektera varandra. Och vi är båda statschefer, visserligen med den lilla skillnaden att jag blivit vald av mitt folk 3 gånger." "Herr Kung, vi kämpade ett långt krig för bli befria oss från den spanska överhögheten. Vi barn till Bolivar vägrar ta order från någon monarki. Vi är fria, vare sig ni vill eller inte.". Chávez undrade också om kungen var inblandad i statskuppen 2002. USA och Spanien var de länder som öppet stödde kuppjuntan. Relationerna mellan länderna väntas dock inte förändras nämnvärt. Båda har för mycket att förlora på det.

I Venezuela har oppositionen av ren reflex gått till "försvar" för den spanska kungen. Och Chávez-anhängarna hyllar stolt sin president och retar oppositionen för deras brist på respekt för sitt eget land.

november 03, 2007

Högerhuliganer i Caracas

I brist på folkligt stöd försöker privata massmedier och våldsamma demonstranter skapa en bild av Venezuela som ett land i kaos och missnöje. I vilket västland som helst hade dessa våldsverkare varit fängslade men i Venezuela behandlas dom med silkeshandskar. En bidragande anledning lär vara massmedias försök att presentera Chavez regering som "repressiv". Uppgifter om att 500 högerstudenter under hösten "utbildats" av CIA i Miami verkar rimliga. Målet med våldet är att producera motreaktioner från polisen som sen kan vräkas ut i privata massmedier som bevis på "repression". Polis är dock välutbildad. Demonstrationerna är en del av högerns kampanj för att stoppa folkomröstningen om ändringar i konstitutionen.

oktober 18, 2007

Venezuela når FN-mål

Venezuela avancerar.

The Venezuela government said Wednesday that it has met some of the benchmarks laid out in the United Nations’ Millennium Goals programme, which aims at reducing extreme poverty by half, much ahead of the 2015 deadline.

Planning Minister Jorge Giordani said, “Extreme poverty in Venezuela currently stands at 7.8 percent” of the population, down from 21 percent in 2002, Spanish news agency EFE reported Thursday.

Speaking at a press conference Wednesday, attended by a number of ministers as well, he said the figures show that Venezuela has reduced extreme poverty by more than 50 percent, eight years ahead of the target date.

Education Minister Adan Chavez said an existing illiteracy rate of just over four percent proves Venezuela has also met the goal of universal primary schooling.

“By 2008 we should have, if not everyone literate, all (illiterates) in the classroom environments” provided by the government’s literacy programme, the minister added, referring to an initiative that draws heavily on techniques developed in Cuba.

september 29, 2007

Chávez: 'Galbraithiano'

Visserligen är inte artikeln från The Nation tillgänglig gratis. Men jag publicerar den ändå för denna bloggs begränsade svenska läsekrets.

Chávez: 'Galbraithiano'
by GREG GRANDIN The Nation
[from the October 15, 2007 issue]

Last year, the New York Times reported that Hugo Chávez, in his
speech before the United Nations--the one in which he called George
W. Bush the Devil and urged Americans to read Noam Chomsky--expressed
regret that he hadn't had a chance to meet the linguist before he
died. A call to Mr. Chomsky's house, the Times writer quipped, found
him very much alive. The Times, though, had to issue a quick
correction when, upon review of the original Spanish, it became clear
that Chávez was referring not to Chomsky but rather to John Kenneth
Galbraith, who had indeed passed away a few months before.

There is something more than a little ironic about this incident,
where the press, in a rush to ridicule the controversial Hugo Chávez,
lost John Kenneth Galbraith in translation, for it is exactly the
Harvard economist's brand of New Deal social democracy, itself long
expunged from public discussion, that would allow for a more honest
consideration not just of Chavismo but the broader Latin American
left of which it is a vital part.

Chávez has described himself as a "Galbraithiano" and says he started
reading the economist, whose books have been available in Spanish in
Latin America since the 1950s, as a teenager. Long before he began
referring to Chomsky and other currently better-known political
thinkers, he cited Galbraith to explain his economic policies; at the
beginning of his presidency, in 1999, for example, he urged a
gathering of Venezuelan industrialists to support his mild reform
program, quoting Galbraith to warn that if they didn't, the "toxins"
generated by "extreme economic liberalism" could "turn against the
system and destroy it."

Galbraith is celebrated not just by Chávez but by a wide range of
reformers, including Ecuador's new president, Rafael Correa, himself
an economist. This popularity reflects a growing enthusiasm for the
state regulation of the economy that Galbraith prescribed. As Latin
America struggles to remedy the damage caused by two decades of
failed free-market orthodoxy--which has produced dismal growth rates
and widespread social turmoil and misery--politicians are
rehabilitating key macroeconomic principles unthinkable a decade ago.
Argentina, for example, has generated the region's most impressive
growth by lowering interest rates, maintaining a competitive currency
exchange rate, enacting price controls to stem inflation and driving
a hard bargain with international creditors, thus wiping out
two-thirds of the country's external debt and freeing up state
revenue for social spending and investment.

Galbraith has attracted admirers in Latin America not just for his
macroeconomics but for his critique of corporate monopolies. His
belief that corporations are political instruments with the incentive
and ability to corrupt democracy resonates today in a region where
much of the economy is controlled by foreign firms and where
corporate TV (which Galbraith believed had little to do with free
speech and everything to do with manufacturing consumer demand) has
become a bulwark of elite privilege. Galbraith's solution was to use
the state to set up a system of what he called "countervailing
power," enacting aggressive union protection, unemployment insurance,
subsidies, welfare and minimum wage guarantees to counter monopolies
and force a more just distribution of national wealth.

In Latin America, a similar version of democratic developmentalism
held sway in the early 1940s. Reformers from across the political
spectrum believed the region's oligarchy to be an obstacle to
modernization and thought the best way to weaken its deadening grip
was to empower those in its thrall. But the cold war cut short this
democratic experiment, as Washington threw its support behind
reactionary allies in order to insure continental stability.

Developmentalism continued into the 1970s but under the auspices of
either authoritarian or military regimes, which responded to demands
for a more equitable share of power and wealth with increasing
repression, culminating in the wave of terror that swept the region,
from Chile to Guatemala, in the 1970s and '80s. This violence, which
in many countries decimated the left, made possible the radical
free-market economics that reigned throughout Latin America during
the last two decades of the twentieth century.

The re-emergence of the Latin American left signals a revival of
democratic developmentalism, but with a key difference. While in the
1940s reformers sought to extend political power through unions and
peasant associations vertically linked to parties or leaders, today
they rely on a diverse, horizontal array of "new social movements" to
counter their countries' extreme concentration of wealth and
political power--Brazil's Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem
Terra, for example, or Bolivia's Movimiento al Socialismo, less a
political party than a coalition of social movements, or Ecuador's
powerful indigenous groups.

But it is Venezuela that has the most advanced partnership between a
state reclaiming the right to regulate the economy and a diverse
array of antineoliberal social movements. What sets Chavismo apart
from past populist experiments in Latin America is its heterogeneity.
It is impossible to spend any time in urban barrios, among co-op
members, community media and other cultural activists, or in the
countryside with peasant organizers and not be impressed with their
diversity of interests, civic investment and commitment to building a
more humane society.

The countervailing power of left civil society organizations--many
existed before Chávez's ascendance; some were founded afterward--has
turned Venezuela into a vibrant democracy and is key to understanding
not just the government's survival in the face of a series of
formidable antidemocratic assaults but its evolving program, as many
of its initiatives come not top-down but from the grassroots. Last
December a respected Chilean polling firm found that in Latin America
only Uruguayans held a more favorable view of their democracy than
Venezuelans.

The question Venezuela faces is how to institutionalize this
relationship between a fortified executive and an empowered citizenry
while protecting individual rights and limiting corruption. Debates
are under way over a series of constitutional reforms, to be voted on
in a national referendum in December, that attempt to do just that.
While the international media have focused on a proposal to remove
presidential term limits, other initiatives would greatly strengthen
community councils, created two years ago as the building blocks of
Venezuela's "participatory democracy," in charge of a range of local
issues, from education and healthcare to sanitation and road repair.
While critics see the councils as another mechanism for Chávez to
strengthen his power, the Washington Post writes that in "the
neighborhoods, it's hard to find anything but bubbling enthusiasm."

Could Chavismo devolve into old-style authoritarianism? Of course.
But the record so far indicates otherwise. For all his rhetorical
excess, Chávez has presided over an unprecedented peaceful social
revolution, doubling his electoral support in the process. Save for
Chile's Popular Unity government--which never received nearly as much
approval at the polls as Chávez's Bolivarian experiment has--it is
hard to think of another instance where such a profound reordering of
political and economic relations has been ratified so many times at
the ballot box. This is a remarkable accomplishment, for revolutions,
by their nature, tend to generate crises that drain away much of
their initial support, producing cycles of violence and repression.

This achievement is rarely reported on in the US media. Chávez often
repeats an observation by one of his favorite economists to bring
home the point. "Never before," the Venezuelan president quotes
Galbraith as saying, "has the distance between reality and
'conventional wisdom' been as great as it is today."

Greg Grandin is the author of Empire's Workshop: Latin America, the
United States, and the Rise of the New Imperialism (Metropolitan). He
teaches history at NYU.

september 28, 2007

Skön bild


Hugo Chávez inviger skola. En del av den jättesatsning som görs i Venezuela på utbildningsområdet.

Chomsky om Venezuela

Aktivisten Eva Golinger har startat en ny läsvärd blogg från Caracas. Hon har också intervjuvat Noam Chomsky. Han tar bland annat upp fallet RCTV.

"However, let me say that I agree with the western criticism in one crucial respect. When they say nothing like that could ever happen here, that's correct. But the reason, which is not stated, is that if there had been anything like RCTV in the United States or England or Western Europe the owners and the managers would have been brought to trial and executed – In the United States executed, in Europe sent to prison permanently, right away, in 2002. You can't imagine the New York Times or CBS News supporting a military coup that overthrew the government even for a day. The reaction would be "send them to a firing squad" . So yeah, it wouldn't have happened in the west because it would never have gotten this far. It seems to me that there should be more focus on that."
Chomsky inser också det avgörande i att Latinamerikas ekonomier integreras för att undvika beroende och utsatthet.
"If Brazil and Venezuela can cooperate on major projects, joint projects, maybe ultimately the gas pipeline through Latin America. That's a step towards regional integration, which is a real prerequisite for defense against outside intervention. You can't have defense against intervention if the countries are separated from one another and if they are separated internally from elites and general populations, so I think these are extremely important developments."

september 07, 2007

Rösta från 16 år

Det verkar nu som om en sänkt rösträttsålder till 16 år kommer läggas till i det reformförslag som president Chávez föreslagit och senare kommer underställas en folkomröstning.

september 05, 2007

Bart Jones

Bart Jones är f.d. korrespondent för AP i Caracas och har nu skrivit boken Hugo!, en biografi över Hugo Chávez. I Washington Post svarar Bart Jones på frågor om bl.a medias bevakning av Venezuela.

Many reporters often either "parachute" into the country and stay at five-star hotels, or live in very exclusive neighborhoods. They tend to see the country through the eyes of the elites, and don't always spend the same amount of time in Venezuela's impoverished barrios where Chavez has his support base. There are also other factors why the voice of Chavez's opponents get heard more loudly than his supporters. The opponents are wealthy, powerful people who are well-connected in the United States. The supporters are generally poor, powerless people with few connections.

Inget överaskande för den som följt den snedvridna rapporteringen om Venezuela.

augusti 26, 2007

Chávez kritiserar europeiska cyniker

Hugo Chávez kallade idag de européer som kritiserat det föreslagna bortagandet av begränsningar för presidentmandatperioder för cyniker.

"I stora delar av Europa kan stats-och regeringschefer väljas om hur många gånger som helst. Men när vi i Venezuela föreslår samma sak kallar dom det för diktatur."

Chávez fortsatte med att håna de europeiska monarkierna.

"Det är anmärkningsvärt att i Europa i det 21:a århundradet fortfarande finns monarkier, där statschefen tillsätts genom arv. Detta gäller t.ex Storbrittanien, Spanien, Sverige och Danmark. Men detta struntar de europeiska cynikerna i. Istället anklagar dom Venezuela. Förhoppningsvis kommer de europeiska länderna precis som vi konsultera sin befolkning om vilken typ av politiskt och ekonomiskt system de vill ha."

Hugo Chávez påminde också om Europas imperialistiska arv.

"Europa har aldrig tagit ansvar för sina handlingar i Afrika och Amerika. Det "kultiverade" Europa blir upprörda om man påminner dem om detta. För de ser oss fortfarande som barbarer."

augusti 23, 2007

John Pilger regerar


Så. Har nu äntligen fått tag i och kollat på John Pilgers film The War On Democracy. Den fokuserar på Latinamerika och folkens kamp för demokrati och rättvisa. Och allt vad detta innebär på USA:s "bakgård". Filmen innehåller fruktansvärda vittnesmål om tortyr och övergrepp. Men filmen är i grunden väldigt positiv. Inte minst pga av de framsteg som sker i t.ex Venezuela och Bolivia. Pilger intervjuvar också Hugo Chávez.

Filmer som dessa är ovärderliga i det annars så kompakt dystra mediaklimatet. Pilger pratar med människor som inte existerar enligt västvärldens massmedia. De människor vars kamp, krav och livsvillkor är totalt likgiltiga för liberala tyckare.

The War On Democracy kommer förhoppningsvis sändas på svensk TV så snart som möjligt. Men med en hyfsat internetuppkoppling kan filmen ses med hygglig kvalitet här.

Mer Pilger
Pilger-citat: "Liberal Democracy is moving toward a form of corporate dictatorship."

Detta kunde inte vara tydligare när man läser NY Times senaste attack på Chávez och Venezuela. NY Times attackerar Chávez för att vara "odemokratisk". Och dom försöker förklara varför.

Mr. Chávez’s plan is just another step in the march to increase his government’s control over Venezuela’s politics and economy.
Just så. Folkvalda och regering ska enligt den nyliberala modellen inte lägga sig i ekonomi och politik. Sånt ska skötas av privata intressen. Allt annat är "odemokratiskt".
Vidare får menar NY Times att han ska skämmas för att hans supportrar varit så framgångsrika så att dom genom att väljas till parlament och guvernörsposter gett Chávez alldeles för stor makt.
And his government has not been shy about using the apparatus of the state to boost Mr. Chávez’s vast popularity among Venezuela’s poor.
Genom att genomföra populära reformer som gynnar stora grupper har Chávez "fuskat". Folkvalda ska ju som sagt bara administrara och inte störa storföretagens och överklassens överhöghet. Att försöka regera för den stora massan är väldigt "fult" gjort av Chávez.
Den liberala "demokratin" verkar allstå gå ut på att så lite som möjligt ska styras av folkvalda. När folkvalda utövar makt är detta alltså "odemokratiskt". För övrigt nämner NY Times Orwell i sin ledare...

Slutligen. Ännu mer Pilger. Missa inte hans artikel i Aftonbladet. Här ett litet smakprov:

Propagandan som riktades mot Allende och, i ett senare skede, mot den sandinistiska vänsterregeringen i Nicaragua, har stora likheter med dagens kampanj mot de växande folkliga demokratiska rörelserna i Latinamerika. Kampanjen tar först och främst sikte på Venezuela, och i synnerhet Chávez, och själva hätskheten i angreppen antyder att något spännande håller på att hända - och så är det verkligen. Tusentals fattiga venezuelaner får nu träffa en läkare för första gången i sitt liv, deras barn blir vaccinerade och de får dricka rent vatten.

Mer än 25 000 kommunala råd har upprättats vid sidan om de gamla korrumperade lokala byråkratierna. Många utgör levande exempel på fungerande gräsrotsdemokrati. Talespersoner väljs, men alla beslut, idéer och utgifter måste godkännas av en rådsförsamling. I städer som sedan länge kontrollerats av oligarker och deras servila medier har denna explosion av folklig makt börjat förändra människors liv.

Andra bloggar om: , , , , , ,

augusti 21, 2007

Colombia, USA:s nya Vietnam?

Emedan det globala kapitalets mediadiktatur för ett hysteriskt krig för att svartmåla Hugo Chávez och demokratiseringsprocessen i Venezuela hörs det inte mycket ifrån USA:s främsta allierade i området, gangsterstaten Colombia. Extrem orättvisa och fattigdom präglar detta liberala mönsterland. Den jordägande maffia-eliten behåller greppet med hjälp dödspatruller och amerikanska marinkårssoldater. Folkliga mobiliseringar har blodigt slagits ner genom åren. Nu försöker vänstern återigen organisera sig politiskt. Kommer detta tillåtas eller blir väpnad kamp det enda alternativet?
Dick Emanuelsson unika reportage från Colombia får ni inte missa.

Det okända kriget i Colombia som pågått i 41 år drar in allt fler militärer från USA och inhyrda legoknektar från hela världen. Parallellerna med Vietnam börjar skönjas i ett krig som USA påstod vara mot kokainkartellerna men där USA-officerare avslöjas som knark- och vapenhandlare.

Latinamerikareportern DICK EMANUELSSON har besökt gerillakontrollerat område i södra Colombia och fattigområden i södra Bogta som är utsatta för en mordvåg av de paramilitära dödsskvadronerna. Här är hans rapport som skiljer sig mycket från den gängse bilden av den colombianska konflikten i massmedia.
Läs hela reportaget här.

Andra bloggar om: , ,

Hotet från det goda exemplet - därför fruktar dom Chávez


Viva Åsa Linderborg! Hon skriver suveränt om Venezuela och hysteriska liberaler i Aftonbladet.

Få gör liberalerna så nervösa som Venezuelas folkvalde president Hugo Chávez. I söndagens Expressen beklagar ledarredaktionen att den nya författningen tillåter att ”vänsterdiktatorn” Chávez väljs om ”i all oändlighet” (19 aug).

Men i så fall är Sverige också en diktatur, eftersom Reinfeldt kan sitta på livstid om han väljs tillräckligt ofta.

Jo, ibland kan demokratin verka skrämmande.

Venezuela saknar ”maktdelning” konstaterar liberalerna - riksbanken kontrolleras av de folkvalda! De vill att det ska vara som i Sverige, där ett gäng ”experter” styr penningpolitiken. Bakom det slafsiga talet om maktdelning - i Venezuela och världen över - döljer sig drömmen om institutioner med pålitligt borgerliga tjänstemän som styr utvecklingen bortom medborgarnas inflytande.

Läs fortsättningen här.

Om folket vill ha Chávez som president och Chávez vill fortsätta så SO BE IT. Det stavas DEMOKRATI. Det mest patetiska med liberalerna är deras hycklande lovsong till "ombyte vid makten". I deras samhälle sitter ju samma oligarkelit på den ekonomiska och mediala makten generation efter generation. Och givetvis bortom all demokratisk kontroll. Den liberala demokratisynen går ut på att flytta så mycket makt som möjligt bortom folkligt inflytande. Samt att begränsa de folkvaldas handlingsutrymme så långt det går. Att begränsa mandatperioder är en sådan begränsning.

Andra bloggar om: , ,

augusti 17, 2007

Viktig läsning

Venezuelanalysis är tillbaka! Och där hittar jag en text skriven av Ignacio Ramonet som är så bra och viktig att jag måste återpublicera den här.

By: Ignacio Ramonet - Le Monde Diplomatique

Few governments in the world have been victims of devastating campaigns full of hatred. The Venezuelan government, led by President Hugo Chávez, is one of those victims. His enemies have tried everything: Coup d’État, oil strike, flow of capital, plots… After the attack against Fidel Castro, a similar situation has not ever happened in Latin America.

The most miserable lies have been said about Chávez, all of them orchestrated by the new propaganda office called -National Endowment for Democracy, Freedom House, financed by Bush Administration. With unlimited financial resources, this lying machine manipulates important media and organizations for the defense of Human Rights which are at the service of sinister plans.

Likewise, part of the social-democrat left-branched party surrender before these groups of liars.

Why so much hate? Nowadays, the social-democracy in Europe is experiencing a crisis of identity. The historic circumstances seem indicating that Chávez has the responsibility of assuming the international leadership of the left’s recognition.

While in the old continent the European construction has made impossible any alternative to neo-liberalism, in Brazil, Argentina, Bolivia and Ecuador, inspired in the Venezuelan model, some experiences keep alive the emancipation hope of poor people.

In this regard, Chávez’s sense of balance is outstanding. This is the reason why he has become into a reference in many poor countries.
Has not Venezuela been refounded on a new base, legitimated by a new constitution that guarantees people’s participation in the social changes, always within the most painstaking respect of democracy and liberties? (1)

Has the government not given back the dignity to five million poor people?

Has it not recovered for the public the state owned oil company PDVSA?

Has it not de-privatized and given back the main telecommunication company to people, as well as the electric company of Caracas?

Has it not nationalized the Orinoco oil fields?

Finally, has it not assigned part of its oil income to obtain autonomy before the international financial institutions and to finance social programs?

• More than three million hectares of land have been distributed among peasants.
• Millions of children and adults have been taught to read and write.
• Thousands of medical centers have been settled in the popular suborns.
• Thousands low-income people with eye diseases have been operated for free.
• Basic food products have been subsidized and offered to poor people at a low price, 42% less than in the market.
• The weekly working hours have been reduced from 44 to 36 and the minimum wage was about 204 euros per month (the highest in Latin America after Costa Rica).

The result of all these measures is that between 1999 and 2005 poverty dropped from 42.8% to 33.9% (2). The population that works in the informal economy decreased from 53% to 40%. This decrease of poverty allows the maintaining of economic growth, which - in the last three years – reached 12% (one of the highest in the world), supported by a consumption rate that has increased up to 18% during a year. (3).

Given these results, without mentioning the achievements reached in the international policy, is it not surprising that President Chávez has become a target for where the owners of the world and their agents want to shoot?

Notes:
(1) The lies concerning RCTV have just been denied since this channel has resumed its programs by cable and satellite from July 16.
(2) Poverty Rates in Venezuela. Getting the Numbers Right, Center for Economic and Policy Research, Washington DC, May 2006.
(3) Read the repport "Chávez, not so bad for business", Business Week, New York, June 21, 2007.


Opinion article by Ignacio Ramonet / Le Monde Diplomatique / Rebelion.org
Andra bloggar om: ,

augusti 16, 2007

Föreslagna grundlagsförändringar


Igår presenterade Hugo Chávez sina förslag till förändringar av grundlagen. För att förändringarna ska bli verklighet måste de godkännas av parlamentet samt av en folkomröstning. Några förslagna förändringar är:

  • Sex timmars arbetsdag
  • Gräsrotsdemokratin i form av kommunala råd (consejo comunales) får grundlagsskydd
  • Socialt skydd (pension, semester etc) till egenföretagare
  • Stärkta rättigheter för ursprungs-och afro kulturer
  • Förutom privat egendom grundlagsskyddas även kollektiv och "social" egendom
  • Privata monopol "förbjuds"
  • Presidenten väljs på 7 år och begränsningen för antalet gånger en president kan omväljas tas bort
  • Centralbankens "oberoende" försvinner
Läs mer i DN och SvD.

augusti 15, 2007

Hej igen

Dagens Chávez är tillbaka efter ett sommaruppehåll!

En trist nyhet för alla läsare av den suveräna websiten VenezuelaAnalysis, den viktigaste källan för analys och nyheter från Venezuela på engelska. För tillfället har webadressen tagits över av någon slags dating-site. Förhoppningsvis är detta väldigt tillfälligt. VenezuelaAnalysis får helt enkelt inte försvinna. Tills vidare finns ett alternativ i Vheadline. En något rörig portal. Men den innehåller mycket kommentarer och nyheter.

Vad händer i Venezuela? Ikväll kommer president Chávez presentera sitt förslag till förändringar av konstitutionen. Mycket viktigt således. Frågan om konstitutionen lär dominera dagordingen under hösten. Och slutligen kommer en folkomröstning hållas.

Den mest omskrivna förändringen av konstitutionen handlar om att begränsningarna av antalet gånger en person kan återväljas som president ska tas bort. Detta älskar korkade liberaler att misstolka som att "Venezuela ska ha en folkomröstning om att förlänga Chavez mandat på obestämd tid."

Snälla ska det vara så svårt! Presidentval kommer att hållas vart sjätte år precis som vanligt! Mandatet är således på 6 år. Chávez kommer att var president t.o.m år 2012. Om förändringen av konstitutionen godkänns i en folkomröstning samt av parlamentet kan Chávez välja att ställa upp i presidentvalet som då kommer hållas. Och har möjlighet att isåfall bli vald för 6 nya år. Glasklart?

juni 25, 2007

Sommarstiltje



I Venezuela drar den stora fotbollsturneringen Copa America nu igång. Fotboll har inte samma tradition i Venezuela som i övriga latinamerika och landslaget har aldrig varit framgångsrikt. Nu hoppas man dock att hemmaplan ska ändra på det. Men framförallt vill Venezuela visa upp ett framgångsrikt arrangemang. Turneringen håller på till i mitten av juli och lär tillsammans med sommartiden dämpa den politiska aktiviteten i landet. Bloggen kommer också uppdateras sparsamt de närmaste veckorna. Så ha en bra sommar allihop!

PS. För den som är fotbollsintresserad så kommer matcherna kunna ses på Canal +. Framförallt Argentina och Brasilien borde garantera högklassiga matcher.

juni 15, 2007

The War On Democracy by John Pilger

Ny film av John Pilger. Den verkar den minst sagt lovande!! Grym trailer!

Andra bloggar om: ,

juni 14, 2007

Hyllning


Kom bara på hur grymt imponerad jag är av alla svenska bloggare, aktivister etc som bestämmt sig för att inte låta massmedias svartmålning av Venezuela stå oemotsagd. Kunskapen och intresset är imponerande. Som vanligt tror högern att den tryggt kan förlita sig på att den globala massmediadiktaturen ska berätta för oss om världen. Och tala om för oss vad som är rätt och fel. Vad som är ont och gott. Den senaste kampanjen mot Venezuela har dock stött på motstånd från gräsrötter världen över.

Den lärdom man kan dra från den senaste massmediakampanjen (som varit värst i Spanien, Latinamerika och USA) är att den globala massmediadiktaturen inte är så hycklande, manipulerande och partisk som man kan tro. DEN ÄR MYCKET VÄRRE.

Många är medvetna om att massmedia styrs av starka intressen. Men i brist på alternativ blir de ändå offer för de vinklingar och manipulationer som erbjuds. Det finns ingen motbild. Själv vägrar jag nu låta min bild av olika skeenden i världen styras av massmedias bild. Om alternativa informationskällor saknas föredrar jag att förklara mig okunnig i frågan. Vilket fler borde göra. Det är absurt hur många tror sig ha en färdig åsikt om länder och skeenden på andra sidan jorden efter att ha läst några TT-notiser.

Alltså, stort tack till alla som lägger ner tid och kraft för en humanare och mer rättvis värld.

PS. Tycker det skett en mindre explosion av hemsidor och bloggar som skriver bra om Venezuela. Min länklista har inte alls hängt med och det finns många som borde finnas där men saknas pga bristande uppdateringar av listan.
Andra bloggar om: , ,

Adelante - Socialism på liv och död

Bättre sent än aldrig. Självklart måste också Dagens Chávez puffa för denna dokumentärfilm.

"Adelante - socialism på liv och död" är en dokumentärfilm inspelad i
Venezuela i februari 2007. Vi får möta gräsrotsaktivister, arbetare
och revolutionärer från sociala rörelser som har en sak gemensamt - de
kämpar för revolutionen underifrån.

Filmen är gjord av Stefan Kangas och Olof Holmgren som går kursen
Förändra Världen! på Kvarnby folkhögskola. Att Förändra Världen är Ung
Vänsters egen kurs i marxism, feminism och organisation. Varje år
genomför kursen en resa och i år åkte de till Venezuela för att
studera den bolivarianska revolutionen. Om man vill söka till förändra
världen kan man gå in på Kvarnby folkhögskolas hemsida.

Filmen finns att ladda ned i DVD-kvalitet på piratebay.org. Du behöver ett bittorrent-program för
att ladda ned filen, t.ex. µTorrent.

Du kan även se den nedan:

Rafael Correa och media

Ecuador har valt en president som kommer arbeta för sitt folk. Inte för en nationell och internationell ekonomiskt elit. Givetvis har massmedia redan startat en aggressiv kampanj emot honom. Och värre lär det bli. Redan nu varnar han för att han inte kommer visa samma extrema tolerans som sin presidentkollega Hugo Chávez.

Ecuadorian President Rafael Correa on June 10 vowed to annul the broadcast license for any television channel that plots against his government, and endorsed Venezuelan ruler Hugo Chávez' decision not to renew the broadcast license for Caracas-based private television station RCTV, AFP reported.

"I am telling you this very clearly: if any television channel is found to have supported a coup d'etat and taken sides with coup-plotters -like RCTV did in Venezuela-, I will cancel it immediately," Correa told Hoy newspaper.

He added that "Hugo Chávez did not do this, as he waited and did not renew the broadcast license for the TV channel."

juni 12, 2007

The revolution will not be "Youtubed"?

Videon som jag inkluderade i min förra bloggpost har tillsammans med 400 andra videor med anknytning till revolutionen i Venezuela raderats av YouTube. Den privata spanska TV-kanalen Antena3 anmälde YouTube användaren Luigino. Den anmälda videon var en mycket bra debatt om TV-kanalen RCTV (där ett par skärpta spanska intellektuella briljerade). Därefter raderades samtliga videor som denna venezuelanska revolutionär skapat på YouTube. Mycket märkligt eftersom det finns tusentals videoklipp från Antena3 på YouTube. Läs mer här och här (på spanska).
Tidigare har YouTube raderat videoklipp där amerikanska soldater jävlats med lokalbefolkningen i Irak. Den viktiga lärdomen från detta är att yttrandefriheten på internet inte är given när den kontrolleras av storföretagen.

Andra bloggar om: ,

juni 02, 2007

Dagens mobilisering i Caracas

Mäktigt. Bloggen tar nu ett uppehåll på ca en vecka. Mobiliseringar och protester lär fortsätta nästa vecka så håll ögonen öppna men var skeptiska till vad ni läser och ser.

juni 01, 2007

Redan över?

Det verkar som läget i Venezuela börjar normaliseras. Oppositionens protestvåg (som aldrig var särskilt kraftfull) har dött ut. Och i morgon har revolutionen en jättemobilisering i Caracas. Det ser bra ut.

maj 31, 2007

Massornas parti


En positiv nyhet. Över 5 miljoner väntas ha registrerats sig som medlemmar i Venezuelas nya enade socialistparti när registreringskampanjen avslutas i helgen. Uppslutningen har överträffat alla förväntningar.

Fyfan

Precis det som jag varnade för igår har nu inträffat. Protesterna blev allt mer isolerade och något behövdes för att öka trycket. Nu har en protesterande student I Caracas avrättats. Detta har redan börjat användas av media för att hetsa upp stämningen. Misstänkta förövare ska ha gripits och erkänt att de mot betalning utfört gärningen. Hej CIA.

maj 30, 2007

Varning!

Dagen efter att RCTV stängt ner sin signal iscensatte oppositionen en noga planerad aktion. Hundratals studenter från främst privata institut blockerade motorvägar. I de välbärgade delarna av Caracas blockerades gator med brinnande skräp. En intensiv mediakampanj startades av TV-och radiostationer, samt nästan samtliga större tidningar. Kom ihåg att den stora delen av massmedia är en AKTIV DEL AV OPPOSITIONEN. Allt annat är lögn. CNN Espanol och en mängd andra internationella massmedier hakade på med en extremt vinklad rapportering. TV-kanalen Globovision provocerar öppet med inte så dolda budskap. Många tror att Globovision vill provocera myndigheterna att tillfälligt stoppa deras sändningarna i 36 timmar. Detta skulle skruva upp läget och öka attackerna från internationell media.

Jag vill utfärda en varning inför de närmaste dagarnas mediarapportering. Det som skedde under åren 2001-2004 var att när protesterna och oppositionens mobilisering började avta så inträffade mycket märkliga saker. Regeringen varnar för att oppositonen söker dödsfall bland demonstranterna. Detta för att ge nytt bränsle i mediakampanjen. Så var mycket skeptiska till om det inträffar "oväntade händelser" den närmaste tiden. Stora intressen står på spel.

PS. Det sägs att revolutionen kommer genomföra en gigantisk mobilisering i Caracas på lördag. Vi får se hur det kommer rapporteras i media.

maj 27, 2007

Stor fest i Caracas


I Caracas firas idag demokratiseringen av kanal 2. Kuppmakarna och fascisterna (RCTV) får inatt lämna över till en ny public service kanal (TVES).
RCTV lär tyvärr sända vidare över kabel. RCTV har om möjligt blivit allt mer osmakligare ju närmare slutet på deras sändningslicens har kommit. Igår uppmanade kanalens "ankare" Miguel Angel Rodrigez president Hugo Chávez mamma att "övertala" sin son att förnya kanalens licens. Annars kunde Chávez "hälsa vara hotat". Sjukt.

maj 26, 2007

Huh?

Militär manas inta Venezuela-tv
Caracas. Högsta domstolen i Venezuela gav på fredagen militären order om att ta kontroll över en oppositionell tv-station som president Hugo Chavez stängt.
Huh??? Vem är galningen som skriver TT-notiser om Venezuela?

maj 22, 2007

Reportrar utan gränser

Reportrar utan gränser (RSF) har länge bedrivit ett skyttegravskrig mot revolutionen i Venezuela. Deras senaste uttalande om Venezuela är helt enkelt bara för absurt.

Reporters Without Borders condemns the decision of the Venezuela Supreme Court to rule an appeal by Radio Caracas Televisión (RCTV) against the loss of its licence as “inadmissible”.
RSF "fördömer" ett beslut av högsta domstolen??? På vilka grunder då? Vill RSF överta rollen som HD för Venezuela? Märkligt..
I ett annat märkligt uttalande vill RSF läxa upp Ecuadors vänsterpresident Rafael Correa.
We are also concerned about your recent description of the media as “corrupt and mediocre.”
Jaha. Vad är problemet? I RSF:s sagovärld är massmedia ofelbara hjältar som slåss för "sanningen". Att massmedia i latinamerika skrupellöst tjänar sina ägares intressen kan knappast undgått RSF. Istället för att bekymra sig för att Rafael Correa säger vad han tycker borde RSF oroa sig för att media ofta är just “corrupt and mediocre”.

Marcel Granier


Marcel Granier (till vänster på bilden) är boss på TV-kanalen RCTV. Och han är verkligen boss, han styr precis vilket budskap som kanalen ska förmedla. Den "förlust" för yttrandefriheten som kommer att "drabba" Venezuela när TV-kanalens sändningslicens går ut består i att Marcel Granier inte längre kan använda kan använda det nationella marknätet för att genom sin TV-kanal föra ut sitt budskap. Marcel Granier tillhör den elit som ser sig själva som "ägare" av Venezuela. De tror de står över alla lagar och demokratiska spelregler. År 2001 togs ett beslut där Marcel Granier och andra delar av den venezuelanska eliten (antagligen var USA pådrivande) tog beslutet att "avsluta" regeringen Chávez till varje pris. Nya lagar om större statlig kontroll över landets oljetillgångar samt en måttlig jordreform togs av regeringen trots att oligarkerna tydligt förklarat att dom inte kunde acceptera det. Konfrontationen var oundviklig.

Massmedierna förvandlades till fullfjädrade kampanjorgan och var helt avgörande för den kortvariga militärkuppen. Sen följde oljestrejken, folkomröstningen med efterföljande anklagelse om valfusk, bojkotten av parlamentsvalen och slutligen presidentvalet i höstas. Marcel Granier har varit ett nyckelperson i samtliga skeenden. Taktiken har varit att aldrig erkänna regeringen Chávez som legitim. Detta för att legitimisera försök att störta regeringen genom odemokratiska metoder. I RCTV har Hugo Chávez inte kallats president utan "teniente coronel", den grad som Chávez hade i det militära.

Marcel Granier har snart förlorat sitt krig. Det var allt eller inget. Han visste att Chávez aldrig skulle ge RCTV 20 nya år att konspirera på. Nu återstår 5 dagar...

Läs mer om Marcel Granier här.

Propagandakriget går in i slutfasen


I Venezuela går den uttragna mediakampanjen till stöd för TV-kanalen RCTV nu in i hysterisk slutfas. På söndag går kanalens sändningstillstånd för sändningar över marknätets kanal 2 ut och kommer inte att förnyas. RCTV och den högerextrema nyhetskanalen Globovision ägnar nästan all sändningstid åt kampanjen. Även många tidningar och radiostationer deltar. Nästan alla oppositionens partier och NGO:s har i brist på annan vettig sysselsättning dragit på sig TV-kanalens tröja. Amerikanska skattebetalare (som finansierar många av oppositionens organisationer) står antagligen för en stor del av notan. Kampanjen förs också internationellt. Företrädare för RCTV och oppositionen har rest i skytteltrafik mellan Washington, Madrid och Bryssel för att söka stöd hos olika organisationer och organ.

Vad är syftet med kampanjen? För den radikala delen av oppositionen är det solklara målet att med RCTV som förevändning skapa ett läge där Chávez kan störtas från makten. Men ett mer verklighetsförankrat syfte med kampanjen är att svartmåla Chávez och revolutionen både internt och internationellt. Budskap som "Chávez tystar kritiker", "Chávez stänger ner den fria pressen" etc sprids över världen.

Bakom de braskande rubrikerna har dock Venezuelas revolution på nytt inspirerat till en viktig debatt världen över. De privata mediamogulernas självpåtagna roll som ägare över information och radiovågor ifrågasätts. De mäktiga mediaoligarkerna i Latinamerika är livrädda för att Venezuela nu sätter ett exempel som fler vågar följa.

När nu staten återtar kontrollen över kanal 2 drömmer radikala revolutionärer i Venezuela om att hämnas på oppositionens brutala mediaoffensiv genom att ersätta RCTV med en ren socialistisk propagandakanal. Detta har dock avfärdats helt av regeringen. Det vore ett moraliskt och taktiskt självmål av gigantiska mått. Den nya TV-kanalen som ersätter RCTV är tänkt att bli en public service kanal med förebilder i Europa. Oberoende producenter och "community media" står nu inför utmaningen att producera en ny typ av drama och underhållning till den nya kanalen som kan konkurera med dom privata TV-kanalernas "billiga" såpor och "tävlings-lekprogram".

Vad kommer att hända på söndag? Både oppositionen och revolutionen kommer att mobilisera folk på gatorna i Caracas. Det finns en liten desperat sektor inom oppositionen som kommer att vilja ställa till någon form av oroligheter. Antagligen kommer det att begränsas till att de bränner bildäck och spärrar av gator i sina egna välbeställda kvarter (vilket hänt tidigare). Eller så händer ingenting. Klart är dock att situationen är helt annan nu än under statskuppen 2002. Oppositionens mobilisering var mycket större då. Och framförallt så finns inte kuppmakarna kvar inom militär-och säkerhetstjänst.

maj 15, 2007

Chávez - styrka eller svaghet?


Efter en diskussion i kommentarerna om personen Hugo Chávez roll i revolutionen skulle jag vilja återpublicera en del av Erik Anderssons suveräna sammanfattning av läget i Venezuela.

Chávez - styrka eller svaghet?

Utvecklingen i Venezuela, med drag av såväl gräsrotsdeltagande som stark centralmakt, utgör en sammansatt helhet. Snarare än att vara ett resultat av motstridiga tendenser framdrivna av antagonistiska krafter, är detta en följd av medvetna beslut. Den bolivarianska rörelsen har den blandning mellan en ledarposition för Hugo Chávez som "El comandante" och aktiv folkrörelse som man har, inte som en summa av en dragkamp, utan som en strategi. Denna strategi baserar sig på en syn på Chávez som en sammanhållande kraft, ett gemensamt språkrör, och kanske framförallt som en organisatör. I Venezuela finns ett myller av vänstergrupper som samarbetar i gemensamma fronter och startar olika initiativ, men deras mobiliseringskraft står sig slätt mot densamma hos en man: Hugo Chávez.

När Chávez med bestämd min säger att "nu ska vi utrota analfabetismen", "nu ska vi få folk till valurnorna", "nu ska vi diskutera socialism", då sluter bokstavligt talat miljoner upp. Att den förmågan hos Hugo Chávez är en tillgång för en progressiv regering torde stå klart, och det är den bolivarianska rörelsens ledarskap väl medvetna om. Därför använder man Chávez som en katalysator, samtidigt som han uppenbart har en förmåga att lyfta upp frågor som ligger och pyr i folkdjupet - som när han på valnatten förklarade krig mot den korruption som svårt plågar Venezuela.

Samtidigt medför den ständiga fokusen på "El comandante" stora risker - att så starkt betona en enskild persons vikt, riskerar att hämma folks förmåga till självständig handling i ett läge när just det blir viktigare för varje dag som går. Som bekant kan arbetarklassens befrielse bara vara dess eget verk, och detsamma gäller givetvis alla Venezuelas gatuförsäljare och bönder som utgör grundstommen i den bolivarianska rörelsen. Till skillnad från övergången från feodalism till kapitalism - som i hög grad var en flera hundra år lång "rent ekonomisk" omvandlingsprocess, måste övergången från kapitalism till socialism nödvändigtvis vara ett medvetet verk.

En central del i en lärandeprocess är praktik, och människor växer med ansvar. Därför måste budskapet från den bolivarianska rörelsens ledning vara glasklart till folket: "det är ni som ska göra´t!". Att samtidigt använda Chávez som en katalysator för masskampen och få aktiviteten från basen att fungera mer självgående är den bolivarianska rörelsens stora utmaning.
Inte mycket att tillägga här. Utan ett starkt ledarskap hade revolutionen aldrig överlevt de våldsamma attacker som riktats emot den. Men revolutionen är naturligtvis sårbar när en enda person spelar en så viktig roll. Det finns dock inga genvägar för att "lösa" detta "problem". Bara ett medvetet, organiserat och enat folk kan säkra en positiv utveckling för Venezuela på lång sikt. I detta sken ska lanseringen av det "enade socialistpartiet" ses.

Socialismen och Jesus

Ofta har socialister och vänstern fått föra en tuff fight mot religionens grepp om befolkningen. Fattiga människor intalas att deras räddning kommer efter döden. Gör inte uppror nu. Revolutionärer brännmärks.
Jag älskar hur Hugo Chávez hanterar detta möjliga "problem" i det hyfsat djupt religiösa Venezuela. Han säger:
-Jesus var revolutionär, de fattigas försvarare och han gjorde dessutom uppror mot imperiet!
-Jesus var den första socialisten!

Den konservativa katolska hiarkin i Venezuela vet inte hur den ska hantera detta budskap. Det resulterar i bittra anti-Chavez tirader som bara får dom att se ännu dummare ut. Revolutionen har också en hel del präster på sin sida. Ofta de som predikar den s.k. befrielseteologin.

Revolutionen i Venezuela kommer att stöta på många faror och utmaningar. Men jag tror inte att religionen är en av dom.

maj 11, 2007

Gå till offensiv!

Lyssnar på en "debatt" på P1 om Chávez och Venezuela. Folkpartiets Birgitta Ohlsson är dock inte intresserad av någon debatt. Hon är uté efter att demonisera Chávez, Venezuela och alla som inte delar hennes FOX-news linje. Jag blir lite ledsen över detta. Samt desillusionerad. Jag har föreställt mig att Birgitta Ohlsson var en av få borgeliga företrädare som skulle kunna tänkas föra en nyanserad debatt om t.ex Venezuela. Naivt.

Hans Linde från vänsterpartiet säger flera bra saker. Men han borde vara mycket tuffare och hårdare mot den oförskämda och oseriösa Birgitta Ohlsson. Tendenser till bristande självförtroende och defensivt tänkade är något vänstern måste lämna bakom sig bums! Detta om något borde Hugo Chávez inspirera till. Vad tycker ni?

maj 08, 2007

Hjälp


Latinamerikansk överklass + FOX News. Hjälp!

maj 07, 2007

We want to hear the truth!


Dokumentär om tv-kanalen RCTV. Sändningstillståndet för att sända över kanal 2 på marknätet går ut den 27 maj och det kommer inte förnyas. ÖVERSATT TILL ENGELSKA.

maj 06, 2007

Palmgren i Venezuela

Dissade tidigare Lars Palmgren men "credit is due where credit is due" (hur säger man det på svenska?). Palmgren har åkt till Venezuela och pratar med människor som berättar om sin verklighet.

– Jag är stolt, säger José Luis. Tidigare överlevde vi knappt. Vi odlade majs, men här fanns ingenting annat. Men nu...
Han pekar återigen ut över cementblocken, mot den nybyggda skolan och mot gatorna som håller på att asfalteras.
– Allt det här har vi gjort och vi har fler planer...
Läs eller lyssna på Lars Palmgrens inslag här. Ska bli intressant att se hur han följer upp det här.

maj 02, 2007

1 maj i Latinamerika


Venezuelanska oljearbetare firar att Venezuela nu tar över kontrollen över sina oljetillgångar. Dessutom tog Venezuela defenitivt adjö till institutioner som IMF och Världsbanken.

Jättedemonstration på Cuba. Dock dök inte Fidel Castro upp som det ryktats om. Demonstranterna krävda rättvisa i fallet Luis Posada Carriles, terroristen som nyligen släpps fri av en amerikansk domstol.

I Ecuador firade presidenten Rafael Correa (som syns i mitten av bilden) 1 maj. Det var första gången på 30 år som landets president brytt sig om 1 maj.

april 30, 2007

Populär radikalisering

Efter Hugo Chávez valseger i december har revolutionen i Venezuela gått in i en ny radikalare fas. Vilket enligt en ny opinionsmätning verkar gillas av väljarna.

Do you approve or disapprove of Hugo Chávez’s performance as president?

Approve 64.7%
Disapprove 29.0%

Source: Datanálisis

april 29, 2007

Märklig nyhet från Paraguay

Det styrande Colorado-partiet i Paraguay säger sig nu vara "socialister". Jag vet väldigt lite om detta land. Men detta parti har ofta beskrivits som ett högerparti. "Med denna förändring av ideologin kan vi fortsätta styra i 50 år till ", menar Paraguays president Nicanor Duarte. Colorado-partiet har varit statsbärande sedan andra världskriget. Den politiska analytikern Miguel Ortiz tror att detta är ett sätt för partiet att anpassa sig till förändringar i regionen.

april 25, 2007

Gunnar Hökmark "lider" med Venezuela

Efter en statskupp, ett försök att förstöra landets ekonomi samt femtioelva valförluster koncentrerar sig nu den venezuelanska oppositionen på att svartmåla landet utomlands. Den mexikanska f.d presidenten och Coca-Cola-bossen Vicente Fox hjälper till. Det moderata stjärnskottet i EU-parlamentet Gunnar Hökmark har stor förståelse för sina latinamerikanska överklasspolares "lidande" under "förtrycket".

Sitter just nu i ett möte med den demokratiska rörelsens ledare i Venezuela Julio Borges och Mexikos tidigare president Vicente Fox som tillsammans besöker EPP-ED Gruppen för att skapa engagemang mot det förtryck som i dag utvecklas i Venezuela under vänsterns paradfigur Chavéz. Det är ett nytt Kuba som växer fram och med samma ansvarslösa sätt att använda sig av landets rikedomar.
Jo. Stora satsningar på sjukvård och utbildning för den fattiga befolkningen är ju verklig ett "ansvarslöst" sätt att spendera. Suck.

Smärtfri nationalisering

Som väntat går de internationella oljejättarna med på att "lämna över" kontrollen över oljeutvinningen vid Orinoco River.

Officials for companies including Chevron, BP PLC, France's Total SA and Norway's Statoil ASA signed agreements to begin turning over a majority stake of the oil projects in the Orinoco River basin to the state.

Venezuelan Energy Minister Rafael Ramirez, who also signed the agreements, said Houston-based ConocoPhillips had yet to sign a similar memorandum of understanding. Exxon Mobil Corp. previously signed one of the agreements, he said.

Det handlar alltså inte om att kasta ut några bolag. Men Venezuela tar över kontrollen. Venezuela har en av världens största oljereserver vilket bidrar till att få oljejättar vill riskera framtida affärer genom att tjafsa allt för mycket med den venezuelanska regeringen.

april 23, 2007

"Den extrema fattigdomen nu under 10%"


Enligt regeringen är nu andelen extremt fattiga i Venezuela under 10% av befolkningen. För några år sedan var siffran över 30%. Hög tillväxt som främst gynnat de fattiga samt stora satsningar på sociala program har gett resultat.

Läs mer om kampen mot fattigdomen på den utmärkta bloggen Oilwars.

april 18, 2007

Enighet skapar bitterhet


Nästan samtliga sydamerikanska presidenter slöt upp när Venezuela stod som värd för ett toppmöte som fokuserade på integration av energipolitiken. Hugo Chávez betonade att Venezuelas gigantiska oljereserv tillhörde hela Sydamerika. Media i vår del av världen (väst) brukar ignorera dylika toppmöten. Kanske för att mycket av mediabevakning av Sydamerika brukar gå ut på att blåsa upp mer eller mindre konstruerade motsättningar. Sanningen är att det finns en stor enighet om ett utökat långsiktigt sammarbete rörande energipolitiken.

The First South American Energy Summit agreed on the organization of a South American Energy Council to follow up hemispheric energy-related agreements, reported Tuesday Venezuelan President Hugo Chávez and his Colombian counterpart Álvaro Uribe.

"It has been a perfect summit. All of them were very happy as they left. The creation of a South American Energy Council was approved," Chávez told reporters after the plenary meeting in Margarita Island.

"The ministerial council has been created to manage everything related to South American deals on energy matters," said previously Uribe, as quoted by Efe.

The meeting "laid the foundations for a South American agreement including the issue of oil, gas, alternative fuels, fuels made of agricultural products, such as sugar cane, African oil palm, and the issue of hydro-electric energy," he added.

I amerikansk press beskrivs mötet med en bitter, nästan desperat anti-Chavez propaganda.
The disputes again highlighted the roadblocks facing Venezuelan President Hugo Chavez as he tries to spread his "Bolivarian" vision of a unified, left-leaning continent allied against Washington.

"This exposes enormous tensions and divisions in the hemisphere," said Michael Shifter, a senior analyst with the Inter-American Dialogue, a Washington policy center. "There's a lot of uneasiness with Chavez, both in terms of his economic policy and his political ideas."
Till USA:s stora förtret finns det just nu inte ett enda land i Sydamerika som INTE har goda relationer med Venezuela. Vilket gör att vissa "analytiker" och "journalister" blir allt mer verklighetsfrånvända i sin propaganda. Men dom har säkert bra betalt.

Andra bloggar om: , , , ,

april 15, 2007

Håll ögonen på...


...dagens folkomröstning i Ecuador. Den nyinstallerade vänsterpresidenten Rafael Correa satsar allt på ett kort. Om inte folket röstar för förslaget om en kongress för att skriva om konstitutionen avgår han. Correa försöker mobilisera landets fattiga befolkning medan den politiska, ekonomiska och mediala eliten utgör oppositionen. Precis som i Venezuela.

Uppdatering: Det blev en mycket klar seger för Correas förslag om en ny kongress för att skriva om konstitutionen. BBC rapporterar.

A Cedatos-Gallup exit poll of 40,000 voters nationwide showed 78% in favour and 11.5% opposed. Mr Correa said "fear had been left behind". "The future was at stake, the country was at stake and Ecuadoreans have said yes to that future."

Mr Correa responded to the referendum with an announcement that Ecuador had repaid its final debt to the International Monetary Fund. He added: "We don't want to hear anything more from that international bureaucracy."

The president also warned he would kick out the representative of the World Bank in Ecuador if the government received, as he put it, pressure from the organisation.
Hugo Chávez kommentar till folkomröstningen behöver inte översättas.
¡Viva el Ecuador! ¡Viva Correa!
Andra bloggar om: ,

april 13, 2007

The revolution will not be televised


För idag 5 år sedan besegrades den kortvariga diktaturen i Venezuela och Hugo Chávez kunde återvända till presidentposten. Det folkliga upproret skedde i total mediaskugga. De privata TV-kanalerna stoppade alla nyhetssändningar och istället visades bl.a tecknad film. Se en video från firandet av femårsdagen här.

Massiv uppslutning 5 år efter kontra-kontra-revolutionen

april 12, 2007

Ny granskning av Banco del Libro


Dagens Chávez skrev tidigare om Banco del Libro, årets mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Och deras "strategiska parterskap" med Coca-Cola.

Nu verkar bl.a våran blogg inspirerat till vidare granskning av Banco del Libro. En artikel på New Colombia News Agency har mer information.

A las pocas horas, el blogg de solidaridad con Venezuela DagensChavez ("El Chavez del Día", traducido de sueco) destapó la noticia de que la organización premiada con 500 000 euros (SIC) tenía entre sus proyectos un bibliobús financiado por la mexicana-USAmericana Coca-Cola FEMSA. En la página Web del proyecto que lleva el nombre de ' Refréscate Leyendo' se puede ver cómo el bibliobús del Banco del Libro está cubierto de símbolos alusivos al tristemente célebre refresco, y hasta se pueden observar dibujos infantiles de la famosa botella de la Chispa de la Vida.

¿Qué diría la autora de Pippi Mediaslargas del uso que, después de muerta, se hace de su nombre?

Pero hay más, desgraciadamente.

Escarbando un poco sobre la ONG en ciernes pudimos constatar que El Banco del Libro, que pertenece a la red guarimbera y golpista SINERGIA, el 14 de septiembre de 2005 recibió la suma de 17 630 dólares de la Oficina de Iniciativas de Transición de la USAID. Además, otro de los proyectos de esta "ONG" está financiado por Iniciativa Para la Construcción de Confianza (VICC) que es un programa de la USAID a través de su socio Development Alternatives, Inc. (DAI).

Enligt artikeln har Banco del Libro tagit emot pengar av USAID. Vilket borde få alla varningsklockor att ringa. Speciellt när vi pratar Venezuela. USAID lyder under State Department och används för att befrämja amerikanska intressen utomlands. USAID var en av de amerikanska finansiärer som pumpade in pengar till den venezuelanska oppositionen strax innan kuppförsöket för 5 år sedan.

Uppdatering: Här är artikeln i annan version på svenska.

Andra bloggar om: , , ,

Den "balanserade" Magnus Linton


Ett exempel på den hätska venezuelanska pressen

Bloggaren och Expressen-skribenten Magnus Linton är en vanlig Chávez-bashare men ändå inte. För det märkliga med honom är att han blandar upp sina demoniserande texter om Hugo Chávez och Venezuela med att klaga på "högerpressens" illasinnade behandling av Venezuela. Lintons inställning skulle kunna sammanfattas som att "Chávez är "farlig och otäck" men den tokhöger som kallar Chávez "farlig och otäck" är lögnaktig och propagandistisk".

I vissa kretsar lyckas Linton på detta sätt få ryktet om sig att vara "balanserad". Och det är ju fint och gulligt. Högern älskar naturligtvis Linton eftersom dom med honom som hänvisning häva ur sig "titta, även vänstern ogillar Chávez". Magnus Linton kallar sig nämligen "vänster".

Nåväl, i sitt senaste påhopp på Venezuela gör Linton gällande att yttrandefriheten skulle vara hotat.

en av få läsvärda o regeringskritiska venezolanska tidningar - tal cual - publicerade för en tid sen denna satirkolumn som gjorde narr av presidenten, o för ett par veckor sen delade en av de allt mer regeringstyrda domstolarna ut en bötessumma på 50 000 dollar för den publicistiska hädelsen

Oj. Pressen i Venezuela är nu tydligen så hårt hållen att dom inte ens får "göra narr" av presidenten. Eller?

Det fall Linton tar upp handlar om ett "öppet brev" skrivet till Hugo Chávez 7-åriga dotter Rosines som publicerades i tidningen Tal Cual. "Brevet" bestod av olika uppmaningar till Rosines som indirekt kritiserar hennes pappa. En organisation som ser till barns rättigheter anmälde tidningen och en domare i Rosines hemstad dömde tidningen till böter enligt lagen om "skydd för barn och minderåriga". Vad som är rätt eller fel kan diskuteras. Men inget av detta berättar Magnus Linton. I kommentarerna fantiserar Linton vidare om att lagen om "insulting public authorities and institutions" skulle ha används i fallet. Att fritt fantisera och spekulera om saker du inte vet ett smack om gränsar till att ljuga Magnus Linton.

Den som följer media i Venezuela vet att det inte råder brist på yttrandefrihet. Tvärtom. Jag uppmanar Linton att hitta ett land med en press som är mer hånfull, grovt förolämpande, nedsättande och aggressivt kritisk till den sittande regeringen än den i Venezuela.

Jag är dock inte mindre "balanserad" än att jag kan berätta om att vissa inskränkningar i yttrandefriheten visst finns. På senare tid har de privata TV-kanalerna börjat avbryta sina gäster när de öppet uppmanar miltären att störta regeringen. Sådana uppmaningar måste nu lindas in lite snyggare för att få passera.

april 11, 2007

"Adiós, Hugo Chávez"

För idag 5 år sedan störtades Hugo Chávez i en blodig militärkupp. Jublade högst gjorde den anti-demokratiska, imperialistiska och klassföraktande bombhöger som ofta kallar sig "liberaler". Dagen till ära publicerar Dagens Chávez en av dessa "liberalers" hyllning till den så synes lyckade statskuppen. När Per T. Ohlssons skrev sin artikel hade kuppjuntan stängt ner de sista oberoende radio-och TV-kanalerna. Häxjakten på vänsteraktivister pågick forfarande. Alla demokratiska institutioner hade upplösts. Per T. Ohlsson trodde det var klappat och klart.

Per T. Ohlsson, Sydsvenska Dagbladet, den 13 april 2002
Adiós, Hugo Chávez
John Pilger heter en Londonbaserad filmare som med lätt paranoida betraktelser har nått kultstatus hos tokvänstern. På Aftonbladets kultursida skrev han häromveckan om Hugo Chávez, president i Venezuela. Pilger berättade om en folkkär demokrat och reformator som - naturligtvis - var föremål för USA:s onda anslag.

Men hotet mot Chávez kom inifrån. Eller snarare: underifrån. Protesterna mot hans vanstyre växte. Näringsliv och fackföreningar, konservativa och radikala - alla hade fått nog. Generalstrejk proklamerades. Medlemmar av Chávez "bolivariska cirklar", hyllade av Pilger, svarade med våldsamma motangrepp.

Kulmen nåddes i torsdags, då över 150 000 människor tågade mot presidentpalatset Miraflores i huvudstaden Caracas. Chávez vaktstyrka öppnade eld. Minst tio personer dödades. Strax efteråt tvingades Chávez avsäga sig presidentämbetet. En civil övergångsregering har tillsatts under Pedro Carmona Estangas.

Hugo Chávez tycks ha levt i föreställningen att hans bakgrund som officer garanterade krigsmaktens lojalitet, men till sist vände sig även militären emot honom. Det avgjorde hans öde.

Chávez, som 1992 gjorde ett misslyckat kuppförsök, bars i valet 1998 fram till makten på en våg av missnöje. Han lovade att bekämpa korruption och fattigdom och värna de medborgerliga fri- och rättigheterna. Sedan gjorde han tvärtom. Under kuppartade former skrevs konstitutionen om. Regimkritiska tidningar attackerades. Chávez val av utländska vänner - Fidel Castro, Saddam Hussein och Colombias Farcgerilla - ökade knappast respekten för hans regim. Det blev valutakris. Och misären fördjupades: trots att Venezuela är världens fjärde största oljeexportör lever 85 procent av invånarna i fattigdom.

Hugo Rafael Chávez Frias var en olycka för Venezuela. Men hans fall innebär inga garantier för framtiden. Ekonomin är försvagad. Partiväsendet ligger i spillror. De sociala orättvisorna är skriande. Latinamerikanska militärer är sällan goda demokrater. Och beväpnade Chávezanhängare rör sig fortfarande i landet.

Den nya regeringen måste så snabbt som möjligt genomföra val och ta initiativ till politiska, sociala och ekonomiska reformer. Det kräver tålamod av ett hårt prövat folk - och stöd från omvärlden.

Det blev ingen ny Castro i Latinamerika. Massorna - inte USA:s marinkår - satte stopp för det. Nu väntar vi bara på John Pilgers analys.
Andra bloggar om: , , ,